Senaste dagarna har gått åt till halkbekämpning, främst för min lille Wiltons skull. Att vara barfota och underlag av blankis är inte kompatibelt… Vi åkte och hämtade hem ett extra lass grus igår, men med det tjuriga blidväder som fortfarande råder så smälter ju såklart gruset ner så allt arbete blir ogjort på några timmar. Jag vill ju helst undvika att behöva ha Wilton på box pga. denna is, just pga. att man hör så många hästar som drabbas av kolik den här årstiden. Jag vill med andra ord helst inte ändra något i hans vardag, men halkan i sig kan också i allra värsta fall vara livshotande om det vill sig illa. Usch, jag har ont i magen av det här! Kan det inte bara frysa på lite snabbt och trilla ner några flingor igen?

Nyårsafton är det ju idag och vi var, hela familjen, bjuda till Ida & Co på middag och firande – men för oss blir det tyvärr inget av det. Arwin vaknade inatt och hade Calici på besök… fint namn ändå, googla och ni förstår vad vi haft för oss och fortsätter skura och tvätta bort efterdyningarna… Noll och ingen sömn inatt, men det kommer ju fler nätter…

Ett rivigt slut på 2022 men vi siktar på att 2023 blir ett roligt år med fortsatt påbyggande av minnesbanken med nära och kära, både folk och fä. ♥

GOTT NYTT ÅR!