Känner bättring och träningsmöjligheter kommer och går

Träningsbanan smälter bort. Ett par dagar med plusgrader och träningsmöjligheterna blir en utmaning, så igår fick Grizzlan sig en runda i skogen. Vi har verkligen haft drömunderlag på vägarna att ligga och rulla i tempo nu en period, vilket är KANON. Men som sagt, nu är de ett minne blott. Asfalten har tinat fram och därmed börjar skrittperioden igen… I skogen är det mycket snö, men vissa stigar och skogsvägar funkar att skritta ut på i alla fall. Nån enstaka byväg finns med bra underlag fortfarande, så det blir väl att hålla sig där närmsta dagarna.

Tar gärna emot tips om bra och långa skogsvägar som inte är trafikerade? Då och då får man kanske göra en utflykt för att komma åt guldvägarna. 🙂 Snart får vi börja introducera böjt spår på ridbana igen, vilket också kommer underlätta veckoträningen massor för mig.

Egentligen längtar jag tills ridbanan är helt bar och halkfri, just för Wiltons skull. Om kvällarna kör vi vår mys/ompyssling/hanteringsträning inne på stallgången just nu – men ser fram emot att flytta ut och utöka den träningen.

I hela lära-känna-perioden använder jag nu olika övningar för att se om W har några ”oh-no”-ställen på sin kropp t.ex. Just nu har jag använt ett stelare grimskaft som förlängd arm och låter grimskaftet slängas/dingla över hela hans kropp, runt benen, rumpan, halsen och huvudet.

Det roliga är att han kan vid vanliga borstningen vara lite rastlös och traska på stallgången, men när jag går över till den delen med ”desensitisering” så står han heelt lugnt och det verkar ha en smått sövande inverkan på honom! Så söt. ♥

Avslutningsvis. Jag är nästan rädd att jag bara inbillar mig, men jag känner mig bättre i fötter och händer igen. Jag kunde t.o.m. ta av mig ridstövlarna själv igår kväll, vilket jag inte kunnat på ett bra tag pga. de onda svullnaderna. Och DET är ju ingen inbillning! 🙂 Jag är så glad och hoppas det här håller sig läääänge nu. Axeln är min största bov fortfarande, men den är inte lika illa som den var för några veckor sen, så hoppet är inte ute för den heller. Hoppet, som är det sista att överge en, sägs det ju. 😉

Trevlig helg till alla jag känner och inte känner!

Jobb i Ö-vik och vildhästar

Mr Wilton – en av mina favoritbilder hittills ♥

Tillbaka på hemmabyn efter en dagstur till Ö-vik igår. Tidig avresa och sen hemresa innebar att jag lät hästarna få vara vildhästar för dagen. Att de är vildhästar innebär bara nåt så harmlöst att de tittas till av stallägaren, som vanligt, men att jag själv inte åker till stallet. 🙂

Grizzly fick faktiskt ompyssling och ridtur ändå, så det kändes bra att han fick hålla igång trots att jag var bortrest. Det finns en del att berätta om hur jag tänker kring att äga två hästar, men tills allt är klart väljer jag att inte berätta. Det jag kan säga är att nej, jag kommer inte ha två hästar fullt ut är det tänkt…

Hovbergsstugan, träning på recept och Wiltons ABC

Grizzly känns fin att rida nu! Längtar tills hans fina man växt ut igen. 🙂

Bästa Fläcken har fått två dagars nytta i helgen. En timmes uteritt i lördags med en del galopp och skritt/trav-övergångar och ett halvtimmes tömkörningspass på ridbanan med markbommar – helt enligt doktorns recept. 🙂

G får ju inte trava på böjt spår ännu men vi löste det bra med 4 bommar längs ena långsidan, så vi saktade av och skrittade på kortsidans böjda spår. Övergångar och markbommar i ett och samma tömkörningspass. Topp! Det enda som inte var topp var att jag också fick trava bommar och springa x antal övergångar bakom G, haha. Hjälp, jag kan ju råka gå och bli vältränad om jag fortsätter såhär ju…

Söndag förmiddag tog jag, A och A och hundarna oss en promenad upp till Hovbergsstugan i kanonväder. Underlaget var slirigt och krävande så Arwin fick under största delen skjuts på pappans axlar. 🙂

Wilton fortsatte igår sin ABC-hanteringsträning. Nu har jag honom uppställd på stallgången i linor, men vi tar det lugnt och försiktigt där också så inte W hamnar i någon paniksituation. Ju mer man vänjer sig rätt från början desto lättare brukar det ju gå även fortsättningsvis. ♥

W fick en liten session med ett schabrak på ryggen också för första gången. Lägga på, ta av, lägga på, ta av – inga konstigheter tyckte han. ♥

Nygammal, för dyr, medicin – Rödnos och Vitnos och återfall

Bilderna där jag är med har Ida rattat kameran. 🙂

Rödnos och Vitnos tillsammans på bild. 😉 Wilton är ganska fotogenisk ändå, tycker ni inte? ♥ Älskar hans uttrycksfulla huvud och vänliga ögon.

Igår kväll stod W som en staty på stallgången vid ompyssling. Hans kamrater stod inne för kvällen och vi var flera hästägare i stallet också så det var fullt hus, vilket W verkar gilla. När han är ensam vill han absolut inte stå stilla, men det kommer så småningom med vana och rutin.

Ser fram emot helg nu med mer hanteringsträning med Wilton, ridturer på Grizzly och familjehäng. Arwin skulle ha varit på förskolan igen idag var det tänkt. Men gissa vem som plötsligt kräktes igen igår kväll precis efter han somnat? Jo… det är sant. Jag och A stod som två fågelholkar och var förundrad över förloppet, men Arwin har sovit lugnt hela natten – så vi hoppas det var en engångs… ♥

Läkarbesöket igår innebar besked om medicinbyte, igen, för mig. Jag ska gå tillbaka till min gamla, enligt läkarna för dyra, medicin under en 3-månaders provperiod. Sen kommer jag eventuellt byta igen till en för mig helt ny medicin. Fortsatt sprutor ca varje till varannan vecka, men tydligen hade den ett annat sätt att försöka hindra inflammationsprocesserna i min kropp. Ingen MR bokad förrän efter den här provperioden vad jag förstod…

Hoppas solen skiner på er i helgen!

Grizzly i knät, VAB och läkardags igen

Lillebror, Wilton ♥

Grizzly fick en runda tömkörning på byn igår kväll under snöfall på tvärten. Jag har tänkt länge att jag ska testa ”tömköra ut” honom men det har inte blivit av. Jag har misstänkt att jag behöver sällskap vid såna tillfällen, som draghjälp. Min icke så modiga ponnyhäst har lätt att tvärvända om någon Pokémon dyker upp bakom nån grästuva eller snöklump längs vägen nämligen…

Just igår hade jag sällskap av Ida på Manne och de tog täten. Döm om min förvåning när vi knappt hann från gården förrän jag trodde G var på väg att sätta sig i mitt knä! Manne spratt till för nåt, vilket gjorde att G vände på klacken och kastade sig bakåt och förbi mig hemåt. När man har långa tömmar tar det ju sin lilla goda tid innan man kan ”ta tömmen” igen och jag gjorde nog ett nytt PB på 50 meter innan jag fick stopp, haha!

Annars är ju tömkörning ett så bra komplement, särskilt såhär i rehabtider. På ridbanan är G snäll i alla fall på töm, så längre fram blir det mer sånt igen helt klart.

Wilton fick som vanligt en stunds kvällsmys med borstning och lite ledträning (framåt och rygga för tryck) på stallgången. Jag vill på lugnt sätt ge honom lite av en rutin och sen bygga vidare på det så snart vi lärt känna varandra lite bättre. Imorgon firar vi 2 veckor ihop. 😉

Hemmafronten då undrar ni? Jo, Arwin gick en hel vecka på förskolan innan det blev dags för sjukdom igen – magsjuka denna gång, igen! Han verkar snabbt ha piggat på sig i alla fall, men måste ju stanna hemma 48 timmar symtomfri innan återgång till förskolan. Apropå den så ska den tydligen läggas ner, så inom kort måste vi göra om hela förfarandet med att söka ny plats till Arwin. Det känns inge skoj alls och jag HOPPAS verkligen vi får plats på den förskola vi hade önskat från första början. Håll tumme.

Undertecknad ska nu iväg till sjukhuset för att lämna blodprover. Imorgon är det dags för läkarbesök igen och det ska diskuteras medicinering och eventuell remiss för att göra en MR på min axel.

Så med det sagt… ut i snöstormen!

Grizzlys återbesök, barnridning och Wiltons mankhöjd mätt

Min ena brorson ville rida Grizzly i helgen – och såklart fick han det! ♥

Det har nyss varit helg var det någon som sa. Jag var tydligen ”där” också men hann inte reagera. 😉 Helgerna går för fort!

I fredags stämplade jag ut ett par timmar tidigare eftersom det var återbesöksdags för Grizzly. Ida hängde med och hur det gick kan ni se och höra här nedan om ni vill. 🙂

I lördags åkte vi till stallet hela högen. Det stod barnridning, herren på snötäppan och lunchvila på schemat för barnen. Vem som gjorde vad tror jag inte behövs förtydligas närmre. 😉

Wilton har varit på ridbanan för första gången och jag passade på att ta ett gäng bilder. Kommer visa på dem lite pö om pö här. Han har även blivit mätt! Det här med storlek är ju lite av ett lotteri och faktiskt väldigt spännande. Jag tror W kommer bli ganska lagom stor, men man vet ju aldrig helt 100. Igår, vid exakt 1 år och 8 månaders ålder, mätte han in på mankhöjd nån millimeter från 157 cm. Jag mätte aldrig hur hög rumpan är, men han är bakhög – så mer lär han växa. Många vill ha så stora hästar nuförtiden, vilket jag inte vill ha/behöver. Time will tell var det landar men det är för den sakens skull ändå roligt att följa och sia om. 🙂

(fotat av Ida)
Mankhöjd vid 1 år och 8 månaders ålder. Skor behöver inte räknas bort. 😉

Till veterinären och familjehelg väntar

Titt, nu är lille Wilton med i headern också! Tack Ida för mini-Wilton! 😉

Om ett par timmar är det dags att åka till veterinären igen med Grizzlan. Ett återbesök som jag sett fram emot. Så spännande ska det bli att se hur strukturerna ser ut nu efter den här tiden. Håll tumme.

Solen skiner, fåglarna har börjat kvittra så smått och jag och min bror sätter idag nytt PB i ålder. Heja oss! 😉

Solen tänker jag försöka ta till vara på idag och fota Wilton lite mer innan vi lastar G. Om tiden finns ska även W få säga hej till transporten för första gången. Bara kika lite lätt åtminstone. Det är sen dags att börja lastträna honom. Målet är att få honom lika trygg och lättlastad som Grizzy. ♥

Helgens planer i övrigt är ren familjetillställning. Bror med familj kommer upp ikväll så det blir barnlek, ”ponnyridning” och tårta – för att nämna några saker. 🙂

Ha en fin helg!

Fortsatt igångsättning för Grizzly och Wilton hemmastadd

Grizzly njuter i solen ♥

Igångsättningen för Grizzlys del går bra och han fick gå nakenfis i solen en stund här om dagen för att få njuta av solens varma strålar lite extra. 🙂 Faktiskt så lade vi in första galoppen i helgen – så nu kan vi, om än lugnt och i kontrollerade former, rida i alla gångarter igen. 🙂 Fortsatt är det hårt underlag som gäller ett tag framåt samt att undvika trav i backar osv. Skrittrundor i skogen lägger vi också in, där underlaget såklart är lite djupare – men vi håller oss till de fastare delarna. Inga för djupa eller potentiellt sliriga underlag.

Jag ska idag ringa till kliniken och höra när de tror vi får komma in på ett nytt återbesök för avstämning.

Lille Wilton verkar ha landat i sitt nya hem på bra sätt. Han trivs med sina hagkamrater och vi tar en stunds ompyssling och lite hantering varje kväll i samband med insläpp.

Jag ska ta tillfälle inom kort och låna en riktig mätsticka för att mäta hans mankhöjd. Buden är många om hur stor han kommer bli som vuxen och storlek är alltid lite av ett lotteri! Det blir spännande att se.

Wilton: ”Vad vill du mitt i maten?”

Välkommen Wilton!

Mr Wilton

Det är full rulle här hemma och i stallet, men slänger in ett par snabba rader här ändå. Nu har han kommit hem, lille Wilton! 🙂 Han kom sent i torsdags kväll och självklart fick jag det förevigat. Kika om ni vill!

Wilton och hans lika gamla kompis, Vito!
Wilton och hans äldre, men betydligt mindre, kompis Blomma! 🙂

Dags att säga B…

På väg,,,

Okej. Det är dags att säga B. Det är dags att berätta vad jag hintat om och varit svävande och luddig om här tidigare.

Det är någon på väg hem till Sundsvall… en resa som påbörjades idag vid lunchtid. 🙂 Jag lovar visa massa mer väldigt snart, men vill ni redan nu veta lite mer så kika på klippet här nedan.

Jag är SÅ förväntansfull, SÅ taggad och SÅ glad. Jag må vara lite tokig just nu, men det här är mitt ”Lev nu, dö sen”.