Grizzly i knät, VAB och läkardags igen

Lillebror, Wilton ♥

Grizzly fick en runda tömkörning på byn igår kväll under snöfall på tvärten. Jag har tänkt länge att jag ska testa ”tömköra ut” honom men det har inte blivit av. Jag har misstänkt att jag behöver sällskap vid såna tillfällen, som draghjälp. Min icke så modiga ponnyhäst har lätt att tvärvända om någon Pokémon dyker upp bakom nån grästuva eller snöklump längs vägen nämligen…

Just igår hade jag sällskap av Ida på Manne och de tog täten. Döm om min förvåning när vi knappt hann från gården förrän jag trodde G var på väg att sätta sig i mitt knä! Manne spratt till för nåt, vilket gjorde att G vände på klacken och kastade sig bakåt och förbi mig hemåt. När man har långa tömmar tar det ju sin lilla goda tid innan man kan ”ta tömmen” igen och jag gjorde nog ett nytt PB på 50 meter innan jag fick stopp, haha!

Annars är ju tömkörning ett så bra komplement, särskilt såhär i rehabtider. På ridbanan är G snäll i alla fall på töm, så längre fram blir det mer sånt igen helt klart.

Wilton fick som vanligt en stunds kvällsmys med borstning och lite ledträning (framåt och rygga för tryck) på stallgången. Jag vill på lugnt sätt ge honom lite av en rutin och sen bygga vidare på det så snart vi lärt känna varandra lite bättre. Imorgon firar vi 2 veckor ihop. 😉

Hemmafronten då undrar ni? Jo, Arwin gick en hel vecka på förskolan innan det blev dags för sjukdom igen – magsjuka denna gång, igen! Han verkar snabbt ha piggat på sig i alla fall, men måste ju stanna hemma 48 timmar symtomfri innan återgång till förskolan. Apropå den så ska den tydligen läggas ner, så inom kort måste vi göra om hela förfarandet med att söka ny plats till Arwin. Det känns inge skoj alls och jag HOPPAS verkligen vi får plats på den förskola vi hade önskat från första början. Håll tumme.

Undertecknad ska nu iväg till sjukhuset för att lämna blodprover. Imorgon är det dags för läkarbesök igen och det ska diskuteras medicinering och eventuell remiss för att göra en MR på min axel.

Så med det sagt… ut i snöstormen!

Storpojkesäng och nya vägar

Jag vet knappt vilken dag det är nu. Förra veckan var intensiv med långa dagar pendlades till Ö-vik. Natten mot fredag blev Arwin sjuk, så fredagen fick jag ändå jobba hemifrån – fast i Ö-vik.

Helgens väder var magiskt skönt och det blev uteritter, på lite nya vägar, både lördag och söndag. Grizzly känns så härlig för dagen och vi travar lite mer för varje tur. Nu under februari ska jag försöka rulla på lite mer i trav och sen lägga in lite galopp också är det tänkt.

Till veckan väntar behandling nr 2 i min axel. Jag märker att den första sprutan faktiskt haft viss effekt, även om jag fortfarande inte kan lägga något tryck eller belastning mot eller med axeln. Däremot har min ”ordinarie” läkare inte hört av sig som utlovat angående min medicinering… Jag ska ta upp det på besöket till veckan för jag orkar inte tjata mer via 1177.

Mycket nu

Penntrollet, snart 12 år, kan det här med livsnjutning nu…

Det händer ganska mycket nu. Läkarbesöket i fredags gick bra och jag fick en injektion i axeln, men som läkaren misstänkte behövs en till ganska snart -troligen inom närmsta veckorna. Jag har haft ondare i axeln efter behandlingen, men jag hoppas nästa spruta ska sitta som ett smäck. 😉 Han gjorde tyvärr inget ultraljud på axeln, men däremot på mina fötter. Särskilt i 4 tåleder syntes stor svullnad (= inflammation) vilket är förklaringen till att jag går som på spikar. Han tyckte att min medicinering skulle ändras igen, men gjorde bara en anteckning till min ordinarie läkare, som tyvärr bara är på plats då och då pga. stafett. Det lät ändå som att jag skulle bli uppringd inom kort och då bestämma hur medicineringen ska se ut framgent.

Penntrollet älskar soffdagar, vilket det blev i fredags efter behandlingen. Att inte få röra armen alls är en utmaning faktiskt. Allt man gör använder man axeln till, har jag märkt…

I söndags fick jag i alla fall superhjälp med sadling och fix med Grizzly, så jag äntligen kunde sitta upp och rida ut en skrittrunda igen. Igår kväll gick jag en kort sväng till fots faktiskt, medan Ida fick skjuts av Grizzlan och hade sin Manne ”på släp”. 🙂

Suddigt bevis från gårdagen. 🙂

Det händer så mycket mer just nu, som jag inte riktigt kan/vill prata om än. Först och främst ska jag pannbena mig igenom resten av den här veckan, då jag varje dag måste pendla till kontoret i Ö-vik. 8-17 måste jag vara på plats, så ja – det blir tidiga mornar och många timmar i bil onsdag – fredag. Ogilla…

Idag ska G få nyfriserade fötter och en uteritt ikväll är tanken. Det blir bra. 🙂

Ultraljudstid, för mig

Titt min lurviga Grizzlybjörn. Lina tog ett par bilder här om dagen som jag fick, till synes på en fläck som somna i maten under natten. 😉 Till våren, när man inte fryser av sig fingrarna, måste jag damma av min egen kamera igen. Jag som fotade så mycket förr… det som jag egentligen tycker är så roligt. Det måste jag ta upp igen!

Jag berättade ju att jag kontaktat sjukhuset igen för att få en tid för ultraljud och förhoppningsvis en ledinjektion igen för min besvärliga axel. Jag fick snabbt svar må ni tro! Men jag fick tyvärr tacka nej. Jag tordes inte ta den tid som erbjöds, för det var nämligen av samma läkare som felbehandlade/misslyckades behandla min handled i våras… Jag törs inte släppa henne i närheten av min onda axel och så märkligt att ens hon bokas in för något dylikt när hon faktiskt själv sa att hon inte klarade av att behandla mig när hon bara skakade?

Hur som helst. Igår blev jag uppringd igen och är nu inbokad hos en för mig ny läkare för både ultraljud och trolig ledinjektion på fredag. I min fantasi kan en sån behandling, om den lyckas, bli ett riktig halleluja-moment – för det kan innebära att jag kommer kunna sova bättre om nätterna också, Bara en sån sak! Det i sin tur kommer troligen bättra hela mitt mående eftersom ju faktiskt allting hänger ihop… Som det är nu vaknar jag alt. kan inte somna pga. axeln. Den värker nåt så förb***** när jag ligger ner, och jag kan absolut inte ligga på rygg eller höger sida – så bara jag råkar röra mig i sömnen, så vaknar jag.

Det funkar ändå att jobba och göra de flesta sysslor bara armen kan hänga ”rakt ner”. I stallet har jag på sistone fått hjälp av Ida att sadla G, vilket är tur och något jag är galet tacksam över. Det finns inte en chans att jag kan dra åt sadelgjorden annars…

Vad sa vi? Snart sommar, värme och toppform? 😉

Stallsällskap av hela familjen ♥

Fläcken på promenad ♥

Att få vara ledig sådär på en torsdag var ju inte helt fel. Känns lagom nu med 1-dagars arbetsvecka innan helg. Helt i min smak. 😉

Till stallet igår gjorde vi sällskap hela familjen och Arwin lekte med sin kompis VG non stop. De hängde även med på liten miniprommis med Grizzly, och som man hörde barnen i täten tjoandes och skrattandes är helt underbart. ♥

Väl tillbaka i stallet blev det springintervaller i stallgången och även lite ”häst och vagn”. 😉

Idag, fredag, är det för kallt för undertecknad att rida – men i helgen hoppas jag komma ut både lördag och söndag om jag får som jag vill. 🙂

Jag har precis klickat hem påfyllning av mediciner – och just i januari är den tristaste gången jag gör det. Det är nämligen då alla saldon är nollade på mitt högkostnadsskydd, så det är bara att snällt betala maxbeloppet direkt på 2400 kr. Det är ändå en droppe i havet över vad mina mediciner skulle kosta över 1 år utan höstkostnadsskydd…

Ha en fin helg!

Mirakelmedicin, tack?

En gammal godingbild på min bhästis. ♥

Dagens rader är mest för egen anteckning, faktiskt. Det jag skrev senast om att ta tag i saker och bli bättre på både smått och stort är inte alltid helt lätt, men en sak som jag tagit tag i idag är att, återigen, kontakta reumatologmottagningen. Jag väntar nu på svar för att se om jag kan få se över min ordinarie medicinering och om jag kan få lokal behandling/ar i de mest besvärande lederna. Kortison kan ju som bekant vara värsta mirakelmedicinen. (Direkt i led menar jag nu. Systemiskt upplevs den också som mirakelmedicin, men är på sikt inte särskilt snäll mot kroppen)

Efter att ha haft en sommar som varit den, vad gäller ledsmärta, den bästa sen jag fick RA – har jag sen sensommaren bara blivit sämre. Mina fingrar och knogar är svullna och gör ont, mina fötter likaså. De lederna räknas till små leder. Höft och axel är nog det som besvärar mig mest nu, med axeln som topp 1. Jag vaknar flera gånger per natt och har genomgående svårt att sova. Jag har dessutom svårt/smärtsamt att klä på mig tröjor och jackor t.ex. så det börjar kännas ohållbart. Just nu tar jag maxdos varje dag igen av mina extra smärtstillande tabletter för att kunna funka om dagarna.

Nej, jag har inte varit i knytnävsfajt… 😉

Jag vet att det här är en sjukdom som går upp och ner och där dagsform kan variera nåt enormt, och jag brukar försöka tänka att det snart känns bättre. Men det går liksom åt fel håll just nu och därför vill jag höra om jag kan få hjälp.

Tidigare har det föreslagits att jag ska börja äta cellgifter igen, som komplement till mina sprutor, men jag har försökt undvika det. Senast jag stod på dem så mådde jag så illa och var i stort sett sängliggande 1,5 dag efter jag tagit tabletterna – och de skulle tas 1 gång i veckan.

Jag försöker verkligen leva som vanligt. Men jag har mer eller mindre ont varje dag och jag tänker att jag måste lära mig leva med ont, såklart. Och jag försöker att inte säga, varje dag, att jag har ont – för jag tycker jag bara klagar hela tiden… Men när jag klagar, då har det liksom runnit över, om ni förstår vad jag menar. Det är så f r u s t r e r a n d e att känna sig svag, klen och skör hela tiden.

Hur som helst. En dagboksanteckning gällande dagens status av min gamla dyngkropp blev det här. Snart är det sommar igen, med tillhörande värme och förhoppningsvis toppform. Som jag längtar. 😉

Julstämning

I morse när jag vaknade och såg den fallna snömängden tänkte jag direkt på Grizzly. Det HÄR kommer ge extra studs i hans dojor… och mycket riktigt, bara någon timme senare fick jag ett litet filmklipp av stallägaren att G kände julstämning i sin lilla hage. FÖR mycket julstämning för hålla sig till förhållningsreglerna enligt veterinären – ”skrittmotion och kontrollerad rörelse i hage”. Hm…

På måndag ska vi äntligen på återbesök i alla fall och efter det siktar jag på att G ska få gå ut med sina kamrater i lösdriften över vintern. Vila från träning kommer han fortsätta att göra, mer än lugna uteritter och möjligen någon lugn, lösgörande ritt i ridhus då och då. Det är vad jag hoppas på att få som schema över vintern åtminstone.

Som en tidig julklapp fick Arwin en liten talande häst som jag köpte på mässan förra helgen. Deras ”samtal” var bland det sötaste jag sett på länge. Finns på min Instagram om nån har lust att se. 🙂

I helgen väntar utöver de vanliga häst- och hemmasysslorna även en hel del skottning, julbord/julfest med jobbet på Norra berget och möjligen en tur på julmarknaden – även den på Norra berget. En blandad mix som jag tror blir bra!

Trevlig helg!

Sömnbrist och nyfiken

Lillchefen i familjen har behagat vakna 04.00 respektive 05.15 de senaste två morgnarna, vilket känns på mammans och pappans energinivå… 😉 Idag är han i alla fall, äntligen, tillbaka på förskolan och det tror jag gör gott för hans sömnrytm. Det finns så mycket energi i den lilla kroppen! ♥

Som vanligt är det ett gäng to do’s att göra i helgen, varav en del roliga och en del mindre roliga. Loftet har lite exteriöra fix som måste åtgärdas innan det blir för kallt, vilket egentligen inte ligger mest på min att-göra-lista – men där jag lär rycka in som hantlangare ändå. 🙂

Minst en uppsutten tur på Grizzly ska jag få till i helgen också. Jag går bara i väntar på att få ett samtal för återbesökstid från kliniken, men än så länge är det tyst i luren. Jag är så nyfiken om man kan se om strukturerna ser ut att ha börjat att läka, eller hur det nu ser ut.

Om djuren ändå kunde tala, eller om man ändå kunde se in i framtiden… Just såna här saker där det känns som man trampar vatten eller fumlar i blindo hade det varit skönt för. I övrigt vill jag inte veta, det är ju resan som är målet för det mesta. ♥

Avslutar med lite good news. Mina uppföljningsprover för mina låga vita blodkroppar hade vänt uppåt lite! Så förhoppningsvis var det nån tillfällig dipp bara. Jag tycker jag mår helt okej för dagen med lite ”lagom” värk bara. 😉 Sprutdags idag igen! Heja mig.

Trevlig helg!

Låga vita?

I brist på nya bilder – en minnesbild som dök upp idag på min fina Hippie. ♥

Grizzlan är verkligen en klippa att ha med sig på utflykt nu för tiden, oavsett om det är på tävling eller till veterinären. Jag blir så stolt över hans uppförande så det säkert är lite löjligt. 😉

Igår fick G sin andra stötvågsbehandling, på tre olika ställen, och det märktes på vissa punkter att det gjorde ont. Ändå skötte han sig så bra att vi inte behövde ge honom lugnande. Nästa behandling blir om två veckor.

Själv har jag också varit till läkaren. Sen i sensommar har jag ju fått mer problem med de mindre lederna igen, som händer och fötter (för mig, särskilt fötter) och även vissa andra mysko symtom. Jag har själv trott och tänkt att del av det finns att skylla på byte av medicin, men tydligen vill man inte dra den slutsatsen, än. Eftersom jag också under den här perioden har tagit två omgångar vaccin mot covid, så vill läkaren avvakta. Man vet liksom inte vad som gjort vad i min kropp och mitt immunförsvar är ju redan koko.

Däremot måste jag göra en uppföljning på de blodprover som togs förra veckan. Jag har tydligen märkbart låga vita blodkroppar, vilket läkaren var förundrad över. Något jag har lärt mig vad gäller mediciner, provsvar och diagnoser är i alla fall – ”Googla INTE”.

Glassmonster och dags för nästa veterinärbesök

Måndag igen. Helgen rann som vanligt iväg lite för fort, men vi har fått en hel del gjort.

Grizzly fick ett pass löslongering i lördags och vila igår – helt enligt veterinärens ordination. Imorgon ska vi tillbaka till kliniken för fortsatt utredning. Det blir spännande.

Jag hann med ett hanteringspass med lilla Cala Highness igår igen. Vi fortsätter med desensitisering i form av borstning, kli över hela kroppen, öppning av munnen, lyftning av hovar osv. Sen bygger jag så smått på med ledövningarna så hon ska bli följsam – ”att följa och gå undan för tryck”.

Tid för gos också, såklart. ♥

Igår gjorde vi ytterligare ett litet ryck för att göra i ordning här hemma. Vi var bl.a. och såg ut en torktumlare som vi beställt och så köpte vi hem en byrå till walk-in-garderoben. Vissa saker var restade på IKEA, så vi får fortsätta hålla utkik tills vi kan göra det helt klart. Men pö om pö faller fler saker på plats, även om det inte går i blixtens fart. 😉

För att ha det på pränt ska jag nu skriva några rader om min RA. Så sluta läs här om ni har bättre saker för er, haha.

Sen ca 1 månad sen nu har mina inflammationer tagit mer fart igen. Det började i fötterna men nu värker händer (främst fingrarna) och min högra axel än mer. Utan mina extra värktabletter och kortison så gör jag inte många knop. Ser SÅ fram emot läkartiden om två veckor. Min läkare har haft långledigt och därför har jag fått vänta på att träffa henne. Jag vill helst träffa samma läkare som känner till min historik, än att hela tiden möta nya. I somras när jag behövde förnya mitt recept fick jag en ny medicin utskriven, och det är en fråga som jag ska komma ihåg att ställa. Är det bara en ren tillfällighet att jag blivit sämre sen jag började ta den nya medicinen? :/ Det blir spännande att se om mina blodprover påvisar det jag känner.