Min #1 och onda fötter

Min #1 ♥

Det blev en fin helg med massa lek, hemmafix på gården, häng med vänner, grillning, ridtur och hästgos. ♥

Hästarna ser ut att må gott på betet och det mår jag själv gott av också. 🙂 Det enda som just nu spökar för mig är mina fötter, igen. Jag blev ju så superbra i hela kroppen under ett par månader, men fötterna har sedan en dryg månad tillbaka gjort allt ondare igen. Tålederna vid trampdynorna, på båda fötterna, är svullna och inflammerade igen så jag har börjat äta kortison i låg dos igen- tillsammans med smärtstillande, som komplement till min vanliga medicinering. Jag har även skrivit till reumatologen för att se om jag möjligen kan få lokal ledbehandling istället med kortison, istället för att behandla hela kroppen via munnen…men inte fått svar än.

Magiskt mysig ridtur i lördags tyckte jag och magiskt skön rullning tyckte Wilton. Han är väldigt atletisk i sina rullningar och snurrar runt och byter sida lätt. Det kan jag säga att Grizzlan inte har lika lätt för, alls. 😉

Träckprover och blodprover

Maj månad och träckprovernas högtid. Wiltons är klart men beställningen av provtagningskittet till Grizzly blev ett par dagar försenat, så jag får ta på honom på måndag. 🙂 Han har inte haft påvisade parasiter på flera år faktiskt och ser inte direkt ut att ha magrat av så mycket… 😉

Wilton påvisade liten blodmask och lite spolmask, som väntat eftersom han är så ung, så för honom blir det avmaskning. Jag beställde även odling för stora blodmasken, men det dröjer ett par veckor att få det svaret.

Grizzly har påbörjat sin upptrappning av träning nu och det känns att man tappat mycket grundkondis och styrka av såhär lång period av bara lättare ridning. Men vi har ingen brådis så jag känner att han får sommaren på sig att riktigt komma igång – sen kanske man törs spana på någon tävling mot sensommaren och hösten! ♥

Idag väntar läkarbesök för min del, min halvårsbesiktning kan man väl säga. Jag var och lämnade ett gäng blodprover i måndags men jag kan inte tänka mig att de påvisar något, så pass bra som jag ändå mår i kroppen just nu. 🙂 Det ”läskiga” är väl egentligen såklart vad min medicin kan göra med min kropp, om man ser till biverkningslistan- de vanliga… Men, det är att välja mellan pest eller kolera, så jag har som inget val där.

Ny vecka

Helgen är förbi och trots energilåg till tusen har en del blivit gjort i alla fall. Loftet tar ju en hel del tid mellan bokningar med städ och tvätt och fix. Men nu har vi långboende i en hel månad, så lite vila blir det innan nästa storstädning.

Övrig tid i helgen har vi promenerat, fixat lite i trädgården med påbörjad rensning. Kirskålen vill gärna ta över varenda rabatt och gräsmatta hos oss, om den ges möjlighet… Kämpa Elaine!

Grizzly har nu avslutat sin medicinering och vad det än var som spökade i hans kropp verkar det ha hjälpt! 😀 Jag kollade honom på lina igår och han såg riktigt fräsch ut! ♥

Wilton fick igår en ”uteritt” igen och en stunds mumsande av de första gröna stråna. ♥

I veckan ska jag göra parasitkoll på båda hästarna och försöka boka in både hovis och tandkoll, vilket är hos samma person – så jag hoppas vi kan tajma det på bra sätt. 🙂

Själv ska jag också på halvårskontroll till min reumatolog i veckan och nya prover ska tas. Jag HOPPAS verkligen de inte tänker laborera något med min medicin den här gången, nu när jag äntligen känner mig i bästa ”värkformen” jag gjort sen jag fick sjukdomen. Det är en helt ny värld!

En månad med Wilton och toppform

Fredag. Snudd på toppform i gammkroppen, åtminstone om man jämför hur det har varit sen i höstas! Jag törs knappt skriva det högt, men jag mår SÅ mycket bättre i mina leder igen! 😀 Det måste ju bara vara min nygamla medicin som gör dunder för mig – annars är det ju sånt sammanträffande som känns för overkligt för att vara troligt. Jag är så glad!

Grizzlan har haft gästryttare igår och har det även idag. Jag kommer dock åka till stallet efter jobbet för att pyssla om Wilton och såklart även gosa med G. ♥

Wilton har firat en månad som Alnöbo nu och mest för att tömma min telefon för att ge plats för nytt så har jag gjort en liten minifilm som visar vad W haft för sig under vår första månad tillsammans. Kika om ni vill och klicka på bilden här nedan för att länkas vidare till YouTube. 🙂

Tillsammans

Tidigare än först planerat går nu hästarna tillsammans. ♥ Allt har gått så himla bra och just nu är det ett grabbgäng på fyra som bor tillsammans i lösdriften.

Igår tömkörde jag Grizzly igen över markbommar med många övergångar mellan skritt och trav, vilket innebar att min egen puls höjdes mer än Grizzlans. 😉

Sen tog jag med Wilton upp till ridbanan också för fortsatt ledträning. Han blir fortfarande ganska stressad när han blir ensam, så att låta honom röra sig är bättre än försöka få honom att stå stilla på stallgången. Återigen har det under senaste veckorna varit stora förändringar för honom, så vi fortsätter med bekanta övningar och i sinom tid kommer han in i vardagslunken också och uppskattar då förhoppningsvis mer sin ”egentid” med mig, haha. 😉

Bommarna låg kvar på ridbanan igår och jag lät honom både traska över en bom och gå emellan de övriga bommarna. Inget som han höjde minsta ögonbryn över. 🙂 Nu vill jag bara att det ska bli barmark överallt så jag kan låta honom röra sig mer på ridbanan utan att vara skraj att han halkar – eller jag själv heller för den delen!

Nu menar jag såklart inte att jag ska träna honom än. Allt handlar om att bara hantera honom och presentera honom för olika saker så inget ska kännas läskigt och som samtidig förberedelse inför framtiden. 🙂

Nygammal, för dyr, medicin – Rödnos och Vitnos och återfall

Bilderna där jag är med har Ida rattat kameran. 🙂

Rödnos och Vitnos tillsammans på bild. 😉 Wilton är ganska fotogenisk ändå, tycker ni inte? ♥ Älskar hans uttrycksfulla huvud och vänliga ögon.

Igår kväll stod W som en staty på stallgången vid ompyssling. Hans kamrater stod inne för kvällen och vi var flera hästägare i stallet också så det var fullt hus, vilket W verkar gilla. När han är ensam vill han absolut inte stå stilla, men det kommer så småningom med vana och rutin.

Ser fram emot helg nu med mer hanteringsträning med Wilton, ridturer på Grizzly och familjehäng. Arwin skulle ha varit på förskolan igen idag var det tänkt. Men gissa vem som plötsligt kräktes igen igår kväll precis efter han somnat? Jo… det är sant. Jag och A stod som två fågelholkar och var förundrad över förloppet, men Arwin har sovit lugnt hela natten – så vi hoppas det var en engångs… ♥

Läkarbesöket igår innebar besked om medicinbyte, igen, för mig. Jag ska gå tillbaka till min gamla, enligt läkarna för dyra, medicin under en 3-månaders provperiod. Sen kommer jag eventuellt byta igen till en för mig helt ny medicin. Fortsatt sprutor ca varje till varannan vecka, men tydligen hade den ett annat sätt att försöka hindra inflammationsprocesserna i min kropp. Ingen MR bokad förrän efter den här provperioden vad jag förstod…

Hoppas solen skiner på er i helgen!

Grizzly i knät, VAB och läkardags igen

Lillebror, Wilton ♥

Grizzly fick en runda tömkörning på byn igår kväll under snöfall på tvärten. Jag har tänkt länge att jag ska testa ”tömköra ut” honom men det har inte blivit av. Jag har misstänkt att jag behöver sällskap vid såna tillfällen, som draghjälp. Min icke så modiga ponnyhäst har lätt att tvärvända om någon Pokémon dyker upp bakom nån grästuva eller snöklump längs vägen nämligen…

Just igår hade jag sällskap av Ida på Manne och de tog täten. Döm om min förvåning när vi knappt hann från gården förrän jag trodde G var på väg att sätta sig i mitt knä! Manne spratt till för nåt, vilket gjorde att G vände på klacken och kastade sig bakåt och förbi mig hemåt. När man har långa tömmar tar det ju sin lilla goda tid innan man kan ”ta tömmen” igen och jag gjorde nog ett nytt PB på 50 meter innan jag fick stopp, haha!

Annars är ju tömkörning ett så bra komplement, särskilt såhär i rehabtider. På ridbanan är G snäll i alla fall på töm, så längre fram blir det mer sånt igen helt klart.

Wilton fick som vanligt en stunds kvällsmys med borstning och lite ledträning (framåt och rygga för tryck) på stallgången. Jag vill på lugnt sätt ge honom lite av en rutin och sen bygga vidare på det så snart vi lärt känna varandra lite bättre. Imorgon firar vi 2 veckor ihop. 😉

Hemmafronten då undrar ni? Jo, Arwin gick en hel vecka på förskolan innan det blev dags för sjukdom igen – magsjuka denna gång, igen! Han verkar snabbt ha piggat på sig i alla fall, men måste ju stanna hemma 48 timmar symtomfri innan återgång till förskolan. Apropå den så ska den tydligen läggas ner, så inom kort måste vi göra om hela förfarandet med att söka ny plats till Arwin. Det känns inge skoj alls och jag HOPPAS verkligen vi får plats på den förskola vi hade önskat från första början. Håll tumme.

Undertecknad ska nu iväg till sjukhuset för att lämna blodprover. Imorgon är det dags för läkarbesök igen och det ska diskuteras medicinering och eventuell remiss för att göra en MR på min axel.

Så med det sagt… ut i snöstormen!

Storpojkesäng och nya vägar

Jag vet knappt vilken dag det är nu. Förra veckan var intensiv med långa dagar pendlades till Ö-vik. Natten mot fredag blev Arwin sjuk, så fredagen fick jag ändå jobba hemifrån – fast i Ö-vik.

Helgens väder var magiskt skönt och det blev uteritter, på lite nya vägar, både lördag och söndag. Grizzly känns så härlig för dagen och vi travar lite mer för varje tur. Nu under februari ska jag försöka rulla på lite mer i trav och sen lägga in lite galopp också är det tänkt.

Till veckan väntar behandling nr 2 i min axel. Jag märker att den första sprutan faktiskt haft viss effekt, även om jag fortfarande inte kan lägga något tryck eller belastning mot eller med axeln. Däremot har min ”ordinarie” läkare inte hört av sig som utlovat angående min medicinering… Jag ska ta upp det på besöket till veckan för jag orkar inte tjata mer via 1177.

Mycket nu

Penntrollet, snart 12 år, kan det här med livsnjutning nu…

Det händer ganska mycket nu. Läkarbesöket i fredags gick bra och jag fick en injektion i axeln, men som läkaren misstänkte behövs en till ganska snart -troligen inom närmsta veckorna. Jag har haft ondare i axeln efter behandlingen, men jag hoppas nästa spruta ska sitta som ett smäck. 😉 Han gjorde tyvärr inget ultraljud på axeln, men däremot på mina fötter. Särskilt i 4 tåleder syntes stor svullnad (= inflammation) vilket är förklaringen till att jag går som på spikar. Han tyckte att min medicinering skulle ändras igen, men gjorde bara en anteckning till min ordinarie läkare, som tyvärr bara är på plats då och då pga. stafett. Det lät ändå som att jag skulle bli uppringd inom kort och då bestämma hur medicineringen ska se ut framgent.

Penntrollet älskar soffdagar, vilket det blev i fredags efter behandlingen. Att inte få röra armen alls är en utmaning faktiskt. Allt man gör använder man axeln till, har jag märkt…

I söndags fick jag i alla fall superhjälp med sadling och fix med Grizzly, så jag äntligen kunde sitta upp och rida ut en skrittrunda igen. Igår kväll gick jag en kort sväng till fots faktiskt, medan Ida fick skjuts av Grizzlan och hade sin Manne ”på släp”. 🙂

Suddigt bevis från gårdagen. 🙂

Det händer så mycket mer just nu, som jag inte riktigt kan/vill prata om än. Först och främst ska jag pannbena mig igenom resten av den här veckan, då jag varje dag måste pendla till kontoret i Ö-vik. 8-17 måste jag vara på plats, så ja – det blir tidiga mornar och många timmar i bil onsdag – fredag. Ogilla…

Idag ska G få nyfriserade fötter och en uteritt ikväll är tanken. Det blir bra. 🙂

Ultraljudstid, för mig

Titt min lurviga Grizzlybjörn. Lina tog ett par bilder här om dagen som jag fick, till synes på en fläck som somna i maten under natten. 😉 Till våren, när man inte fryser av sig fingrarna, måste jag damma av min egen kamera igen. Jag som fotade så mycket förr… det som jag egentligen tycker är så roligt. Det måste jag ta upp igen!

Jag berättade ju att jag kontaktat sjukhuset igen för att få en tid för ultraljud och förhoppningsvis en ledinjektion igen för min besvärliga axel. Jag fick snabbt svar må ni tro! Men jag fick tyvärr tacka nej. Jag tordes inte ta den tid som erbjöds, för det var nämligen av samma läkare som felbehandlade/misslyckades behandla min handled i våras… Jag törs inte släppa henne i närheten av min onda axel och så märkligt att ens hon bokas in för något dylikt när hon faktiskt själv sa att hon inte klarade av att behandla mig när hon bara skakade?

Hur som helst. Igår blev jag uppringd igen och är nu inbokad hos en för mig ny läkare för både ultraljud och trolig ledinjektion på fredag. I min fantasi kan en sån behandling, om den lyckas, bli ett riktig halleluja-moment – för det kan innebära att jag kommer kunna sova bättre om nätterna också, Bara en sån sak! Det i sin tur kommer troligen bättra hela mitt mående eftersom ju faktiskt allting hänger ihop… Som det är nu vaknar jag alt. kan inte somna pga. axeln. Den värker nåt så förb***** när jag ligger ner, och jag kan absolut inte ligga på rygg eller höger sida – så bara jag råkar röra mig i sömnen, så vaknar jag.

Det funkar ändå att jobba och göra de flesta sysslor bara armen kan hänga ”rakt ner”. I stallet har jag på sistone fått hjälp av Ida att sadla G, vilket är tur och något jag är galet tacksam över. Det finns inte en chans att jag kan dra åt sadelgjorden annars…

Vad sa vi? Snart sommar, värme och toppform? 😉