♥ Sov gott Panda… och Wilton opererad

Panda ♥ 2013.05.18 -2023.02.27 ♥

För mig har senaste månaden varit hemsk. Jag har förlorat min älskade Panda i en akut livmoderinflammation och jag har varit livrädd att även förlora lilla Wilton i en ledinfektion.

Mina djur är utöver min familj det absolut närmaste och käraste jag har, så jag är fortfarande helt trasig i hjärtat. Panda lämnar SÅ stort tomrum efter sig och jag blir hela tiden påmind om att hon inte längre finns hos mig… Alla perfekta pinnar som ligger kvar på gården på samma plats dag efter dag, bollar och leksaker som bara ligger men som jag inte klarar av att städa undan… Hennes nosavtryck på dörrfönstret ser jag varje gång jag öppnar ytterdörren. Jag SAKNAR henne så det gör fysiskt ont. 🙁

Samtidigt är jag tacksam att jag fick vara hennes människa i snudd på 10 år. Jag hade hoppats på längre tid tillsammans, men sådana som henne får man vara glad över det lilla… ♥ Vilken magisk hund. Sov gott, min fina Panda. ♥

Lille Wilton då? Jo, han fick en sårskada i hagen och som till en början såg så litet och harmlöst ut. Det tvättades och jag hade kontakt med veterinär via telefon, bild och film över helgen (för nu två veckor sedan) men vi hanterade det endast som en liten sårskada.

När Wilton fick feber trodde vi på lymfangit och behandlade det därefter, men det var värre än så… bakterierna hade gjort en gång in till leden och jag fick transportera honom ned till Ultuna för akut operation. TACK ni som hjälpt och stöttat mig under den här tiden! Jag hoppas jag kommer kunna gengälda er. ♥

Operationen gick bra och Wilton blev kvar på sjukhuset i fem dagar. Sen dess har han stått på box, vilket han klarat över förväntan bra. Han håller sig lugn i sin ensamhet och det var otippat faktiskt – han som absolut inte tyckt om att vara ensam tidigare.

Imorgon ska stygnen tas och benet läggas om igen. Därefter väntar några dagar till på box innan han ska få komma ut i liten sjukhage.

Prognosen direkt efter operationen var god men avvaktande enligt veterinären de första dagarna efter operationen – just pga. risk för att bakterierna skulle få fäste igen. Men för var dag som går nu utan feber och utan ”återfall” så är prognosen god för fullt tillfrisknande. När jag lämnade Wilton på Ultuna sa han att han trodde att W skulle vara åter 100% till sitt vanliga liv efter sex veckor – och det har snart gått två. Peppar, peppar hoppas vi på tur nu att han håller sig fortsatt lugn så såren får läka i lugn och ro innan han börjar bralla igen.

Jag har fått bevisat för mig en sak under de senaste veckorna, som jag i och för sig visste redan innan – och det är att ensam är INTE stark. ”It takes a village” för att få ihop allt, så TACK igen ni som ställt upp! ♥

Effektiv helg

Utan Arwin hade jag aldrig hunnit få så mycket gjort i helgen. 😉

Den här helgen har jag jobbat på som om jag hade bra betalt och varit väldigt effektiv! 🙂 Det har blivit massor gjort och det kändes otippat i fredags, även om listan var lång. Vädret har varit på bästa humör och det smittade av sig på mig. Redan efter jobbet i fredags fick jag sån energi att jag bara ville börja stöka av saker som behövde göras.

Vi inledde helgen i fredags med årets, något sena, premiärgrillning. Vi satt ute och åt och efter det fick jag ett ryck och rensade ogräs från våra ”ståtliga” häckplantor runt hela tomten och därefter gick ett varv med benmjöl. 😉 Jag ger mig inte. De SKA ta sig!

Tidigt lördag morgon satt jag på läktaren i Timrå ridhus för att se några av årets 3-åriga hästar som visades på Unghästtest, vilket förhoppningsvis Wilton ska göra om exakt ett år. En del hästar såg så ”färdiga” i kroppen, vilket känns långt ifrån att tänka att Wilton ska se sådär vuxen ut om ett år, haha. Lillfjärten. ♥

Det som vidare kunde bockas av från listan efter helgen är: rensning och gödning av rosrabatten, rensning av grenar och löv från hela tomten som kördes bort på tippen (hästfinkan kommer till användning rätt ofta!), gräsklippning, vattning av häck och unga buskar, träd och rosor, städning av huset, tvättning åt gästerna på Loftet, två pass lastträning av Cala Highness, en första genomgång och fix av den ena av årets blivande beteshagar med Ida, ompyssling och lite träning av mina egna pållar samt även lite annat smått och gott.

Tur det är kortvecka den här veckan. 😉

Panda 9 år!

Panda nyss hemkommen till Sverige, för snart 9 år sedan!

Världens bästa Panda fyllde hela 9 år i förrgår. GRATTIS! ♥ Det känns helt galet att tiden gått så fort. Hon är en helt magisk hund på alla sätt och vis och jag hoppas hon får vara med mig länge till…

Igår fick Wilton sin avmaskning och det smakade inte jättegott tyckte han. 😉 Dock tog han den snällt av tant Ida, haha.

Grizzly fick ett joggpass på ridbanan och kändes mjuk och följsam, men det känns verkligen att han har x antal kilos övervikt nu som vi ska börja mejsla bort. Jag rider bara ”snälla” linjer än och får pö om pö öka intensiteten i ridpassen. Vill försöka undvika nåt bakslag pga. att man satt igång för hårt för fort eller nåt – som sagt – med den där övervikten som inte hjälper till… 😉

Nu ser jag fram emot helg som jag hoppas blir en effektiv sådan. Har så galet mycket på to-do-listan så jag vet knappt var jag ska börja. Men det ger sig!

Ha en fin helg!

Bakslag

Mr Wilton Rodin ♥

Snöfall, minusgrader och ett allmänt bakslag för vårens intågande. Bakslag även för vardagsträningen med Grizzly, eftersom snösulorna togs bort vid senaste skoningen. Det bildas styltor så snabbt och som sitter som berget, så det har varit korta uteritter i skogen och något pass löslongering på ridbanan för hans del. Inte vad jag hade planerat, men man får bara gilla läget då det inte är något att göra åt. Vi får ta omtag, igen. Den här snön borde ju inte bli särskilt långvarig tänker jag… (hoppas jag)

Wilton är den som haft bäst grepp på ridbanan så vi har haft vårt första lilla pass med lite ABC-övningar, vilket han gjorde jättefint.

  • Ledas fint vid sidan
  • Backaövningar (mycket sånt eftersom W har varit lite ”bulig”)
  • Flytta bakdelen för tryck åt båda håll (bakdelen flyttas på stället så han trampar över med innerbakben ett par steg åt gången)
  • Promenera över bommar

Det jag smått försöker träna är att W ska känna sig trygg när han blir ensam. Både i stallet, där det dock har blivit mycket bättre, eller ute på ridbanan blir han stressad och gnäggar och far runt och bara vill tillbaka till flocken. Med vår dagliga hanteringsrutin tänker jag att han så småningom landar i tanken att vara själv en stund. Han vill som sagt gärna följa med mig in när jag släpper ut Grizzly igen, då kommer han direkt och vet att det är hans tur. 🙂 Men om han inte har något sällskap i stallet blir han snabbt orolig och vill tillbaka ut. Däremot om någon häst står på stallgången samtidigt så står han som en gammhäst hela tiden.

Det var precis samma på ridbanan. Var med honom ensam där i lördags och då for han omkring och gnäggade som en tok. Sen i söndags bad jag Ida stå kvar en stund med hennes Manne som sällskap och då var W som förbytt. Helt lugn, fokuserad och trygg igen.

Jag känner ingen större oro med det där. Han blir 2 år i mitten av juni, så hans egna trygghet – både i sig själv och med mig som sitt sällskap kommer säkert med tid och mognad. ♥

Känner bättring och träningsmöjligheter kommer och går

Träningsbanan smälter bort. Ett par dagar med plusgrader och träningsmöjligheterna blir en utmaning, så igår fick Grizzlan sig en runda i skogen. Vi har verkligen haft drömunderlag på vägarna att ligga och rulla i tempo nu en period, vilket är KANON. Men som sagt, nu är de ett minne blott. Asfalten har tinat fram och därmed börjar skrittperioden igen… I skogen är det mycket snö, men vissa stigar och skogsvägar funkar att skritta ut på i alla fall. Nån enstaka byväg finns med bra underlag fortfarande, så det blir väl att hålla sig där närmsta dagarna.

Tar gärna emot tips om bra och långa skogsvägar som inte är trafikerade? Då och då får man kanske göra en utflykt för att komma åt guldvägarna. 🙂 Snart får vi börja introducera böjt spår på ridbana igen, vilket också kommer underlätta veckoträningen massor för mig.

Egentligen längtar jag tills ridbanan är helt bar och halkfri, just för Wiltons skull. Om kvällarna kör vi vår mys/ompyssling/hanteringsträning inne på stallgången just nu – men ser fram emot att flytta ut och utöka den träningen.

I hela lära-känna-perioden använder jag nu olika övningar för att se om W har några ”oh-no”-ställen på sin kropp t.ex. Just nu har jag använt ett stelare grimskaft som förlängd arm och låter grimskaftet slängas/dingla över hela hans kropp, runt benen, rumpan, halsen och huvudet.

Det roliga är att han kan vid vanliga borstningen vara lite rastlös och traska på stallgången, men när jag går över till den delen med ”desensitisering” så står han heelt lugnt och det verkar ha en smått sövande inverkan på honom! Så söt. ♥

Avslutningsvis. Jag är nästan rädd att jag bara inbillar mig, men jag känner mig bättre i fötter och händer igen. Jag kunde t.o.m. ta av mig ridstövlarna själv igår kväll, vilket jag inte kunnat på ett bra tag pga. de onda svullnaderna. Och DET är ju ingen inbillning! 🙂 Jag är så glad och hoppas det här håller sig läääänge nu. Axeln är min största bov fortfarande, men den är inte lika illa som den var för några veckor sen, så hoppet är inte ute för den heller. Hoppet, som är det sista att överge en, sägs det ju. 😉

Trevlig helg till alla jag känner och inte känner!

2022!

Grizzly, och nånstans bakom grenarna även jag, i skogen igår. 🙂

Nytt år igen. Det är lite märkligt, men första veckan in på ett nytt år känns alltid lite annorlunda. Som att man får lite av en ny chans på nåt vis, är det bara jag som känner så? Jag är inte någon som ger nyårslöften, men för mig själv blir det ändå att jag tänker att jag ska försöka förbättra mig på diverse små och stora saker i min vardag – och att jag nu har tillfälle att göra det, även fast jag haft precis lika bra tillfälle att göra det under hela föregående året, haha.

Igår satt jag äntligen på min favoritplats igen, bakom Grizzlys lurviga öron. Han ser bokstavligen ut som en Grizzlybjörn nu med lurvig päls och ett antal julbord i magen… 😉

Som jag nämnt kommer jag rida igång kravlöst och lite halvt sporadiskt – ca 3 dagar i veckan nu under januari och februari. Skogen var snötung igår under vår ritt, men trots att det bara var en skrittrunda så njöt nog både jag och Fläcken lika mycket. Nu räknas Grizzly som 11 åring, även om vi ska fira hans riktiga födelsedag i början av juni som vanligt. 🙂

Jag och Ida hade sällskap ut på turen igår – klicka och följ med här om ni har lust!

Hemmavid är Arwin fortfarande hostig och har sovit otroligt dåligt senaste veckan. Han blev här om natten väldigt ledsen och slog sig mot örat och sa ”aj aj” flera gånger. Vi var lur på om det var en öroninflammation, men han var feberfri och mådde betydligt bättre inatt. Hoppas att det bara var tillfälligt. ♥

Hur har erat nya år startat?

En sockerbagare?

Julhelgen

Jag och hundarna ute på isen på juldagen.

2021 års julafton spenderade vi i Ö-vik. Arwin vaknade upp på självaste julafton med nästan 40 i feber. Stackarn. Inge skoj att inte ha nån energi till lek och bus med småkusinerna när man väl träffas! På juldagen sken solen och vi tog oss ut på promenad på isen med Arwin i vagn.

Sen vi kom hem har Arwin haft fortsatt feber ett par dagar och en jäkla rosslig hosta, så vi har bara tagit det väldigt lugnt här hemmavid. Jag har tagit mig iväg till stallet såklart, både till Cala Gård och pysslat om och tränat lite med fölen, men också såklart tid med Grizzly. Som aktivering har jag fortsatt med lite lyfta-ben-träning för honom. Det ska bli skoj att sen ta den här träningen vidare ut på ridplan. 🙂

Höga bakbenslyft. Kontrollerad gymnastik. 😉

Nu i nyårshelgen ska jag börja rida Grizzly igen. Dock väldigt lugnt, men ca 3 dagar i veckan ska jag försöka få till under januari. I övrigt ska han få vila och röra sig fritt på lösdriften som vanligt. Lite trav på rakt spår ska jag om några veckor börja lägga in enligt veterinären. Jag tänker låta det här ta tid och förhoppningsvis får vi klara oss utan bakslag. Jag har en plan i huvudet hur jag tänker göra och planeringen känns bra.

Lille Rudolf

Familjehelg med trädgårdsfix

Penny älskar att ligga och se ut över sina ägor och se hennes ”anställda” jobba.♥

Den här helgen har varit en riktig familjehelg. Vi tog en gemensam tur i skogen och kring byvägarna med Grizzly igår, och hittills idag har vi spenderat hela dagen ute i trädgården. Det är ju en hel del trädgårdsfix som står på att-göra-listan, så idag har vi bl.a. beskurit äppelträdet en del, rensat i den förhoppningsvis blivande häcken (diket), beskurit och gödslat rosorna, krattat, skyfflat grus och planterat ut lite vårblommor. Stor sol från klarblå himmel och inte ens jag fryser! 😀

Tydligen ska vi få vinter igen i ett par dagar i början av kommande vecka, men sen är våren här för att stanna. Jag lovar. 😉

Arwin har varit i högform i helgen och härjar mer högt än lågt… Det är bra övning det här för mig som brukat vara hönsmamma för djuren tidigare. Det här vill jag lova är överkurs. Jag får nog bara blunda och hoppas på det bästa, haha. Skruttunge! ♥

Grizzly kommer få en ett par veckors vårvila i form av skrittrundor några gånger i veckan och i övrigt bara vila med ompyssling. Jag får ju behandling imorgon är det tänkt och då ska jag försöka sköta mig med att inte använda och anstränga den armen, åtminstone den första veckan.

Är så glad att jag tog mig upp i sadeln igår en sväng. Att rida var inga problem, men jag klarade inte av att sadla – så där fick A rycka in och hjälpa till. Tur det finns hjälp att tillgå nästan jämt. ♥

Glad Påsk!

Nedräkning nu till fyra härliga dagars ledighet. Jag bju’r på en gammal påskhälsningsbild eftersom jag helt enkelt inte tagit någon ny. 🙂

Grizzlan fick sig ett pass på ridbanan igår och jag passade på att ta dressyrsadeln. Det har ju inte hänt alltför ofta i vinter, så jag måste ta nåt pass i veckan med den framöver. Målet är att vi ska snäppa upp oss ett steg den här säsongen och min sits och inverkan är just nu vad jag egentligen har mest fokus på. Jag vet ju att G går bättre med duktiga dressyrryttare – så jag måste helt enkelt bli en bättre sådan! 😉 Enkelt va?

Jag är helt okej nöjd med gårdagens trim även om G var ganska sprättig och stundvis spänd i blåsten. En lite igenomtänkt sak av mig också var att ta av mig min långa vinterkappa från hästryggen när jag blev varm och läggslänga den alldeles utanför ridbanan… Tror det tog 2 minuter så kom den flygandes i en starkare vindpust in på ridbanan så Grizzlan höll på att göra ner sig!

Önskar alla jag känner och inte känner, EN RIKTIG GLAD PÅSK! 😀

Trick och tack

Pusstricket sitter! 😉

Hörni, tack för snällt pepp. Life is a rollercoaster, you just gotto ride it – right? 🙂

Handleden känns faktiskt något bättre idag och redan igår kväll tog jag mig till stallet och kunde ta hand om Grizzlan med en stunds löslongering som lätt motion. På tisdag till veckan ska jag få en spruta direkt i leden igen. Jag måste säga att de är riktigt bra på medicinavdelningen här i Sundsvall och blixtsnabba att svara på 1177.

Något jag inte gjort så mycket med G, ännu, är trickträning. Det trick han kan är ”puss” och det sitter som ett smäck. (Egentligen ett sötare sätt att tigga, haha) 😉

Men, target- och klickerträning har jag ju använt massor vid inlärningsfasen för hundarnas träning och tänkte att jag ska ta mig tid att testa det mer med Grizzlan också i arbete från marken. Bara de kommer in i tänket så brukar det gå ganska fort! Det är ju så självbelönande som det kan bli, vilket brukar vara populärt. ♥ Man får tänka sig lite för innan bara, så man inte börjar få något beteende som man inte tycker är så önskvärt som ”tiggning = titta vad jag kan, kan jag få en belöning nu?” 😉

Här hemma är det för övrigt tossiga töser just nu… löpstuga och sprittande hormoner. Gamla Penny är som en unghund igen. ♥

Snart kommer Grizzlys ljusa sommarfärg fram igen. Längtar!