Kraftig inflammation

Jag hann jobba en halvdag i måndags, sen har jag varit enarmad igen. Idag gör jag mitt bästa med att ha högerhanden i vila så gott det går, men ändå jobba. Det går okej, men långsamt…

I måndags gjordes ett ultraljud på min handled och den läkaren sa snabbt att det var en kraftig inflammation i leden och höll på att trilla av stolen när jag sa att jag haft det så mer eller mindre i snart 1,5 år. Han injicerade, med hjälp av UL för att pricka så rätt som möjligt, en ny kortisondos och sa åt mig att återkomma inom kort om jag inte märkte en markant förbättring. Då ska jag få en dos 2 direkt inpå för att försöka ta bukt på det mest akuta.

Jag lämnade även mina rutinmässiga blodprover, som det nu var ett halvår senast vi tog – så vi får se vad de visar också. Möjligen måste min medicinering ses över igen, och det hörs att man gärna vill sätta in cellgifter igen, som komplettering. Jag mådde så himla pyton av dem förra svängen, så jag hoppas jag slipper…

Den här veckan får jag hjälp av medryttare med några lugna uteritter för Fläckens del. På lördag siktar jag på att försöka sitta upp själv igen. 🙂 Bilden ovan fick jag av Therese i samband med en liten rapport om hur det gått igår. Tack! Så glad när jag får sånt även fast man har tusentals egna bilder, haha. Jag saknar honom varje dag jag inte kan åka och ta hand om min Grizzly själv. Världens bästa häst i min bok. ♥

Familjehelg med trädgårdsfix

Penny älskar att ligga och se ut över sina ägor och se hennes “anställda” jobba.♥

Den här helgen har varit en riktig familjehelg. Vi tog en gemensam tur i skogen och kring byvägarna med Grizzly igår, och hittills idag har vi spenderat hela dagen ute i trädgården. Det är ju en hel del trädgårdsfix som står på att-göra-listan, så idag har vi bl.a. beskurit äppelträdet en del, rensat i den förhoppningsvis blivande häcken (diket), beskurit och gödslat rosorna, krattat, skyfflat grus och planterat ut lite vårblommor. Stor sol från klarblå himmel och inte ens jag fryser! 😀

Tydligen ska vi få vinter igen i ett par dagar i början av kommande vecka, men sen är våren här för att stanna. Jag lovar. 😉

Arwin har varit i högform i helgen och härjar mer högt än lågt… Det är bra övning det här för mig som brukat vara hönsmamma för djuren tidigare. Det här vill jag lova är överkurs. Jag får nog bara blunda och hoppas på det bästa, haha. Skruttunge! ♥

Grizzly kommer få en ett par veckors vårvila i form av skrittrundor några gånger i veckan och i övrigt bara vila med ompyssling. Jag får ju behandling imorgon är det tänkt och då ska jag försöka sköta mig med att inte använda och anstränga den armen, åtminstone den första veckan.

Är så glad att jag tog mig upp i sadeln igår en sväng. Att rida var inga problem, men jag klarade inte av att sadla – så där fick A rycka in och hjälpa till. Tur det finns hjälp att tillgå nästan jämt. ♥

Klantläkare och sjukskriven

En tjusig knöl i det misshandlade området…

Det här inlägget har tagit, vad som känts som, evigheter att skriva. Jag som egentligen är högerhänt är just nu totalt vänsterhänt enarmad efter gårdagen.

Vad hände igår då undrar ni? Jo, jag var på sjukhuset igen för att få ytterligare en kortisoninjektion i min handled eftersom den krånglat mer senaste tiden. Tre sprutor har jag fått sen i somras och det har gått helt problemfritt, förutom den andra injektionen då jag fick en steroid jag inte tålde och min handled blev därför blev sämre en period. Men själva injektionerna har varje gång varit problemfria, utförda av två olika läkare dessutom.

Igår kom en läkare, som snarare såg ut att vara en patient som snott en läkarrock, ut i väntrummet och försökte ropa mitt namn. Jag är egentligen inte den som är den och vill döma ut folk på förhand, särskilt när jag läste på hennes namnskylt där det stod att hon var överläkare. Puh, tänkte jag – då kan jag släppa olustkänslan att den där darriga gamla damen ska sätta nål i min onda handled. Hon kan ju självklart sin sak. Eller?

En virrig, osäker, rörig och klantig hantering av precis allt var det hon bjöd på! Hon kan ju helt garanterat sin sak rent teoretiskt och är säkert en superduktig reumatolog… MEN, hon såg dåligt och hon skakade – och det är inte nåt som är superbra när man ska göra precisionsjobb kan jag tycka.

För att göra en lång historia lite kortare så har jag i stort sett blivit spruträdd sen gårdagen, åtminstone i min handled. Hon försökte flera gånger. Bytte spruta till en grövre efter en stund. Nålen studsade mot hennes eget finger när hon försökte pricka det tänkta stickområdet, men missade såklart. Hon stack och stack och flyttade runt nålen i min led och prickade tydligen nerver (enligt henne) och jag skrek rätt ut av smärtan. Om och om igen. Till slut drog hon återigen ut sprutan och sa nervöst “ja jag vet inte, vad tycker du? Vill du att jag ska försöka igen?” med ett smått skräckslaget ansiktsuttryck.

Ska JAG gissa om hon kommer fixa det vid nästa försök?! En blodfontän stod upp ur min handled och hon började fumligt försöka torka bort det värsta och sätta tryck.

Läkaren avbröt och sa att det var bäst att jag fick bokas om och få injektionen under ultraljudslysning. Något som de andra inte behövt nån gång. Så på måndag ska jag dit igen för ett nytt försök. Om jag törs. Självklart är det en annan läkare då, för just den där damen kommer inte i närheten av mig med någon nål i framtiden.

Handen är helt obrukbar just nu och jag går på smärtstillande och har måsta sjukskriva mig. Jag kan skriva med ena handen, men det tar som ni förstår galet lång tid och går långsamt.

Jag ska försöka jobba igen imorgon, men idag ska min hand bara få återhämta sig.

Grizzly har fortsatt ofrivillig vila, men det är inget jag kan göra åt just nu. A har hjälpt mig och följt med till stallet för att dra av tåbrodden innan de var för slitna + täckade av honom igår. ♥

(Jag stalkade läkaren igår kväll för jag var nyfiken. Hon fyller 77 år i år, så det är beundransvärt att hon fortfarande jobbar – men samtidigt inte så underligt att hon är darrig på hand. Kanske administrativa och konsultativa sysslor skulle vara hennes grej nu istället?)

Ny kortisonspruta och vårfeeling trots snöfall

Gårdagen – en grå kväll i stallet.

Vilken dipp. Jag gjorde ett försök att rida igår, men fick avbryta. Det ilar och värker, främst i min handled och höfter, så jag kunde helt enkelt inte rida alls. Gissar att det kalla blåsvädret inte hjälper till…

Jag inledde med en kort stunds longering i alla gångarter som lite extra värmning för Grizzly – och det var i stort sett det enda motionering han fick. Gjorde även innan ridningen ett försök att brodda av honom, men det också gick jag bet på… Får förhoppningsvis med mig A till stallet snart som kan hjälpa mig dra brodden innan de är för slitna för att få av.

Jäkla skitkropp. Jag. är. så. less.

Medicinmottagningen har varit snabba att svara i alla fall, så imorgon bitti får jag en ny kortisonspruta. Igen.

Så. Det där var klagandet denna gång. Utöver det tillfälliga snöfallet som faller så sitter jag med lite vårfeeling ändå och planerar vad som ska göras på vår tomt och vår “trädgård”. Den är inte så omfattande ännu, men det är ju just det jag vill ändra på. Älskar blommande och gröna trädgårdar!

På trädgårds to-do-listan närmsta två veckorna;

  • Beskära rosorna
  • Beskära äppelträdet
  • Kratta gräsmattan
  • Kratta “häckfåran” runt tomten ren från grus
  • Ta fram utemöblerna
  • Köpa och plantera penséer

Tro vilken färg jag ska välja på penséerna i år? 🙂

Omstart, påskbus och v. 14

De härligt lediga dagarna i påsk blev inte så härliga som jag tänkt. Med det menar jag avseende Grizzlans träning. Han fick en väldigt lugn påskvecka, men så får det vara. Hoppträningen igår fick vi ju ställa in, men jag åkte dit ändå för att kika på mina kamrater och för att tanka lite hoppsug. 🙂

Idag känns armen något bättre, så i eftermiddag hoppas jag kunna jogga en sväng på ridbanan. Vi får ta en omstart, igen, och hoppas på en bättre vecka. Imorgon ska jag kontakta sjukhuset igen och se till att jag får en tid för en ny spruta. Den kortisondos jag tar nu igen ger annat knas som t.ex. sömnlöshet om nätterna – så inatt har jag sovit 3 timmar, ej sammanhängande. Mmmm, så uppvilad och pigg man känner sig! 😉

Såhär ser Grizzlys vecka 14 preliminära plan ut;

Måndag: Jogg på ridbanan

Tisdag: Uteritt (medryttare)

Onsdag: Trim på ridbanan (bommar?)

Torsdag: Vilodag

Fredag: Uteritt (medryttare)

Lördag: Longering

Söndag: Hoppträning

Trick och tack

Pusstricket sitter! 😉

Hörni, tack för snällt pepp. Life is a rollercoaster, you just gotto ride it – right? 🙂

Handleden känns faktiskt något bättre idag och redan igår kväll tog jag mig till stallet och kunde ta hand om Grizzlan med en stunds löslongering som lätt motion. På tisdag till veckan ska jag få en spruta direkt i leden igen. Jag måste säga att de är riktigt bra på medicinavdelningen här i Sundsvall och blixtsnabba att svara på 1177.

Något jag inte gjort så mycket med G, ännu, är trickträning. Det trick han kan är “puss” och det sitter som ett smäck. (Egentligen ett sötare sätt att tigga, haha) 😉

Men, target- och klickerträning har jag ju använt massor vid inlärningsfasen för hundarnas träning och tänkte att jag ska ta mig tid att testa det mer med Grizzlan också i arbete från marken. Bara de kommer in i tänket så brukar det gå ganska fort! Det är ju så självbelönande som det kan bli, vilket brukar vara populärt. ♥ Man får tänka sig lite för innan bara, så man inte börjar få något beteende som man inte tycker är så önskvärt som “tiggning = titta vad jag kan, kan jag få en belöning nu?” 😉

Här hemma är det för övrigt tossiga töser just nu… löpstuga och sprittande hormoner. Gamla Penny är som en unghund igen. ♥

Snart kommer Grizzlys ljusa sommarfärg fram igen. Längtar!

Låg

Bild från en av Ö-viks fina platser. Här med alla hundar, inklusive min saknade Fendi… ♥

Jag är ledsen att det så ofta blir klagoinlägg och en massa harvande om min RA. Jag har sagt det tidigare många gånger, men först och främst är det här liksom min egen kom-ihåg-bilder-dagbok, och jag har hittills haft stor nytta av att kunna se när och hur allt hänt och vilken dagsform man haft vid mina läkarbesök. Då bläddrar jag snabbt fram den info läkaren efterfrågar med datum osv härifrån bloggen. 🙂 Men jag förstår att det är ett trist och tjatigt tjat för er som läser.

Just nu är jag låg och allt känns trist. Handleden känns som den är av, och jag har problem att utföra många vardagliga sysslor för mig själv och att t.ex. klä Arwin just nu är en omöjlighet, vilket slår ner mig mest av allt…

Jag kan som ni förstår heller inte ta hand om Grizzly på det sätt han förtjänar. Det är tur och en räddning att han är uppstallad på ett fullserviceställe så det går ingen nöd på honom, men träningen och den extra ompysslingen uteblir ju tyvärr när det är såhär pass illa. 🙁

Nyss skrev jag till medicinmottagningen igen och hoppas få en spruta i handleden igen, i hopp om att det ska hjälpa något.

Längtar till jag har nåt KUL att skriva dagbok om igen.

Ner som en pannkaka

Jag, som senaste två veckorna känt mig bättre i hela kroppen än jag gjort på drygt ett år, har sen igår fallit platt som en pannkaka igen. 🙁 Magkatarr från hell dök upp från intet igår och imorse när jag vaknade hade handleden svullnat upp och är i stort sett obrukbar igen.

Hoppträningen igår kväll fick jag ställa in och nu är det återigen en väntanslek innan jag vet att kroppen “funkar” igen. Grizzly har en inbokad tid med Lisa ikväll som ska ge honom en behandling. Det kommer fläcken gilla. ♥ Det var ju nu flera år sedan Lisa behandlade honom så det ska bli skoj att se vad hon säger om hans lilla kroppshydda. 😉 Vilket som blir det väl bra tajmat nu att han får ta det lite lugnt efter behandlingen när jag ändå är ur form…

På banan igen

Good news om Grizzlan! Jag tömkörde ett pass i alla gångarter igår kväll och han såg helt fräsch ut igen. Skönt! 🙂

Nu är vi på banan igen och hänger ikväll med våra stallkamrater till klubben för den bästa sortens fredagsmys.

På hemmafronten har Arwin fått rinnande näsa, igen, så han hann gå två dagar på dagis den här gången, haha. Vabruari hette det väl visst… även om både jag och Anders lyckas jobba om dagarna, hemifrån, med hjälp av “dagmamman” som heter Mormor. 🙂

Förresten, är det fler än jag som hört att småfåglarna börjat flytta hem igen? ♥

Trevlig helg!

Hoppträning med utlånad häst, v. 6 och uppgradering

Titt va fina! 😀

Tiden tryter men minst 1 inlägg i veckan ska jag få till har jag bestämt. 😉 Summering av den gångna veckan var helt okej träning för Grizzlan, besök hos handrehab för min del med tester av en del handledsskydd bl.a. Jag har fått övningar att göra både för fotled och handled för att försöka jobba tillbaka en del rörlighet igen. Vid mätning av min handled så hade jag t.ex. 30/40 grader på höger hand och 85/90 på den andra… Vad gäller fotleden stör den ju min ridning, särskilt i hoppningen. Jag kan inte få ner min häl på samma sätt i höger stigbygel som i vänster, och ni som rider förstår att det på en gång blir en oliksidighet som man INTE vill ha som ryttare.

Jag har i helgen varit inne i ett par sämre dagar igen där mina höfter främst haft rejäl “tandvärk” och varit allmänt onda. Därför tänkte jag, återigen, ställa in träningen igår kväll – men i sista stund kom jag på att jag kunde fråga Ida om hon hade lust att rycka in istället för mig, hon som är van att rida Grizzlan och gör det mycket bättre än jag. Hon ställde gladeligen upp så det blev en win win! 😀

Titt på bilden ovan så fint de tog sista språnget med ribban på hela 1.10 cm. Duktiga! ♥

Ida fick känna på att skjutas ur sadeln ett par språng hon också igår, haha! ♥

Veckan som kommer är planerad cirkus såhär för min fläck:

Måndag: Promenad för hand ca 1 timme

Tisdag: Longering och massage

Onsdag: Uteritt, trim och tempo

Torsdag: Vilodag

Fredag: Trim i ridhuset

Lördag: Håller det lite öppet…

Söndag: Hoppträning

Utöver Grizzlans planer så kommer jag själv göra en versionsuppgradering igen med födelsedag på torsdag. En stor en! Jag tänker att en sån uppgradering innehåller rejält med buggfixar och systemförbättringar. Det borde det göra. 😉