Låga vita?

I brist på nya bilder – en minnesbild som dök upp idag på min fina Hippie. ♥

Grizzlan är verkligen en klippa att ha med sig på utflykt nu för tiden, oavsett om det är på tävling eller till veterinären. Jag blir så stolt över hans uppförande så det säkert är lite löjligt. 😉

Igår fick G sin andra stötvågsbehandling, på tre olika ställen, och det märktes på vissa punkter att det gjorde ont. Ändå skötte han sig så bra att vi inte behövde ge honom lugnande. Nästa behandling blir om två veckor.

Själv har jag också varit till läkaren. Sen i sensommar har jag ju fått mer problem med de mindre lederna igen, som händer och fötter (för mig, särskilt fötter) och även vissa andra mysko symtom. Jag har själv trott och tänkt att del av det finns att skylla på byte av medicin, men tydligen vill man inte dra den slutsatsen, än. Eftersom jag också under den här perioden har tagit två omgångar vaccin mot covid, så vill läkaren avvakta. Man vet liksom inte vad som gjort vad i min kropp och mitt immunförsvar är ju redan koko.

Däremot måste jag göra en uppföljning på de blodprover som togs förra veckan. Jag har tydligen märkbart låga vita blodkroppar, vilket läkaren var förundrad över. Något jag har lärt mig vad gäller mediciner, provsvar och diagnoser är i alla fall – “Googla INTE”.

Glassmonster och dags för nästa veterinärbesök

Måndag igen. Helgen rann som vanligt iväg lite för fort, men vi har fått en hel del gjort.

Grizzly fick ett pass löslongering i lördags och vila igår – helt enligt veterinärens ordination. Imorgon ska vi tillbaka till kliniken för fortsatt utredning. Det blir spännande.

Jag hann med ett hanteringspass med lilla Cala Highness igår igen. Vi fortsätter med desensitisering i form av borstning, kli över hela kroppen, öppning av munnen, lyftning av hovar osv. Sen bygger jag så smått på med ledövningarna så hon ska bli följsam – “att följa och gå undan för tryck”.

Tid för gos också, såklart. ♥

Igår gjorde vi ytterligare ett litet ryck för att göra i ordning här hemma. Vi var bl.a. och såg ut en torktumlare som vi beställt och så köpte vi hem en byrå till walk-in-garderoben. Vissa saker var restade på IKEA, så vi får fortsätta hålla utkik tills vi kan göra det helt klart. Men pö om pö faller fler saker på plats, även om det inte går i blixtens fart. 😉

För att ha det på pränt ska jag nu skriva några rader om min RA. Så sluta läs här om ni har bättre saker för er, haha.

Sen ca 1 månad sen nu har mina inflammationer tagit mer fart igen. Det började i fötterna men nu värker händer (främst fingrarna) och min högra axel än mer. Utan mina extra värktabletter och kortison så gör jag inte många knop. Ser SÅ fram emot läkartiden om två veckor. Min läkare har haft långledigt och därför har jag fått vänta på att träffa henne. Jag vill helst träffa samma läkare som känner till min historik, än att hela tiden möta nya. I somras när jag behövde förnya mitt recept fick jag en ny medicin utskriven, och det är en fråga som jag ska komma ihåg att ställa. Är det bara en ren tillfällighet att jag blivit sämre sen jag började ta den nya medicinen? :/ Det blir spännande att se om mina blodprover påvisar det jag känner.

Tre tävlingar kvar

Efter tävlingsdagen i söndags fick Grizzly sig en ca 20 minuters lugn jogg på lina igår och därefter ordentlig ompyssling med arnika över rygg och rumpa.

G har tre planerade tävlingar kvar för denna säsong.

  • 2021-09-18 Dressyrtävling, LB:2 i Njurunda
  • 2021-10-03 Hopptävling, 90 cm i Härnösand (inomhustävling, Ida rider)
  • 2021-10-23 Dressyrtävling, LB:2 i Härnösand (inomhustävling)

Jag är så träningssugen och motiverad just nu, vilket förvånar mig lite faktiskt. Efter en bra sommar är jag tyvärr på väg in i, eller ÄR redan inne i rättare sagt, ett rejälare skov nu. Förutom mina biosimilar-sprutor som jag tar varannan vecka, året om, har jag nu fått utöka med kortison, värktabletter och pga. de sistnämnda – även magtabletter.

Bara jag “får ordning på” mina fötter så jag kan rida mer allround, inklusive hoppa, igen så är jag nöjd. Inflammationen som jag har där nu är verkligen, ridmässigt, det som hindrat mig mest hittills. Men jag är såklart glad att min handled fortfarande är smärtfri, den som kändes som bruten i nästan två år innan senaste injektionen. Man ska ha tur ibland! 🙂

Nog om det. Idag har Grizzlan en ren vilodag, men jag åker kanske till stallet ikväll om jag får läge och ger honom veckans massage med “pickadollen”, haha.

Ser redan fram emot veckoslutet när flera hästiga äventyr är planerade, bl.a. när jag ska följa Ida och Manne på deras första Pay & Jump! 😀 Fler stallkompisar ska till samma ställe, så det blir riktigt skoj!

Hopptävling i Matfors!

Ida och Grizzlan på banan

Igår var det tävlingsdag för Grizzly igen, men för första gången i vårt liv tillsammans var det inte jag som tävlade honom. Med handen på hjärtat en mycket märklig känsla, men det var skoj att se Ida och G tillsammans och de gjorde en mycket fin tävlingsdag! ♥

Två fina rundor, en 80 cm och en 90 cm med ett nedslag i varje klass blev resultatet. 😀

Se film från dagen här nedan om ni vill.

Om ni undrar varför jag inte tävlade G själv den här gången så är det helt enkelt för att jag har för ont just nu. Jag väntar på läkartid för att förhoppningsvis få en lokal kortisonbehandling i mina fötter. Höger fot, vid tåleden, är helt rund undertill och jag har ont i t.o.m. gympaskor. Att få belastningen av att stå i en stigbygel precis där i landningarna är just nu inte aktuellt… Det var dessutom skoj både för mig och Ida att hon red G, något vi pratat om vid flertal tillfällen genom åren ändå. 🙂

Grizzlys vecka 36 är preliminärt planerad såhär;

Måndag: Longering

Tisdag: Vila (med massage?)

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Trim på Nysäter

Fredag: Vila

Lördag / söndag: En dag med lite hoppning och en dag uteritt

Kraftig inflammation

Jag hann jobba en halvdag i måndags, sen har jag varit enarmad igen. Idag gör jag mitt bästa med att ha högerhanden i vila så gott det går, men ändå jobba. Det går okej, men långsamt…

I måndags gjordes ett ultraljud på min handled och den läkaren sa snabbt att det var en kraftig inflammation i leden och höll på att trilla av stolen när jag sa att jag haft det så mer eller mindre i snart 1,5 år. Han injicerade, med hjälp av UL för att pricka så rätt som möjligt, en ny kortisondos och sa åt mig att återkomma inom kort om jag inte märkte en markant förbättring. Då ska jag få en dos 2 direkt inpå för att försöka ta bukt på det mest akuta.

Jag lämnade även mina rutinmässiga blodprover, som det nu var ett halvår senast vi tog – så vi får se vad de visar också. Möjligen måste min medicinering ses över igen, och det hörs att man gärna vill sätta in cellgifter igen, som komplettering. Jag mådde så himla pyton av dem förra svängen, så jag hoppas jag slipper…

Den här veckan får jag hjälp av medryttare med några lugna uteritter för Fläckens del. På lördag siktar jag på att försöka sitta upp själv igen. 🙂 Bilden ovan fick jag av Therese i samband med en liten rapport om hur det gått igår. Tack! Så glad när jag får sånt även fast man har tusentals egna bilder, haha. Jag saknar honom varje dag jag inte kan åka och ta hand om min Grizzly själv. Världens bästa häst i min bok. ♥

Familjehelg med trädgårdsfix

Penny älskar att ligga och se ut över sina ägor och se hennes “anställda” jobba.♥

Den här helgen har varit en riktig familjehelg. Vi tog en gemensam tur i skogen och kring byvägarna med Grizzly igår, och hittills idag har vi spenderat hela dagen ute i trädgården. Det är ju en hel del trädgårdsfix som står på att-göra-listan, så idag har vi bl.a. beskurit äppelträdet en del, rensat i den förhoppningsvis blivande häcken (diket), beskurit och gödslat rosorna, krattat, skyfflat grus och planterat ut lite vårblommor. Stor sol från klarblå himmel och inte ens jag fryser! 😀

Tydligen ska vi få vinter igen i ett par dagar i början av kommande vecka, men sen är våren här för att stanna. Jag lovar. 😉

Arwin har varit i högform i helgen och härjar mer högt än lågt… Det är bra övning det här för mig som brukat vara hönsmamma för djuren tidigare. Det här vill jag lova är överkurs. Jag får nog bara blunda och hoppas på det bästa, haha. Skruttunge! ♥

Grizzly kommer få en ett par veckors vårvila i form av skrittrundor några gånger i veckan och i övrigt bara vila med ompyssling. Jag får ju behandling imorgon är det tänkt och då ska jag försöka sköta mig med att inte använda och anstränga den armen, åtminstone den första veckan.

Är så glad att jag tog mig upp i sadeln igår en sväng. Att rida var inga problem, men jag klarade inte av att sadla – så där fick A rycka in och hjälpa till. Tur det finns hjälp att tillgå nästan jämt. ♥

Klantläkare och sjukskriven

En tjusig knöl i det misshandlade området…

Det här inlägget har tagit, vad som känts som, evigheter att skriva. Jag som egentligen är högerhänt är just nu totalt vänsterhänt enarmad efter gårdagen.

Vad hände igår då undrar ni? Jo, jag var på sjukhuset igen för att få ytterligare en kortisoninjektion i min handled eftersom den krånglat mer senaste tiden. Tre sprutor har jag fått sen i somras och det har gått helt problemfritt, förutom den andra injektionen då jag fick en steroid jag inte tålde och min handled blev därför blev sämre en period. Men själva injektionerna har varje gång varit problemfria, utförda av två olika läkare dessutom.

Igår kom en läkare, som snarare såg ut att vara en patient som snott en läkarrock, ut i väntrummet och försökte ropa mitt namn. Jag är egentligen inte den som är den och vill döma ut folk på förhand, särskilt när jag läste på hennes namnskylt där det stod att hon var överläkare. Puh, tänkte jag – då kan jag släppa olustkänslan att den där darriga gamla damen ska sätta nål i min onda handled. Hon kan ju självklart sin sak. Eller?

En virrig, osäker, rörig och klantig hantering av precis allt var det hon bjöd på! Hon kan ju helt garanterat sin sak rent teoretiskt och är säkert en superduktig reumatolog… MEN, hon såg dåligt och hon skakade – och det är inte nåt som är superbra när man ska göra precisionsjobb kan jag tycka.

För att göra en lång historia lite kortare så har jag i stort sett blivit spruträdd sen gårdagen, åtminstone i min handled. Hon försökte flera gånger. Bytte spruta till en grövre efter en stund. Nålen studsade mot hennes eget finger när hon försökte pricka det tänkta stickområdet, men missade såklart. Hon stack och stack och flyttade runt nålen i min led och prickade tydligen nerver (enligt henne) och jag skrek rätt ut av smärtan. Om och om igen. Till slut drog hon återigen ut sprutan och sa nervöst “ja jag vet inte, vad tycker du? Vill du att jag ska försöka igen?” med ett smått skräckslaget ansiktsuttryck.

Ska JAG gissa om hon kommer fixa det vid nästa försök?! En blodfontän stod upp ur min handled och hon började fumligt försöka torka bort det värsta och sätta tryck.

Läkaren avbröt och sa att det var bäst att jag fick bokas om och få injektionen under ultraljudslysning. Något som de andra inte behövt nån gång. Så på måndag ska jag dit igen för ett nytt försök. Om jag törs. Självklart är det en annan läkare då, för just den där damen kommer inte i närheten av mig med någon nål i framtiden.

Handen är helt obrukbar just nu och jag går på smärtstillande och har måsta sjukskriva mig. Jag kan skriva med ena handen, men det tar som ni förstår galet lång tid och går långsamt.

Jag ska försöka jobba igen imorgon, men idag ska min hand bara få återhämta sig.

Grizzly har fortsatt ofrivillig vila, men det är inget jag kan göra åt just nu. A har hjälpt mig och följt med till stallet för att dra av tåbrodden innan de var för slitna + täckade av honom igår. ♥

(Jag stalkade läkaren igår kväll för jag var nyfiken. Hon fyller 77 år i år, så det är beundransvärt att hon fortfarande jobbar – men samtidigt inte så underligt att hon är darrig på hand. Kanske administrativa och konsultativa sysslor skulle vara hennes grej nu istället?)

Ny kortisonspruta och vårfeeling trots snöfall

Gårdagen – en grå kväll i stallet.

Vilken dipp. Jag gjorde ett försök att rida igår, men fick avbryta. Det ilar och värker, främst i min handled och höfter, så jag kunde helt enkelt inte rida alls. Gissar att det kalla blåsvädret inte hjälper till…

Jag inledde med en kort stunds longering i alla gångarter som lite extra värmning för Grizzly – och det var i stort sett det enda motionering han fick. Gjorde även innan ridningen ett försök att brodda av honom, men det också gick jag bet på… Får förhoppningsvis med mig A till stallet snart som kan hjälpa mig dra brodden innan de är för slitna för att få av.

Jäkla skitkropp. Jag. är. så. less.

Medicinmottagningen har varit snabba att svara i alla fall, så imorgon bitti får jag en ny kortisonspruta. Igen.

Så. Det där var klagandet denna gång. Utöver det tillfälliga snöfallet som faller så sitter jag med lite vårfeeling ändå och planerar vad som ska göras på vår tomt och vår “trädgård”. Den är inte så omfattande ännu, men det är ju just det jag vill ändra på. Älskar blommande och gröna trädgårdar!

På trädgårds to-do-listan närmsta två veckorna;

  • Beskära rosorna
  • Beskära äppelträdet
  • Kratta gräsmattan
  • Kratta “häckfåran” runt tomten ren från grus
  • Ta fram utemöblerna
  • Köpa och plantera penséer

Tro vilken färg jag ska välja på penséerna i år? 🙂

Omstart, påskbus och v. 14

De härligt lediga dagarna i påsk blev inte så härliga som jag tänkt. Med det menar jag avseende Grizzlans träning. Han fick en väldigt lugn påskvecka, men så får det vara. Hoppträningen igår fick vi ju ställa in, men jag åkte dit ändå för att kika på mina kamrater och för att tanka lite hoppsug. 🙂

Idag känns armen något bättre, så i eftermiddag hoppas jag kunna jogga en sväng på ridbanan. Vi får ta en omstart, igen, och hoppas på en bättre vecka. Imorgon ska jag kontakta sjukhuset igen och se till att jag får en tid för en ny spruta. Den kortisondos jag tar nu igen ger annat knas som t.ex. sömnlöshet om nätterna – så inatt har jag sovit 3 timmar, ej sammanhängande. Mmmm, så uppvilad och pigg man känner sig! 😉

Såhär ser Grizzlys vecka 14 preliminära plan ut;

Måndag: Jogg på ridbanan

Tisdag: Uteritt (medryttare)

Onsdag: Trim på ridbanan (bommar?)

Torsdag: Vilodag

Fredag: Uteritt (medryttare)

Lördag: Longering

Söndag: Hoppträning

Trick och tack

Pusstricket sitter! 😉

Hörni, tack för snällt pepp. Life is a rollercoaster, you just gotto ride it – right? 🙂

Handleden känns faktiskt något bättre idag och redan igår kväll tog jag mig till stallet och kunde ta hand om Grizzlan med en stunds löslongering som lätt motion. På tisdag till veckan ska jag få en spruta direkt i leden igen. Jag måste säga att de är riktigt bra på medicinavdelningen här i Sundsvall och blixtsnabba att svara på 1177.

Något jag inte gjort så mycket med G, ännu, är trickträning. Det trick han kan är “puss” och det sitter som ett smäck. (Egentligen ett sötare sätt att tigga, haha) 😉

Men, target- och klickerträning har jag ju använt massor vid inlärningsfasen för hundarnas träning och tänkte att jag ska ta mig tid att testa det mer med Grizzlan också i arbete från marken. Bara de kommer in i tänket så brukar det gå ganska fort! Det är ju så självbelönande som det kan bli, vilket brukar vara populärt. ♥ Man får tänka sig lite för innan bara, så man inte börjar få något beteende som man inte tycker är så önskvärt som “tiggning = titta vad jag kan, kan jag få en belöning nu?” 😉

Här hemma är det för övrigt tossiga töser just nu… löpstuga och sprittande hormoner. Gamla Penny är som en unghund igen. ♥

Snart kommer Grizzlys ljusa sommarfärg fram igen. Längtar!