Känner bättring och träningsmöjligheter kommer och går

Träningsbanan smälter bort. Ett par dagar med plusgrader och träningsmöjligheterna blir en utmaning, så igår fick Grizzlan sig en runda i skogen. Vi har verkligen haft drömunderlag på vägarna att ligga och rulla i tempo nu en period, vilket är KANON. Men som sagt, nu är de ett minne blott. Asfalten har tinat fram och därmed börjar skrittperioden igen… I skogen är det mycket snö, men vissa stigar och skogsvägar funkar att skritta ut på i alla fall. Nån enstaka byväg finns med bra underlag fortfarande, så det blir väl att hålla sig där närmsta dagarna.

Tar gärna emot tips om bra och långa skogsvägar som inte är trafikerade? Då och då får man kanske göra en utflykt för att komma åt guldvägarna. 🙂 Snart får vi börja introducera böjt spår på ridbana igen, vilket också kommer underlätta veckoträningen massor för mig.

Egentligen längtar jag tills ridbanan är helt bar och halkfri, just för Wiltons skull. Om kvällarna kör vi vår mys/ompyssling/hanteringsträning inne på stallgången just nu – men ser fram emot att flytta ut och utöka den träningen.

I hela lära-känna-perioden använder jag nu olika övningar för att se om W har några ”oh-no”-ställen på sin kropp t.ex. Just nu har jag använt ett stelare grimskaft som förlängd arm och låter grimskaftet slängas/dingla över hela hans kropp, runt benen, rumpan, halsen och huvudet.

Det roliga är att han kan vid vanliga borstningen vara lite rastlös och traska på stallgången, men när jag går över till den delen med ”desensitisering” så står han heelt lugnt och det verkar ha en smått sövande inverkan på honom! Så söt. ♥

Avslutningsvis. Jag är nästan rädd att jag bara inbillar mig, men jag känner mig bättre i fötter och händer igen. Jag kunde t.o.m. ta av mig ridstövlarna själv igår kväll, vilket jag inte kunnat på ett bra tag pga. de onda svullnaderna. Och DET är ju ingen inbillning! 🙂 Jag är så glad och hoppas det här håller sig läääänge nu. Axeln är min största bov fortfarande, men den är inte lika illa som den var för några veckor sen, så hoppet är inte ute för den heller. Hoppet, som är det sista att överge en, sägs det ju. 😉

Trevlig helg till alla jag känner och inte känner!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.