Hittills har Wilton inte brytt det minsta om den utrustning jag låtit honom prova. Sadel, träns och täcke – vilket känns toppen! Det jag tror kommer bli en utmaning med honom att lära honom vara lätt för tryck mot hans huvud = att ledas fint och så småningom respektera trycket och backa av för det trycket. Nu är såklart Wilton inte ens 2 år fyllda, så det kan helt klart ändras nåt enormt innan det är dags för mer uppstyrd förskola för honom, i takt med att han mognar rent allmänt! Jag behöver ju bara jämföra lite med den människo-parvel jag har hemma som är mer vild än tam just nu! 😉

Tillbaka till ämnet. Wilton går gärna emot tryck mot hans huvud, vilket innebär att han upplevs bulig och lite oartig, om man säger så. När vi är på banan och övar, ja då är han oftast fokuserad och gör precis det jag ber honom om. Men när vi är i mer fria situationer så ångar han på som om han vore lös och bryr sig inte så mycket alls om han känner bromsade tryck från grimman (från mig bredvid), särskilt om han bara har vanlig grimma på sig och inte repgrimman. Den känns ju såklart mer.

Den lugna, fina stund vi hade i helgen som visas i bilden här ovan byttes snabbt till en mindre fin stund, för mig, haha. 😉 Wilton blev rädd för… en Pokemon? och slet sig lös med sadeln på! Han sprang dock bara in i grannens kohage – som tur är var tom – och körde några galoppintervaller innan han stannade så jag kunde hämta honom. Om jag ska försöka se något positivt med det så har han ju i alla fall galopperat med sadel på och med nedhängande, dinglande stigbyglar nu! 😉

Skämt åsido. Närmsta veckorna ska Wilton få helt och hållet sommarlov med bara ompyssling och relationsbyggande kli och gos. ♥

Samtliga bilder är sen förra helgen, tack Melina!