Skriver någon rad för att ha en egen dagboksanteckning och kom-i-håg. Igår fick jag tre injektioner i vänster fot och i natt har jag inte kunnat sova mycket. Fortfarande är foten som en boll och så öm som om den vore krossad, så med andra ord kan jag inte gå på den än.

Helgerna ser jag alltid fram emot så mycket med lite extra tid till hästarna och möjlighet att vara i stallet i dagsljus, men idag har jag fått kasta in handduken. Som tur är passade det in med att Ida 2 var sugen att ta en tur i snön med Grizzlan, så hon hjälper mig att fixa till båda hästarna. TACK igen!

Måtte den här behandlingen ge effekt…

Läkaren tror att jag kanske måste byta / lägga till extra medicinering som komplement till mina nuvarande sprutor som jag tar varannan vecka eftersom min kropp är i inflammatoriskt läge så ofta och länge. Kanske vi testar en nyare variant där jag i så fall får ta spruta varje vecka, men vi skulle avvakta till efter nyår.

Jag fick dessutom en remiss till röntgen, främst för att se hur mina händer och mina fötter mår ”egentligen”. Risken när en inflammatorisk process är igång för länge är att det blir kroniska förändringar och inflammationerna förstör lederna permanent.

”Vad innebär ett förhöjt Anti–CCP värde? Ett förhöjt värde stärker diagnosen reumatoid artrit. Det är också en prediktor för hur aggressiv sjukdomen kommer att bli samt risken för att den inflammatoriska aktiviteten blir så hög att lederna riskerar att destrueras” Werlabs förklaring till förhöjt Anti-CCP. Mitt värde >340 = går inte ens att mätas högre.

Jag hör ibland folk omkring mig som funderar och frågar hur jag tänker kring att ha häst och särskilt häst-AR som nu. (dessutom unghäst, haha) Svaret är egentligen att jag med allt jag kan tänker hålla på med min favorithobby, mina bästa vänner och min passion i livet så länge jag KAN. Fortsätter det såhär vet man inte hur länge det blir men har jag tur kommer jag ha häst tills jag blir 80 år! Givet att jag hela tiden har i tanken att jag kanske inte ens kan ha häst nästa år, men återigen – jag fortsätter så länge jag kan. Jag tror faktiskt att jag redan nu hade varit sämre om jag inte håller igång fysiskt så gott jag kan som jag gör – tack vare mina hästar.