Ultraljudstid, för mig

Titt min lurviga Grizzlybjörn. Lina tog ett par bilder här om dagen som jag fick, till synes på en fläck som somna i maten under natten. 😉 Till våren, när man inte fryser av sig fingrarna, måste jag damma av min egen kamera igen. Jag som fotade så mycket förr… det som jag egentligen tycker är så roligt. Det måste jag ta upp igen!

Jag berättade ju att jag kontaktat sjukhuset igen för att få en tid för ultraljud och förhoppningsvis en ledinjektion igen för min besvärliga axel. Jag fick snabbt svar må ni tro! Men jag fick tyvärr tacka nej. Jag tordes inte ta den tid som erbjöds, för det var nämligen av samma läkare som felbehandlade/misslyckades behandla min handled i våras… Jag törs inte släppa henne i närheten av min onda axel och så märkligt att ens hon bokas in för något dylikt när hon faktiskt själv sa att hon inte klarade av att behandla mig när hon bara skakade?

Hur som helst. Igår blev jag uppringd igen och är nu inbokad hos en för mig ny läkare för både ultraljud och trolig ledinjektion på fredag. I min fantasi kan en sån behandling, om den lyckas, bli ett riktig halleluja-moment – för det kan innebära att jag kommer kunna sova bättre om nätterna också, Bara en sån sak! Det i sin tur kommer troligen bättra hela mitt mående eftersom ju faktiskt allting hänger ihop… Som det är nu vaknar jag alt. kan inte somna pga. axeln. Den värker nåt så förb***** när jag ligger ner, och jag kan absolut inte ligga på rygg eller höger sida – så bara jag råkar röra mig i sömnen, så vaknar jag.

Det funkar ändå att jobba och göra de flesta sysslor bara armen kan hänga “rakt ner”. I stallet har jag på sistone fått hjälp av Ida att sadla G, vilket är tur och något jag är galet tacksam över. Det finns inte en chans att jag kan dra åt sadelgjorden annars…

Vad sa vi? Snart sommar, värme och toppform? 😉

Stallsällskap av hela familjen ♥

Fläcken på promenad ♥

Att få vara ledig sådär på en torsdag var ju inte helt fel. Känns lagom nu med 1-dagars arbetsvecka innan helg. Helt i min smak. 😉

Till stallet igår gjorde vi sällskap hela familjen och Arwin lekte med sin kompis VG non stop. De hängde även med på liten miniprommis med Grizzly, och som man hörde barnen i täten tjoandes och skrattandes är helt underbart. ♥

Väl tillbaka i stallet blev det springintervaller i stallgången och även lite “häst och vagn”. 😉

Idag, fredag, är det för kallt för undertecknad att rida – men i helgen hoppas jag komma ut både lördag och söndag om jag får som jag vill. 🙂

Jag har precis klickat hem påfyllning av mediciner – och just i januari är den tristaste gången jag gör det. Det är nämligen då alla saldon är nollade på mitt högkostnadsskydd, så det är bara att snällt betala maxbeloppet direkt på 2400 kr. Det är ändå en droppe i havet över vad mina mediciner skulle kosta över 1 år utan höstkostnadsskydd…

Ha en fin helg!

Mirakelmedicin, tack?

En gammal godingbild på min bhästis. ♥

Dagens rader är mest för egen anteckning, faktiskt. Det jag skrev senast om att ta tag i saker och bli bättre på både smått och stort är inte alltid helt lätt, men en sak som jag tagit tag i idag är att, återigen, kontakta reumatologmottagningen. Jag väntar nu på svar för att se om jag kan få se över min ordinarie medicinering och om jag kan få lokal behandling/ar i de mest besvärande lederna. Kortison kan ju som bekant vara värsta mirakelmedicinen. (Direkt i led menar jag nu. Systemiskt upplevs den också som mirakelmedicin, men är på sikt inte särskilt snäll mot kroppen)

Efter att ha haft en sommar som varit den, vad gäller ledsmärta, den bästa sen jag fick RA – har jag sen sensommaren bara blivit sämre. Mina fingrar och knogar är svullna och gör ont, mina fötter likaså. De lederna räknas till små leder. Höft och axel är nog det som besvärar mig mest nu, med axeln som topp 1. Jag vaknar flera gånger per natt och har genomgående svårt att sova. Jag har dessutom svårt/smärtsamt att klä på mig tröjor och jackor t.ex. så det börjar kännas ohållbart. Just nu tar jag maxdos varje dag igen av mina extra smärtstillande tabletter för att kunna funka om dagarna.

Nej, jag har inte varit i knytnävsfajt… 😉

Jag vet att det här är en sjukdom som går upp och ner och där dagsform kan variera nåt enormt, och jag brukar försöka tänka att det snart känns bättre. Men det går liksom åt fel håll just nu och därför vill jag höra om jag kan få hjälp.

Tidigare har det föreslagits att jag ska börja äta cellgifter igen, som komplement till mina sprutor, men jag har försökt undvika det. Senast jag stod på dem så mådde jag så illa och var i stort sett sängliggande 1,5 dag efter jag tagit tabletterna – och de skulle tas 1 gång i veckan.

Jag försöker verkligen leva som vanligt. Men jag har mer eller mindre ont varje dag och jag tänker att jag måste lära mig leva med ont, såklart. Och jag försöker att inte säga, varje dag, att jag har ont – för jag tycker jag bara klagar hela tiden… Men när jag klagar, då har det liksom runnit över, om ni förstår vad jag menar. Det är så f r u s t r e r a n d e att känna sig svag, klen och skör hela tiden.

Hur som helst. En dagboksanteckning gällande dagens status av min gamla dyngkropp blev det här. Snart är det sommar igen, med tillhörande värme och förhoppningsvis toppform. Som jag längtar. 😉

Julstämning

I morse när jag vaknade och såg den fallna snömängden tänkte jag direkt på Grizzly. Det HÄR kommer ge extra studs i hans dojor… och mycket riktigt, bara någon timme senare fick jag ett litet filmklipp av stallägaren att G kände julstämning i sin lilla hage. FÖR mycket julstämning för hålla sig till förhållningsreglerna enligt veterinären – “skrittmotion och kontrollerad rörelse i hage”. Hm…

På måndag ska vi äntligen på återbesök i alla fall och efter det siktar jag på att G ska få gå ut med sina kamrater i lösdriften över vintern. Vila från träning kommer han fortsätta att göra, mer än lugna uteritter och möjligen någon lugn, lösgörande ritt i ridhus då och då. Det är vad jag hoppas på att få som schema över vintern åtminstone.

Som en tidig julklapp fick Arwin en liten talande häst som jag köpte på mässan förra helgen. Deras “samtal” var bland det sötaste jag sett på länge. Finns på min Instagram om nån har lust att se. 🙂

I helgen väntar utöver de vanliga häst- och hemmasysslorna även en hel del skottning, julbord/julfest med jobbet på Norra berget och möjligen en tur på julmarknaden – även den på Norra berget. En blandad mix som jag tror blir bra!

Trevlig helg!

Sömnbrist och nyfiken

Lillchefen i familjen har behagat vakna 04.00 respektive 05.15 de senaste två morgnarna, vilket känns på mammans och pappans energinivå… 😉 Idag är han i alla fall, äntligen, tillbaka på förskolan och det tror jag gör gott för hans sömnrytm. Det finns så mycket energi i den lilla kroppen! ♥

Som vanligt är det ett gäng to do’s att göra i helgen, varav en del roliga och en del mindre roliga. Loftet har lite exteriöra fix som måste åtgärdas innan det blir för kallt, vilket egentligen inte ligger mest på min att-göra-lista – men där jag lär rycka in som hantlangare ändå. 🙂

Minst en uppsutten tur på Grizzly ska jag få till i helgen också. Jag går bara i väntar på att få ett samtal för återbesökstid från kliniken, men än så länge är det tyst i luren. Jag är så nyfiken om man kan se om strukturerna ser ut att ha börjat att läka, eller hur det nu ser ut.

Om djuren ändå kunde tala, eller om man ändå kunde se in i framtiden… Just såna här saker där det känns som man trampar vatten eller fumlar i blindo hade det varit skönt för. I övrigt vill jag inte veta, det är ju resan som är målet för det mesta. ♥

Avslutar med lite good news. Mina uppföljningsprover för mina låga vita blodkroppar hade vänt uppåt lite! Så förhoppningsvis var det nån tillfällig dipp bara. Jag tycker jag mår helt okej för dagen med lite “lagom” värk bara. 😉 Sprutdags idag igen! Heja mig.

Trevlig helg!

Låga vita?

I brist på nya bilder – en minnesbild som dök upp idag på min fina Hippie. ♥

Grizzlan är verkligen en klippa att ha med sig på utflykt nu för tiden, oavsett om det är på tävling eller till veterinären. Jag blir så stolt över hans uppförande så det säkert är lite löjligt. 😉

Igår fick G sin andra stötvågsbehandling, på tre olika ställen, och det märktes på vissa punkter att det gjorde ont. Ändå skötte han sig så bra att vi inte behövde ge honom lugnande. Nästa behandling blir om två veckor.

Själv har jag också varit till läkaren. Sen i sensommar har jag ju fått mer problem med de mindre lederna igen, som händer och fötter (för mig, särskilt fötter) och även vissa andra mysko symtom. Jag har själv trott och tänkt att del av det finns att skylla på byte av medicin, men tydligen vill man inte dra den slutsatsen, än. Eftersom jag också under den här perioden har tagit två omgångar vaccin mot covid, så vill läkaren avvakta. Man vet liksom inte vad som gjort vad i min kropp och mitt immunförsvar är ju redan koko.

Däremot måste jag göra en uppföljning på de blodprover som togs förra veckan. Jag har tydligen märkbart låga vita blodkroppar, vilket läkaren var förundrad över. Något jag har lärt mig vad gäller mediciner, provsvar och diagnoser är i alla fall – “Googla INTE”.

Glassmonster och dags för nästa veterinärbesök

Måndag igen. Helgen rann som vanligt iväg lite för fort, men vi har fått en hel del gjort.

Grizzly fick ett pass löslongering i lördags och vila igår – helt enligt veterinärens ordination. Imorgon ska vi tillbaka till kliniken för fortsatt utredning. Det blir spännande.

Jag hann med ett hanteringspass med lilla Cala Highness igår igen. Vi fortsätter med desensitisering i form av borstning, kli över hela kroppen, öppning av munnen, lyftning av hovar osv. Sen bygger jag så smått på med ledövningarna så hon ska bli följsam – “att följa och gå undan för tryck”.

Tid för gos också, såklart. ♥

Igår gjorde vi ytterligare ett litet ryck för att göra i ordning här hemma. Vi var bl.a. och såg ut en torktumlare som vi beställt och så köpte vi hem en byrå till walk-in-garderoben. Vissa saker var restade på IKEA, så vi får fortsätta hålla utkik tills vi kan göra det helt klart. Men pö om pö faller fler saker på plats, även om det inte går i blixtens fart. 😉

För att ha det på pränt ska jag nu skriva några rader om min RA. Så sluta läs här om ni har bättre saker för er, haha.

Sen ca 1 månad sen nu har mina inflammationer tagit mer fart igen. Det började i fötterna men nu värker händer (främst fingrarna) och min högra axel än mer. Utan mina extra värktabletter och kortison så gör jag inte många knop. Ser SÅ fram emot läkartiden om två veckor. Min läkare har haft långledigt och därför har jag fått vänta på att träffa henne. Jag vill helst träffa samma läkare som känner till min historik, än att hela tiden möta nya. I somras när jag behövde förnya mitt recept fick jag en ny medicin utskriven, och det är en fråga som jag ska komma ihåg att ställa. Är det bara en ren tillfällighet att jag blivit sämre sen jag började ta den nya medicinen? :/ Det blir spännande att se om mina blodprover påvisar det jag känner.

Tre tävlingar kvar

Efter tävlingsdagen i söndags fick Grizzly sig en ca 20 minuters lugn jogg på lina igår och därefter ordentlig ompyssling med arnika över rygg och rumpa.

G har tre planerade tävlingar kvar för denna säsong.

  • 2021-09-18 Dressyrtävling, LB:2 i Njurunda
  • 2021-10-03 Hopptävling, 90 cm i Härnösand (inomhustävling, Ida rider)
  • 2021-10-23 Dressyrtävling, LB:2 i Härnösand (inomhustävling)

Jag är så träningssugen och motiverad just nu, vilket förvånar mig lite faktiskt. Efter en bra sommar är jag tyvärr på väg in i, eller ÄR redan inne i rättare sagt, ett rejälare skov nu. Förutom mina biosimilar-sprutor som jag tar varannan vecka, året om, har jag nu fått utöka med kortison, värktabletter och pga. de sistnämnda – även magtabletter.

Bara jag “får ordning på” mina fötter så jag kan rida mer allround, inklusive hoppa, igen så är jag nöjd. Inflammationen som jag har där nu är verkligen, ridmässigt, det som hindrat mig mest hittills. Men jag är såklart glad att min handled fortfarande är smärtfri, den som kändes som bruten i nästan två år innan senaste injektionen. Man ska ha tur ibland! 🙂

Nog om det. Idag har Grizzlan en ren vilodag, men jag åker kanske till stallet ikväll om jag får läge och ger honom veckans massage med “pickadollen”, haha.

Ser redan fram emot veckoslutet när flera hästiga äventyr är planerade, bl.a. när jag ska följa Ida och Manne på deras första Pay & Jump! 😀 Fler stallkompisar ska till samma ställe, så det blir riktigt skoj!

Hopptävling i Matfors!

Ida och Grizzlan på banan

Igår var det tävlingsdag för Grizzly igen, men för första gången i vårt liv tillsammans var det inte jag som tävlade honom. Med handen på hjärtat en mycket märklig känsla, men det var skoj att se Ida och G tillsammans och de gjorde en mycket fin tävlingsdag! ♥

Två fina rundor, en 80 cm och en 90 cm med ett nedslag i varje klass blev resultatet. 😀

Se film från dagen här nedan om ni vill.

Om ni undrar varför jag inte tävlade G själv den här gången så är det helt enkelt för att jag har för ont just nu. Jag väntar på läkartid för att förhoppningsvis få en lokal kortisonbehandling i mina fötter. Höger fot, vid tåleden, är helt rund undertill och jag har ont i t.o.m. gympaskor. Att få belastningen av att stå i en stigbygel precis där i landningarna är just nu inte aktuellt… Det var dessutom skoj både för mig och Ida att hon red G, något vi pratat om vid flertal tillfällen genom åren ändå. 🙂

Grizzlys vecka 36 är preliminärt planerad såhär;

Måndag: Longering

Tisdag: Vila (med massage?)

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Trim på Nysäter

Fredag: Vila

Lördag / söndag: En dag med lite hoppning och en dag uteritt

Kraftig inflammation

Jag hann jobba en halvdag i måndags, sen har jag varit enarmad igen. Idag gör jag mitt bästa med att ha högerhanden i vila så gott det går, men ändå jobba. Det går okej, men långsamt…

I måndags gjordes ett ultraljud på min handled och den läkaren sa snabbt att det var en kraftig inflammation i leden och höll på att trilla av stolen när jag sa att jag haft det så mer eller mindre i snart 1,5 år. Han injicerade, med hjälp av UL för att pricka så rätt som möjligt, en ny kortisondos och sa åt mig att återkomma inom kort om jag inte märkte en markant förbättring. Då ska jag få en dos 2 direkt inpå för att försöka ta bukt på det mest akuta.

Jag lämnade även mina rutinmässiga blodprover, som det nu var ett halvår senast vi tog – så vi får se vad de visar också. Möjligen måste min medicinering ses över igen, och det hörs att man gärna vill sätta in cellgifter igen, som komplettering. Jag mådde så himla pyton av dem förra svängen, så jag hoppas jag slipper…

Den här veckan får jag hjälp av medryttare med några lugna uteritter för Fläckens del. På lördag siktar jag på att försöka sitta upp själv igen. 🙂 Bilden ovan fick jag av Therese i samband med en liten rapport om hur det gått igår. Tack! Så glad när jag får sånt även fast man har tusentals egna bilder, haha. Jag saknar honom varje dag jag inte kan åka och ta hand om min Grizzly själv. Världens bästa häst i min bok. ♥