Igår var jag glad att jag var hemmavid och inte var ensam med Arwin. Wilton var som jag nämnde utanför hagen när jag kom till hästarna på kvällen, men jag hann bara hem innan jag fick ett meddelande att Wilton var på rymmen igen – denna gång springandes över folks gårdar och har tydligen varit ute såpass länge att han sedan sågs göra försök att ta sig in och tillbaka till hagen igen! Gaah! Det har gått så lugnt hela sommaren så att det plötsligt blir ”grönare på andra sidan” hoppas jag är just för att det faktiskt är det…

Så igår fick jag först hjälp av stallägaren att leda över hästarna till den stora hagen igen, där mer mat finns för sista dagarna innan stallflytten. Döm om min förvåning och dagens tredje hjärtinfarkt när jag, innan jag ens hunnit hem, får ett meddelande att alla hästar är lösa – IGEN! Den här gången var det faktiskt inte hästarnas ”fel” då bonden hade glömt att stänga en av öppningarna längre upp i hagen, vilket vi inte visste om. Som tur är verkar alla hästarna vara lättfångade – så jag kunde leda tillbaka mina och de andra två följde snällt efter in i hagen igen. Sen gick jag till kl. 23 runt hagen och kontrollerade tråden, knäckte grenar som låg på tråden och trampade vegetation (läs brännässlor) som vuxit upp längs tråden. Hästarna har rapporterats vara kvar i hagen sen dess i alla fall och jag hoppas det fortsätter så nu. 😉

På lördag går flytten till nya stället för hästarna. Det är blandade känslor helt klart, men jag hoppas det ska bli bra för oss. Förändring behöver inte vara till ondo, även om det är lite läskigt att inte ha facit på förhand…