Snöfall, minusgrader och ett allmänt bakslag för vårens intågande. Bakslag även för vardagsträningen med Grizzly, eftersom snösulorna togs bort vid senaste skoningen. Det bildas styltor så snabbt och som sitter som berget, så det har varit korta uteritter i skogen och något pass löslongering på ridbanan för hans del. Inte vad jag hade planerat, men man får bara gilla läget då det inte är något att göra åt. Vi får ta omtag, igen. Den här snön borde ju inte bli särskilt långvarig tänker jag… (hoppas jag)
Wilton är den som haft bäst grepp på ridbanan så vi har haft vårt första lilla pass med lite ABC-övningar, vilket han gjorde jättefint.
- Ledas fint vid sidan
- Backaövningar (mycket sånt eftersom W har varit lite ”bulig”)
- Flytta bakdelen för tryck åt båda håll (bakdelen flyttas på stället så han trampar över med innerbakben ett par steg åt gången)
- Promenera över bommar
Det jag smått försöker träna är att W ska känna sig trygg när han blir ensam. Både i stallet, där det dock har blivit mycket bättre, eller ute på ridbanan blir han stressad och gnäggar och far runt och bara vill tillbaka till flocken. Med vår dagliga hanteringsrutin tänker jag att han så småningom landar i tanken att vara själv en stund. Han vill som sagt gärna följa med mig in när jag släpper ut Grizzly igen, då kommer han direkt och vet att det är hans tur. 🙂 Men om han inte har något sällskap i stallet blir han snabbt orolig och vill tillbaka ut. Däremot om någon häst står på stallgången samtidigt så står han som en gammhäst hela tiden.
Det var precis samma på ridbanan. Var med honom ensam där i lördags och då for han omkring och gnäggade som en tok. Sen i söndags bad jag Ida stå kvar en stund med hennes Manne som sällskap och då var W som förbytt. Helt lugn, fokuserad och trygg igen.
Jag känner ingen större oro med det där. Han blir 2 år i mitten av juni, så hans egna trygghet – både i sig själv och med mig som sitt sällskap kommer säkert med tid och mognad. ♥
