Röntgen, mer medicinering och slut som artist

I brist på nya bilder klämmer jag in den här och fortsätter drömma om våren. ♥

Idag fick jag hastigt och lustigt ett snällt erbjudande om en för mig stallfri dag. Jag tackade ja… TACK Ida och Klara!

Jag är helt slut som artist och vill bara sova även om det är just det som är svårt att få till för dagen. Arwins nätter har senaste veckan varit helt hey baberiba och det känns nu såhär i slutet av veckan.

Igår hade jag telefonmöte med min läkare igen. Jag fick en tid för röntgen av mina händer och fötter, men pga. köer så har jag inte tid förrän i början av mars – på en lördag faktiskt!

Det visar sig att mina inflammationer är kraftiga och därför måste jag nu lägga till ytterligare en medicin till min ordinarie. Läkaren vill inte att jag medicinerar onödigt länge med kortison och Naproxen, vilket inte alls är hälsosamt i längden men som varit och är nödvändig i stort sett dagligen.

Läkarna vill att jag testar cellgifter igen, som komplement denna gång och i form av en spruta per vecka. Vi har bestämt testa i alla fall och se om min kropp klarar sprutor bättre än de tabletter jag fick för tre år sen. Månatliga blodprov och uppföljning av biverkningar sker tätare i början. Tusenlapparna rinner iväg såhär i början av året på läkarbesök och mediciner, men jag är SÅ glad att jag bor där jag bor med min sjukdom. Ca 25000kr/månad kostar min medicinering egentligen…

Nog om det.

Hör ni, den här vintern -vad ska man säga? Fler än jag som längtar till våren i år? Vi får se hur tiden fram till slutet av maj kommer se ut och vad Wilton och jag hinner med. Jag gör så gott jag kan med ”träning” i hagen om kvällarna när underlaget där tillåter. Vi har fått till fina små pass senaste veckan och han är så himla lättlärd och verka tycka all träning är skoj. ♥

Vi fortsätter öva på följa- och flyttaövningar, longering i skritt, att kunna ”sända” iväg honom ut på volten för bara en armlyftning som vägvisare osv. Jag längtar till barmark så vi kan ta den fina grund och förståelse han börjar få nu vidare.

En sak är säker. Jag har haft sån tur att få såna FINA djur! Ingen nämnd och därför ingen glömd. ♥

Julgröt med stallgänget och inridningsplaner

På måndag till veckan har jag semester. På tisdag är jag arbetslös, men bara i 2,5 vecka innan jag börjar mitt nya jobb efter helgerna. 🙂

Det har varit så kallt senaste veckan och med min nybehandlade fot har jag valt att inte förvärra det genom att rida. Däremot har jag jobbat Grizzlan från marken lite och bara tagit goskvällar med ompyssling. Med Wilton är det ju paus ett tag för utomhusaktiviteter pga. att han är oskodd och jag inte vill riskera att han halkar. Möjligen kan jag nu när jag är ledig testa ta med honom ner till ridbanan om den har bra grepp, men fram tills nu har vi istället ”tränat” i stallet om kvällarna. 🙂

För Wiltons del är det fortsatt allmän hantering som att lyfta fötter snällt och balanserat, utrustningsträning med träns och sadel och att öva på att jag ”klättrar upp” intill honom med många repetitioner med pall där jag kliver upp och ner, klappar honom över hela kroppen, lutar mig, hoppar vid sidan och så vidare – och han har skött sig som en stjärna.

I mellandagarna ska vi, om allt går enligt plan, växla upp och ta hjälp av duktig unghästtränare så jag har en erfaren person med mig när det är dags att sitta upp. Mitt mål nu i vinter är egentligen bara att ha suttit in Wilton och skrittat lite. Vi får sen se hur han tar det och hur han känns, för viktigast är att han tar det med ro. Att han ska vara riden i alla gångarter är, som jag nämnt tidigare, inte för mig någon brådska just nu. En bra och trygg grund är SÅ viktigt och att skynda långsamt men metodiskt tror jag blir bäst i långa loppet.

Innan det är det tänkt att vi ska göra en tandkoll igen nu till veckan, bara det är stor happening för en liten, precis nybliven, 2,5 – åring. 🙂

Idag har vi haft stallträff med stallpynt och julgröt, vilket var väldigt trevligt!

Tre i vänster, remiss till röntgen och svar på varför.

Skriver någon rad för att ha en egen dagboksanteckning och kom-i-håg. Igår fick jag tre injektioner i vänster fot och i natt har jag inte kunnat sova mycket. Fortfarande är foten som en boll och så öm som om den vore krossad, så med andra ord kan jag inte gå på den än.

Helgerna ser jag alltid fram emot så mycket med lite extra tid till hästarna och möjlighet att vara i stallet i dagsljus, men idag har jag fått kasta in handduken. Som tur är passade det in med att Ida 2 var sugen att ta en tur i snön med Grizzlan, så hon hjälper mig att fixa till båda hästarna. TACK igen!

Måtte den här behandlingen ge effekt…

Läkaren tror att jag kanske måste byta / lägga till extra medicinering som komplement till mina nuvarande sprutor som jag tar varannan vecka eftersom min kropp är i inflammatoriskt läge så ofta och länge. Kanske vi testar en nyare variant där jag i så fall får ta spruta varje vecka, men vi skulle avvakta till efter nyår.

Jag fick dessutom en remiss till röntgen, främst för att se hur mina händer och mina fötter mår ”egentligen”. Risken när en inflammatorisk process är igång för länge är att det blir kroniska förändringar och inflammationerna förstör lederna permanent.

Vad innebär ett förhöjt AntiCCP värde? Ett förhöjt värde stärker diagnosen reumatoid artrit. Det är också en prediktor för hur aggressiv sjukdomen kommer att bli samt risken för att den inflammatoriska aktiviteten blir så hög att lederna riskerar att destrueras” Werlabs förklaring till förhöjt Anti-CCP. Mitt värde >340 = går inte ens att mätas högre.

Jag hör ibland folk omkring mig som funderar och frågar hur jag tänker kring att ha häst och särskilt häst-AR som nu. (dessutom unghäst, haha) Svaret är egentligen att jag med allt jag kan tänker hålla på med min favorithobby, mina bästa vänner och min passion i livet så länge jag KAN. Fortsätter det såhär vet man inte hur länge det blir men har jag tur kommer jag ha häst tills jag blir 80 år! Givet att jag hela tiden har i tanken att jag kanske inte ens kan ha häst nästa år, men återigen – jag fortsätter så länge jag kan. Jag tror faktiskt att jag redan nu hade varit sämre om jag inte håller igång fysiskt så gott jag kan som jag gör – tack vare mina hästar.

Dags att stickas

Pony face ♥

Vi lullar på, hästarna och jag. Jag är i dålig form och rider bara ett par dagar i veckan själv nu sen några veckor. Nån uteritt per vecka med medryttare och nåt pass longering har Grizzly också fått utöver det, men generellt är vi i en träningsmässigt lugnare period nu.

Imorgon hoppas jag få en dunderkur som kommer avhjälpa det till stor del. Det är dags för ledinjektioner igen i mina fötter, omgång två. Jag får hjälp imorgon med alla stallsysslor av Ida 2 eftersom jag inte får stå upp på 24 timmar mer än det absolut nödvändigaste. TACK! Sist fick jag bäras uppför trappen till sovrummet för jag hade så galet ont.

Jag verkar vara inne i ett skov nu sen kylan började knäppa till. Fingrarna är svullna och onda, höfter och knän värker och så min kära vänsterfot då som knappt går att stå på stundvis. Vid läkarbesöket imorgon ska jag höra om det finns något mer att göra, medicinmässigt, för att hjälpa släcka bränderna i mina leder. Annars får jag nog snällt vänta till varmare årstider igen…

Jag tror det måste bli en till…

Ibland ser han så väldigt BEBIS ut 🙂 ♥

Jag börjar med det bra. Hästarna mår fint och har fått en början till en ”hö-kiosk” i deras hage. Tidigare fanns liksom bara ett tak, men eftersom hästarna bara sparkar ut och trampar ner allt hö i balen så stänger vi nu in den lite som skydd mot onödigt spill. Jag ska komplettera med ett slowfeedingnät också har jag tänkt, men det är ingen brådis med det. Det blir kanske ett sånt köp på den kommande stockholmshelgen i hästens tecken! 🙂

Wilton har hittills stått lugnt och fint på stallgången men jag tar inte loss hans lina som en liten säkerhetslina OM han skulle råka få spunk. 😉

Till något mindre bra. Jag tyckte i början ha fått bra effekt i båda fötterna efter min behandling, men vänster fot kändes inte lika bra som höger – och mycket riktigt har den börjat värka nåt helt galet nu senaste dagarna. Läkaren trodde ju redan innan att jag skulle måsta göra om behandlingen minst en gång till, och jag tror hon har rätt…

På måndag får jag skriva och hoppas få en tid. Det bökiga nu är att få till livet utan nöd-backup vad gäller hästarna. Med behandling får jag inte (och kan inte) belasta foten på 24 timmar – men tajmar jag det som senast så kan det funka. 😉

Ont…

Helgen är alldeles snart slut och den blev jättebra i många delar, men pricken över i som jag sett fram emot, hoppträningen med Grizzlan, blev inte av. Jag avvaktade till sista stund men fick ställa in. Vi får snart ta omtag på vår träning för just nu är det verkligen snudd på obefintlig. G känns i alla fall fräsch och fin när jag väl rider, så det är åtminstone skönt.

Jag fick ju som sagt behandling direkt i led i båda mina fötter i fredags och det jag misstänkt skulle bli värre, än både handled och axel som jag tidigare fått injektioner i flera gånger tidigare, stämde… F** vad ont det gjorde stundvis. Tydligen nervtätt där och det kändes under hela kvällen och natten då det värkte nåt helt galet. Jag fick ta värktabletter för att kunna somna. De närmsta 24 timmarna efter injektionerna fick jag inte lägga vikt på fötterna, så soff- och därefter sängläge var det som gällde.

Sen dess har mina fötter varit som ”nerv-ömma”, är det närmast jag kan beskriva det. När tårna böjs ilar det i hela fötterna, men jag hoppas att det ska ge med sig snart så jag ens kan börja känna om själva behandlingen gett någon effekt på inflammationen.

Hur som helst. GALET mysigt och roligt att hänga en hel dag med Ida, Tim och familjen i lördags! Vi hade en spännande utflykt inplanerad och vill ni kan ni följa med oss på delar av den här i videon nedan. 🙂

Wilton mätt och dags för lite fler sprutor

Tjat kanske lönar sig igen. Jag har fått en tid hos läkaren nu för behandling direkt i led i mina fötter. Det känns lite gruvsamt ska erkännas, men jag HOPPAS det kommer funka! Efter två försök i axeln och efter fem försök i min handled så hade ju den direkta ledbehandlingen bra effekt, peppar peppar. Problemen där trodde jag aldrig skulle gå att komma till rätta med, men inflammationen gav med sig till slut efter över 2 år!

I helgen väntar mycket skoj, bara mina fötter inte är för onda efter behandlingen. Vi ska hänga med Ida och Tim stora delar av lördagen med, såklart, massa hästiga aktiviteter. Därtill middag och surr till sen kväll. ♥

På söndag har Grizzly och jag vår månatliga hoppträning och jag hoppas jag är i form för det då.

Igår mätte jag Wilton igen, mest för att det är roligt att följa! När Wilton kom till mig i februari så mätte jag honom efter någon vecka. Han var ju då snudd på 157 cm i manken men jag mätte inte bak då. (Wilton var inte direkt så bra på att stå still då så vi konstaterade bara att han var bakhög, haha… ) Igår mätte han 158,5 cm i manken och drygt 161 cm vid korset. Han är snudd på exakt 2 år och 4 månader nu, även fast han snart räknas som 3-åring. Jag tror Wilton, för mig, blir helt perfekt. ♥

Nu önskar jag alla jag känner och inte känner, en riktigt trevlig helg! 🙂

En svacka

Ett snabbt hej från mig som är inne i en svacka. Det är inget nytt och inget oroande, för den här tiden är den liksom mest omotiverande för mig varje år. Lägg därtill mycket som ligger i rullarna och kommer förändras, förhoppningsvis till det bättre men det återstår att se. Lägg därtill alltmer svullna och värkande fötter som ställer till det mer än jag tycker ska vara nödvändigt. Note to self att kontakta läkaren igen för att återigen be om direkt-injektioner i led istället för att bara gasa på med kortison och smärtstillande.

Alla djuren mår bra men går på lite halvfart just nu. Tävlandet denna säsong kan jag nog bara glömma. Jag har en tävlingshelg ”kvar” som jag hade hoppats på – men jag fortsätter att hålla det öppet till sista stund. Det är ju ”bara” en dressyrklass, dvs. inget som Grizzlan inte skulle klara av så vi avvaktar innan jag vet om vi kastar in handduken helt denna säsong. Typiskt att jag hann betala alla licenser…

Det är också dags att boka in lite hälsokontroller och sånt småfix för mina kusar. Munkoll x 2, vaccination för Grizzly och hovslagare x 2.

Kämpa Elaine, det är snart vår!

Min #1 och onda fötter

Min #1 ♥

Det blev en fin helg med massa lek, hemmafix på gården, häng med vänner, grillning, ridtur och hästgos. ♥

Hästarna ser ut att må gott på betet och det mår jag själv gott av också. 🙂 Det enda som just nu spökar för mig är mina fötter, igen. Jag blev ju så superbra i hela kroppen under ett par månader, men fötterna har sedan en dryg månad tillbaka gjort allt ondare igen. Tålederna vid trampdynorna, på båda fötterna, är svullna och inflammerade igen så jag har börjat äta kortison i låg dos igen- tillsammans med smärtstillande, som komplement till min vanliga medicinering. Jag har även skrivit till reumatologen för att se om jag möjligen kan få lokal ledbehandling istället med kortison, istället för att behandla hela kroppen via munnen…men inte fått svar än.

Magiskt mysig ridtur i lördags tyckte jag och magiskt skön rullning tyckte Wilton. Han är väldigt atletisk i sina rullningar och snurrar runt och byter sida lätt. Det kan jag säga att Grizzlan inte har lika lätt för, alls. 😉

Träckprover och blodprover

Maj månad och träckprovernas högtid. Wiltons är klart men beställningen av provtagningskittet till Grizzly blev ett par dagar försenat, så jag får ta på honom på måndag. 🙂 Han har inte haft påvisade parasiter på flera år faktiskt och ser inte direkt ut att ha magrat av så mycket… 😉

Wilton påvisade liten blodmask och lite spolmask, som väntat eftersom han är så ung, så för honom blir det avmaskning. Jag beställde även odling för stora blodmasken, men det dröjer ett par veckor att få det svaret.

Grizzly har påbörjat sin upptrappning av träning nu och det känns att man tappat mycket grundkondis och styrka av såhär lång period av bara lättare ridning. Men vi har ingen brådis så jag känner att han får sommaren på sig att riktigt komma igång – sen kanske man törs spana på någon tävling mot sensommaren och hösten! ♥

Idag väntar läkarbesök för min del, min halvårsbesiktning kan man väl säga. Jag var och lämnade ett gäng blodprover i måndags men jag kan inte tänka mig att de påvisar något, så pass bra som jag ändå mår i kroppen just nu. 🙂 Det ”läskiga” är väl egentligen såklart vad min medicin kan göra med min kropp, om man ser till biverkningslistan- de vanliga… Men, det är att välja mellan pest eller kolera, så jag har som inget val där.