På väg upp…

Dagens övning för Wilton ♥

I 16 minusgrader och med förfrusna fötter fick jag hjälp att bli uppslängd på Wilton. TACK Malin och Lotta! Och tack för sällskap på ridtur. 🙂 Ja, med Grizzlan då. Jag och Wilton kom inte så långt idag. 😉 Jag hoppas få lite hjälp såhär ett par minuter då och då nu en period, så jag i alla fall kommer så långt att han är insutten nu i vinter. Till våren blir det fullt upp inför 3-årstestet.

Wilton tar det vi gör med ro i alla fall och viktigast av allt är att han inte blir skrämd eller spänd av det vi har för oss. Avslappnad och mottaglig för bra inlärning är målet och han är hittills så duktig. ♥

Flera upprepningar och från båda sidor hängde jag idag på hans rygg för andra gången. Första gången är nu hela två månader sedan! Hjälp, vad tiden går fort.

Röntgen, mer medicinering och slut som artist

I brist på nya bilder klämmer jag in den här och fortsätter drömma om våren. ♥

Idag fick jag hastigt och lustigt ett snällt erbjudande om en för mig stallfri dag. Jag tackade ja… TACK Ida och Klara!

Jag är helt slut som artist och vill bara sova även om det är just det som är svårt att få till för dagen. Arwins nätter har senaste veckan varit helt hey baberiba och det känns nu såhär i slutet av veckan.

Igår hade jag telefonmöte med min läkare igen. Jag fick en tid för röntgen av mina händer och fötter, men pga. köer så har jag inte tid förrän i början av mars – på en lördag faktiskt!

Det visar sig att mina inflammationer är kraftiga och därför måste jag nu lägga till ytterligare en medicin till min ordinarie. Läkaren vill inte att jag medicinerar onödigt länge med kortison och Naproxen, vilket inte alls är hälsosamt i längden men som varit och är nödvändig i stort sett dagligen.

Läkarna vill att jag testar cellgifter igen, som komplement denna gång och i form av en spruta per vecka. Vi har bestämt testa i alla fall och se om min kropp klarar sprutor bättre än de tabletter jag fick för tre år sen. Månatliga blodprov och uppföljning av biverkningar sker tätare i början. Tusenlapparna rinner iväg såhär i början av året på läkarbesök och mediciner, men jag är SÅ glad att jag bor där jag bor med min sjukdom. Ca 25000kr/månad kostar min medicinering egentligen…

Nog om det.

Hör ni, den här vintern -vad ska man säga? Fler än jag som längtar till våren i år? Vi får se hur tiden fram till slutet av maj kommer se ut och vad Wilton och jag hinner med. Jag gör så gott jag kan med ”träning” i hagen om kvällarna när underlaget där tillåter. Vi har fått till fina små pass senaste veckan och han är så himla lättlärd och verka tycka all träning är skoj. ♥

Vi fortsätter öva på följa- och flyttaövningar, longering i skritt, att kunna ”sända” iväg honom ut på volten för bara en armlyftning som vägvisare osv. Jag längtar till barmark så vi kan ta den fina grund och förståelse han börjar få nu vidare.

En sak är säker. Jag har haft sån tur att få såna FINA djur! Ingen nämnd och därför ingen glömd. ♥

Slut på istiden, tack

Grizzlan bar mig ut på en härlig skogsrunda idag. Han är bara bäst. ♥

Wiltons aktivitet får fortsatt ske i hagen om dagarna och man tager vad man haver. Här om kvällen tog jag bort plasten kring höbalen och använde den som desensitiseringsredskap. 🙂

Nu vill jag att den här istiden ska vara över. Varje kväll får jag gå och bära grus i ca en timme för att Wiltons på säkert sätt ska kunna gå in till stallet. :/ Och det värsta av allt, min grusreserv som jag köpte efter nyår är nu slut och igår hörde jag att Åkerigrus hade SLUT på grus så inget mer finns att köpa! :/ Snälla Tomten, Tingeling eller nån som man kan be till – låt det nu vara ordentligt med snö fram tills det är dags för trygg barmark igen.

Till något helt annat. Nu har jag gjort min första arbetsvecka på mitt nya jobb. Jag har riktigt fin utsikt från kontorsfönstret och det lär bara bli allt finare när vårens grönska slår ut. 🙂

Wiltons planer på is, bokstavligen.

Den här veckan hade jag planerat med min tränare att göra några träningsutflykter med Wilton. Jag hade som litet mål att åtminstone ha honom insutten och skrittad på nu över nyåret. Men vi har fått lägga de planerna på is… bokstavligen. Jag kan inte riskera att ens försöka lasta och åka med Wilton med det här underlaget.

Vi får ta det när det blir bra läge helt enkelt, men visst känns det lite snopet när jag nu har den här veckan ledig med tid till just extra tid för utflykter till ridhus som vi hade planerat.

Som det är nu försöker jag hålla efter så mycket jag kan med att grusa vägen till hagen och de partier som till och med i hagen blivit isiga för Wiltons barfotafötter. ♥

Grizzly har påbörjat året med ett pass löslongering/lösgalopp på ridbanan och långtur i skogen.

Hörni, jag längtar till våren…

Sista dagen på året, på hal is med Calici…

Senaste dagarna har gått åt till halkbekämpning, främst för min lille Wiltons skull. Att vara barfota och underlag av blankis är inte kompatibelt… Vi åkte och hämtade hem ett extra lass grus igår, men med det tjuriga blidväder som fortfarande råder så smälter ju såklart gruset ner så allt arbete blir ogjort på några timmar. Jag vill ju helst undvika att behöva ha Wilton på box pga. denna is, just pga. att man hör så många hästar som drabbas av kolik den här årstiden. Jag vill med andra ord helst inte ändra något i hans vardag, men halkan i sig kan också i allra värsta fall vara livshotande om det vill sig illa. Usch, jag har ont i magen av det här! Kan det inte bara frysa på lite snabbt och trilla ner några flingor igen?

Nyårsafton är det ju idag och vi var, hela familjen, bjuda till Ida & Co på middag och firande – men för oss blir det tyvärr inget av det. Arwin vaknade inatt och hade Calici på besök… fint namn ändå, googla och ni förstår vad vi haft för oss och fortsätter skura och tvätta bort efterdyningarna… Noll och ingen sömn inatt, men det kommer ju fler nätter…

Ett rivigt slut på 2022 men vi siktar på att 2023 blir ett roligt år med fortsatt påbyggande av minnesbanken med nära och kära, både folk och fä. ♥

GOTT NYTT ÅR!

God Julhelg!

Vår Julafton blev inte som vi hade planerat den. Vi skulle fira hemma hos oss i år, men pga. sjuka barn fick vi ställa om planen lite kvickt. Det är sånt som händer så istället packade vi in oss i bilen och åkte till Ö-vik över dagen med Arwins små kusiner. 🙂 Arwin hade en kalasdag och det är för mig det viktigaste. ♥

Jag var tidigt i stallet och fixade innan vi åkte och önskade God Jul till mina pållar. De mumsade och åt i godan ro som vanligt.

Ni som vill, kika gärna på Idas och min julhälsningsvido här nedan. 🙂

God JUL & GOTT NYTT ÅR!

Wiltons tänder kollade da’n före da’n före

Att vara ledig såhär lite innan alla andra är ledig är toppen. Man hinner få undan en hel del man sparat till ”sen” på bra sätt. En sån sak, fast helt rätt i tid nu, var att göra munkoll på Wilton igen.

Eftersom han måste ha lugnande för det behövde vi denna gång åka in till en veterinärklinik för det. Det verkar som de ambulerande veterinärerna redan har tagit julledigt… 😉 Hur som helst blev det en bra utflyktsträning för Wilton och han skötte sig superbra i lastningen både dit och hem. På väg dit var han lite krafsig och stampig med frambenen till en början, men sen gick det över och han stod fint. 🙂

TACK Jeanette för att du ställde upp att följa med som sällskap! ♥ Och TACK Martin för som vanligt proffsigt jobb med mina hästar.

Med Grizzly är jag så bortskämd så han står som ett ljus på stallgången, helt utan lugnande, när han får sina tänder fixade. Den hästen är snudd på en ängel… oftast. 😉

Jag och G fick oss ett kortare, men bra pass på ridbanan igår kväll. Han kändes SÅ ambitiös och framåt och vi hade nog båda lika skoj tror jag. Helt själva i mörkret, på årets mörkaste dag.

Julgröt med stallgänget och inridningsplaner

På måndag till veckan har jag semester. På tisdag är jag arbetslös, men bara i 2,5 vecka innan jag börjar mitt nya jobb efter helgerna. 🙂

Det har varit så kallt senaste veckan och med min nybehandlade fot har jag valt att inte förvärra det genom att rida. Däremot har jag jobbat Grizzlan från marken lite och bara tagit goskvällar med ompyssling. Med Wilton är det ju paus ett tag för utomhusaktiviteter pga. att han är oskodd och jag inte vill riskera att han halkar. Möjligen kan jag nu när jag är ledig testa ta med honom ner till ridbanan om den har bra grepp, men fram tills nu har vi istället ”tränat” i stallet om kvällarna. 🙂

För Wiltons del är det fortsatt allmän hantering som att lyfta fötter snällt och balanserat, utrustningsträning med träns och sadel och att öva på att jag ”klättrar upp” intill honom med många repetitioner med pall där jag kliver upp och ner, klappar honom över hela kroppen, lutar mig, hoppar vid sidan och så vidare – och han har skött sig som en stjärna.

I mellandagarna ska vi, om allt går enligt plan, växla upp och ta hjälp av duktig unghästtränare så jag har en erfaren person med mig när det är dags att sitta upp. Mitt mål nu i vinter är egentligen bara att ha suttit in Wilton och skrittat lite. Vi får sen se hur han tar det och hur han känns, för viktigast är att han tar det med ro. Att han ska vara riden i alla gångarter är, som jag nämnt tidigare, inte för mig någon brådska just nu. En bra och trygg grund är SÅ viktigt och att skynda långsamt men metodiskt tror jag blir bäst i långa loppet.

Innan det är det tänkt att vi ska göra en tandkoll igen nu till veckan, bara det är stor happening för en liten, precis nybliven, 2,5 – åring. 🙂

Idag har vi haft stallträff med stallpynt och julgröt, vilket var väldigt trevligt!

Sista veckan

En vecka kvar. Sen mellanlandar jag i en härlig julledighet på tre veckor innan jag börjar mitt nya jobb efter nyår. Man får inte vara rädd för att prova nytt har jag börjat lära mig. Det kan ju bli bra! 🙂

Min kropp har inte varit min vän senaste veckorna som ni förstått av min klagan senaste tiden, men mycket ligger i planeringen framåt för mina kusar såsom tandkoll, hovslagare, och inridning i närtid och eventuell planering för delfodervärdsskap på sikt…

Ida och jag har filmat lite från en helt vanlig men väldigt lugn vardagsvecka, såhär i ”off season” när vi båda varit lite off. Vila sig i form verkar vara vår melodi. 😉 Så har ni inget att göra är ni välkomna att slötitta på snuttar från vår senaste vecka här nedan.

Ha en fin vecka!

Tre i vänster, remiss till röntgen och svar på varför.

Skriver någon rad för att ha en egen dagboksanteckning och kom-i-håg. Igår fick jag tre injektioner i vänster fot och i natt har jag inte kunnat sova mycket. Fortfarande är foten som en boll och så öm som om den vore krossad, så med andra ord kan jag inte gå på den än.

Helgerna ser jag alltid fram emot så mycket med lite extra tid till hästarna och möjlighet att vara i stallet i dagsljus, men idag har jag fått kasta in handduken. Som tur är passade det in med att Ida 2 var sugen att ta en tur i snön med Grizzlan, så hon hjälper mig att fixa till båda hästarna. TACK igen!

Måtte den här behandlingen ge effekt…

Läkaren tror att jag kanske måste byta / lägga till extra medicinering som komplement till mina nuvarande sprutor som jag tar varannan vecka eftersom min kropp är i inflammatoriskt läge så ofta och länge. Kanske vi testar en nyare variant där jag i så fall får ta spruta varje vecka, men vi skulle avvakta till efter nyår.

Jag fick dessutom en remiss till röntgen, främst för att se hur mina händer och mina fötter mår ”egentligen”. Risken när en inflammatorisk process är igång för länge är att det blir kroniska förändringar och inflammationerna förstör lederna permanent.

Vad innebär ett förhöjt AntiCCP värde? Ett förhöjt värde stärker diagnosen reumatoid artrit. Det är också en prediktor för hur aggressiv sjukdomen kommer att bli samt risken för att den inflammatoriska aktiviteten blir så hög att lederna riskerar att destrueras” Werlabs förklaring till förhöjt Anti-CCP. Mitt värde >340 = går inte ens att mätas högre.

Jag hör ibland folk omkring mig som funderar och frågar hur jag tänker kring att ha häst och särskilt häst-AR som nu. (dessutom unghäst, haha) Svaret är egentligen att jag med allt jag kan tänker hålla på med min favorithobby, mina bästa vänner och min passion i livet så länge jag KAN. Fortsätter det såhär vet man inte hur länge det blir men har jag tur kommer jag ha häst tills jag blir 80 år! Givet att jag hela tiden har i tanken att jag kanske inte ens kan ha häst nästa år, men återigen – jag fortsätter så länge jag kan. Jag tror faktiskt att jag redan nu hade varit sämre om jag inte håller igång fysiskt så gott jag kan som jag gör – tack vare mina hästar.