I 16 minusgrader och med förfrusna fötter fick jag hjälp att bli uppslängd på Wilton. TACK Malin och Lotta! Och tack för sällskap på ridtur. 🙂 Ja, med Grizzlan då. Jag och Wilton kom inte så långt idag. 😉 Jag hoppas få lite hjälp såhär ett par minuter då och då nu en period, så jag i alla fall kommer så långt att han är insutten nu i vinter. Till våren blir det fullt upp inför 3-årstestet.

Wilton tar det vi gör med ro i alla fall och viktigast av allt är att han inte blir skrämd eller spänd av det vi har för oss. Avslappnad och mottaglig för bra inlärning är målet och han är hittills så duktig. ♥

Flera upprepningar och från båda sidor hängde jag idag på hans rygg för andra gången. Första gången är nu hela två månader sedan! Hjälp, vad tiden går fort.

Grizzlan bar mig ut på en härlig skogsrunda idag. Han är bara bäst. ♥

Wiltons aktivitet får fortsatt ske i hagen om dagarna och man tager vad man haver. Här om kvällen tog jag bort plasten kring höbalen och använde den som desensitiseringsredskap. 🙂

Nu vill jag att den här istiden ska vara över. Varje kväll får jag gå och bära grus i ca en timme för att Wiltons på säkert sätt ska kunna gå in till stallet. :/ Och det värsta av allt, min grusreserv som jag köpte efter nyår är nu slut och igår hörde jag att Åkerigrus hade SLUT på grus så inget mer finns att köpa! :/ Snälla Tomten, Tingeling eller nån som man kan be till – låt det nu vara ordentligt med snö fram tills det är dags för trygg barmark igen.

Till något helt annat. Nu har jag gjort min första arbetsvecka på mitt nya jobb. Jag har riktigt fin utsikt från kontorsfönstret och det lär bara bli allt finare när vårens grönska slår ut. 🙂

Den här veckan hade jag planerat med min tränare att göra några träningsutflykter med Wilton. Jag hade som litet mål att åtminstone ha honom insutten och skrittad på nu över nyåret. Men vi har fått lägga de planerna på is… bokstavligen. Jag kan inte riskera att ens försöka lasta och åka med Wilton med det här underlaget.

Vi får ta det när det blir bra läge helt enkelt, men visst känns det lite snopet när jag nu har den här veckan ledig med tid till just extra tid för utflykter till ridhus som vi hade planerat.

Som det är nu försöker jag hålla efter så mycket jag kan med att grusa vägen till hagen och de partier som till och med i hagen blivit isiga för Wiltons barfotafötter. ♥

Grizzly har påbörjat året med ett pass löslongering/lösgalopp på ridbanan och långtur i skogen.

Hörni, jag längtar till våren…

Senaste dagarna har gått åt till halkbekämpning, främst för min lille Wiltons skull. Att vara barfota och underlag av blankis är inte kompatibelt… Vi åkte och hämtade hem ett extra lass grus igår, men med det tjuriga blidväder som fortfarande råder så smälter ju såklart gruset ner så allt arbete blir ogjort på några timmar. Jag vill ju helst undvika att behöva ha Wilton på box pga. denna is, just pga. att man hör så många hästar som drabbas av kolik den här årstiden. Jag vill med andra ord helst inte ändra något i hans vardag, men halkan i sig kan också i allra värsta fall vara livshotande om det vill sig illa. Usch, jag har ont i magen av det här! Kan det inte bara frysa på lite snabbt och trilla ner några flingor igen?

Nyårsafton är det ju idag och vi var, hela familjen, bjuda till Ida & Co på middag och firande – men för oss blir det tyvärr inget av det. Arwin vaknade inatt och hade Calici på besök… fint namn ändå, googla och ni förstår vad vi haft för oss och fortsätter skura och tvätta bort efterdyningarna… Noll och ingen sömn inatt, men det kommer ju fler nätter…

Ett rivigt slut på 2022 men vi siktar på att 2023 blir ett roligt år med fortsatt påbyggande av minnesbanken med nära och kära, både folk och fä. ♥

GOTT NYTT ÅR!