Loftet säsong 2022 och familjehelg

I brist på nya bilder bjöd FB-minnen mig på en gammal favorit 🙂

Som sagt, i brist på nya bilder återbrukar jag gamla. Titt vad roligt jag såg ut att ha. Jag minns att fåren omringade mig och var så feta i pälsen så de liksom klibbade fast och drog omkull mig i snön! Varför var jag mitt bland fåren undrar ni? Jo, se vidare förklaring här nedan. Mina duktiga långnäsor lekte vallhundar för en dag. ♥

Helgen har varit en riktig familjehelg, både med folk och fä. ♥ Vi har lekt massor, åkt snowracer, ätit familjemiddagar och hemmafixat. Vi sköt faktiskt inte upp ett par saker utan kan nu sätta bock för att fixa innertaket på Loftet, lägga ut Volvon till försäljning och köpa nytt batteri till Kian, vår lilla bil.

Igår kväll hängde hela familjen med till stallet och så tog vi oss en kvällspromenad tillsammans. Arwin ville rida på hemvägen, vilket han såklart fick. Det blev inte många sekunder dock, för han tippade lite framåt och sa ”ojojoj”, och ville då komma tillbaka ner till pappans trygga famn istället. 😉 Jag blev minst lika glad för att han igår ville vara med och borsta Grizzly. Jag tänker aldrig sluta hoppas att han får ett starkt djurintresse också, men jag tänker absolut inte försöka tvinga fram något. Blir det så blir det, men vilket som tror jag starkt på att växa upp med djur är en helt fantastisk grej. Barnen lär sig att ta hänsyn, att bry sig om och ta hand om andra på ett naturligt sätt. ♥

Vi har hela helgen försökt hålla span var vi än varit på en bortsprungen Golden retriever-tik. I torsdags kväll försvann hon spårlöst från sin gård, strax ovanför där vi bor. Hon har sen dess inte synts till, alls, så trots idogt letande i flera dagar har hon inte hittats. Jag kan bara tänka vilken mardröm ägarna lever i just nu. Hoppas verkligen de hittar henne alternativt att hon blir återlämnad om någon varit så fräck och stulit henne…

Nu har vi öppnat upp bokningsbara perioder för ”Loftet” säsong 2022. Vi hoppas på lika god tur med våra gäster i år som ifjol. 🙂

Medicinen smakar urk… och en spännande vecka väntar

Arwin och Penny tar en tupplur tillsammans i soffan. ♥

Jag börjar med att säga att Arwin mår bra och han tackar för omtänksamma kommentarer och krya-på-hälsningar. 🙂 Aptiten har fortfarande att önska, men han är egentligen sitt vanliga pigga jag om dagarna.

Däremot tycker han just nu att hans föräldrar ligger riktigt dåligt till på poppislistan, tre gånger om dagen… Han fajtas, spottar, gråter och fräser när det är dags för att ta medicinen. Kåvepenin, vilket påhitt… den smakar ju URK! Hur svårt kan det vara att smaksätta en medicin så små barn inte kräks rätt ut av smaken? Vi får se om det vi lyckas få i Arwin gör någon verkan, men det känns som minst hälften åker ut av ren reflex från hans kropp. :/ (Och ja, jag har redan kontaktat BVC igen för att höra om alternativ medicin och testat husmorsknep för att få i medicinen lättare)

Igår kväll var Grizzlan ut på en tur på byn igen. Skrittrunda på byvägarna med lite lätt uppförs och nedförslut i ca 45 minuter. Ikväll hoppas jag vi hittar sträckor där vi kan lägga in lite mer trav.

Helgens tänkta planer har blivit inställda, men det ger med andra ord tillfälle för saker som man skjutit på att få gjort. (det betyder inte att de inte kommer skjutas på igen förstås…) 😉

Nästa vecka blir spännande. Behandling nr 2 i min onda axel bland annat. Just den här gången är ”bland annat” så himla roligt och stort och spännande och galet och nervöst och alldeles, alldeles underbart. Mer om det till veckan…

Och just ja! Volvon ska säljas. I gammal-Volvo-mått mätt är den precis inkörd. Om jag inte minns fel 26.000 mil. Volvo V70 årsmodell -04. Alltid startat som en klocka. Hundbur från Jeppeburen finns att köpa till. 🙂 Kom och köp?

Trevlig helg!

Arwin till doktorn

Om ni undrar vad det är för brun flygande massa på den vänstra bilden här ovan så är det bara Ida som ramlar av sin ”häst”. 😉 Arwin körde slut på sin gla’mor Ida på ca 10 minuter. 😉

Ni känner säkert igen att jag brukar nämna att jag är så stolt över Grizzly de gånger vi är hos veterinären eftersom han får högsta betyg i uppförande, varje gång, även om det är behandlingar som gör ont. ♥ Idag fick jag känna samma sak, fast upphöjt till 100. Vår lilla storpojke har nämligen idag varit hos doktorn för en extra koll. Vi har känt att något inte är helt 100, även fast vi vet att det är fullt ”normalt” att barn i den här ålder och den här årstiden har infektioner som avlöser varandra, är kinkiga med mat, sover oroligt osv.

Arwin var som en solstråle under hela besöket och gick självmant och ställde sig intill doktorn när han bad om att få lyssna på hans lungor och titta i öronen. Han hoppade själv upp på vågen för vägning – bara för att nämna några saker. SÅ duktig och SÅ stolt mamma! ♥

För ca en månad sen skrev jag ett inlägg om att Arwin vaknat och varit ledsen på natten, slagit sig mot örat och sagt ”ajaj”. Det gick då över, trodde vi, eftersom han somnade om och sen inte visade några ajaj-symtom längre. Men idag visar det sig att Arwin har/haft en infektion i örat och värkt hål på trumhinnan. Han var alldeles röd i örongången och läkaren såg tydligen även koagulerat blod och trodde med största sannolikhet att Arwin just nu inte hade full hörsel på det örat. 🙁 ”Det är en tålig liten pojke det här”, sa läkaren.

Tänk att det här har legat och pyrt länge. Öron, näsa och hals som hänger ihop… Möjligen är det där svaret till allt vi haft orolig magkänsla över på senaste tiden. Dålig aptit, sovit dåligt och en talutveckling som stått stilla… Lilla, lilla vän. ♥

Fem dagar antibiotika, en OptiChamber med medicin som Arwin ska inandas varje kväll innan läggning fick vi på recept. Sedan ska vi tillbaka för ett återbesök om sex veckor. HOPPAS och tror det här hjälper vår lille prins.

OptiChamber (bild lånad från Philips hemsida)

Storpojkesäng och nya vägar

Jag vet knappt vilken dag det är nu. Förra veckan var intensiv med långa dagar pendlades till Ö-vik. Natten mot fredag blev Arwin sjuk, så fredagen fick jag ändå jobba hemifrån – fast i Ö-vik.

Helgens väder var magiskt skönt och det blev uteritter, på lite nya vägar, både lördag och söndag. Grizzly känns så härlig för dagen och vi travar lite mer för varje tur. Nu under februari ska jag försöka rulla på lite mer i trav och sen lägga in lite galopp också är det tänkt.

Till veckan väntar behandling nr 2 i min axel. Jag märker att den första sprutan faktiskt haft viss effekt, även om jag fortfarande inte kan lägga något tryck eller belastning mot eller med axeln. Däremot har min ”ordinarie” läkare inte hört av sig som utlovat angående min medicinering… Jag ska ta upp det på besöket till veckan för jag orkar inte tjata mer via 1177.

Mycket nu

Penntrollet, snart 12 år, kan det här med livsnjutning nu…

Det händer ganska mycket nu. Läkarbesöket i fredags gick bra och jag fick en injektion i axeln, men som läkaren misstänkte behövs en till ganska snart -troligen inom närmsta veckorna. Jag har haft ondare i axeln efter behandlingen, men jag hoppas nästa spruta ska sitta som ett smäck. 😉 Han gjorde tyvärr inget ultraljud på axeln, men däremot på mina fötter. Särskilt i 4 tåleder syntes stor svullnad (= inflammation) vilket är förklaringen till att jag går som på spikar. Han tyckte att min medicinering skulle ändras igen, men gjorde bara en anteckning till min ordinarie läkare, som tyvärr bara är på plats då och då pga. stafett. Det lät ändå som att jag skulle bli uppringd inom kort och då bestämma hur medicineringen ska se ut framgent.

Penntrollet älskar soffdagar, vilket det blev i fredags efter behandlingen. Att inte få röra armen alls är en utmaning faktiskt. Allt man gör använder man axeln till, har jag märkt…

I söndags fick jag i alla fall superhjälp med sadling och fix med Grizzly, så jag äntligen kunde sitta upp och rida ut en skrittrunda igen. Igår kväll gick jag en kort sväng till fots faktiskt, medan Ida fick skjuts av Grizzlan och hade sin Manne ”på släp”. 🙂

Suddigt bevis från gårdagen. 🙂

Det händer så mycket mer just nu, som jag inte riktigt kan/vill prata om än. Först och främst ska jag pannbena mig igenom resten av den här veckan, då jag varje dag måste pendla till kontoret i Ö-vik. 8-17 måste jag vara på plats, så ja – det blir tidiga mornar och många timmar i bil onsdag – fredag. Ogilla…

Idag ska G få nyfriserade fötter och en uteritt ikväll är tanken. Det blir bra. 🙂

Ultraljudstid, för mig

Titt min lurviga Grizzlybjörn. Lina tog ett par bilder här om dagen som jag fick, till synes på en fläck som somna i maten under natten. 😉 Till våren, när man inte fryser av sig fingrarna, måste jag damma av min egen kamera igen. Jag som fotade så mycket förr… det som jag egentligen tycker är så roligt. Det måste jag ta upp igen!

Jag berättade ju att jag kontaktat sjukhuset igen för att få en tid för ultraljud och förhoppningsvis en ledinjektion igen för min besvärliga axel. Jag fick snabbt svar må ni tro! Men jag fick tyvärr tacka nej. Jag tordes inte ta den tid som erbjöds, för det var nämligen av samma läkare som felbehandlade/misslyckades behandla min handled i våras… Jag törs inte släppa henne i närheten av min onda axel och så märkligt att ens hon bokas in för något dylikt när hon faktiskt själv sa att hon inte klarade av att behandla mig när hon bara skakade?

Hur som helst. Igår blev jag uppringd igen och är nu inbokad hos en för mig ny läkare för både ultraljud och trolig ledinjektion på fredag. I min fantasi kan en sån behandling, om den lyckas, bli ett riktig halleluja-moment – för det kan innebära att jag kommer kunna sova bättre om nätterna också, Bara en sån sak! Det i sin tur kommer troligen bättra hela mitt mående eftersom ju faktiskt allting hänger ihop… Som det är nu vaknar jag alt. kan inte somna pga. axeln. Den värker nåt så förb***** när jag ligger ner, och jag kan absolut inte ligga på rygg eller höger sida – så bara jag råkar röra mig i sömnen, så vaknar jag.

Det funkar ändå att jobba och göra de flesta sysslor bara armen kan hänga ”rakt ner”. I stallet har jag på sistone fått hjälp av Ida att sadla G, vilket är tur och något jag är galet tacksam över. Det finns inte en chans att jag kan dra åt sadelgjorden annars…

Vad sa vi? Snart sommar, värme och toppform? 😉

Älg och fynd

Helgerna går som vanligt för fort. Men den här helgen har jag ridit både lördag och söndag, så jag känner en helt annan harmoni i mig ändå faktiskt. 🙂 Märkligt sånt där. Man kan knappt kalla det ”rida”, men vi är ute på ca 45 minuters skrittrundor nu, med minikort inslag av trav en bit per runda. Ändå är det som balsam…

Det har varit, för Grizzly, spännande turer i helgen. Människor som är ute och åker på madrasser och skidor, älgar som försöker hålla sig undan och så vidare. Mr Modig Rodin. 😉

Nu är det dags för Arwin att återgå till förskola om dagarna också. Han har haft en helt hopplös dygnsrytm senaste månaden som vi inte får ordning på, hur vi än försöker. Hoppas, hoppas, hoppas att den ”går till sig” bättre nu när han får återgå till lek med kompisar om dagarna. 🙂

I veckan blir det kvällsritter igen och förra veckan fyndade jag faktiskt ett begagnat reflextäcke – med halsdel! (se bild nedan) Jag gav 150 kr för täcket i fint begagnat skick där ordinarie pris är 799kr! Heja mig. 🙂

(bild lånad från Hööks.se)

Stallsällskap av hela familjen ♥

Fläcken på promenad ♥

Att få vara ledig sådär på en torsdag var ju inte helt fel. Känns lagom nu med 1-dagars arbetsvecka innan helg. Helt i min smak. 😉

Till stallet igår gjorde vi sällskap hela familjen och Arwin lekte med sin kompis VG non stop. De hängde även med på liten miniprommis med Grizzly, och som man hörde barnen i täten tjoandes och skrattandes är helt underbart. ♥

Väl tillbaka i stallet blev det springintervaller i stallgången och även lite ”häst och vagn”. 😉

Idag, fredag, är det för kallt för undertecknad att rida – men i helgen hoppas jag komma ut både lördag och söndag om jag får som jag vill. 🙂

Jag har precis klickat hem påfyllning av mediciner – och just i januari är den tristaste gången jag gör det. Det är nämligen då alla saldon är nollade på mitt högkostnadsskydd, så det är bara att snällt betala maxbeloppet direkt på 2400 kr. Det är ändå en droppe i havet över vad mina mediciner skulle kosta över 1 år utan höstkostnadsskydd…

Ha en fin helg!

Mirakelmedicin, tack?

En gammal godingbild på min bhästis. ♥

Dagens rader är mest för egen anteckning, faktiskt. Det jag skrev senast om att ta tag i saker och bli bättre på både smått och stort är inte alltid helt lätt, men en sak som jag tagit tag i idag är att, återigen, kontakta reumatologmottagningen. Jag väntar nu på svar för att se om jag kan få se över min ordinarie medicinering och om jag kan få lokal behandling/ar i de mest besvärande lederna. Kortison kan ju som bekant vara värsta mirakelmedicinen. (Direkt i led menar jag nu. Systemiskt upplevs den också som mirakelmedicin, men är på sikt inte särskilt snäll mot kroppen)

Efter att ha haft en sommar som varit den, vad gäller ledsmärta, den bästa sen jag fick RA – har jag sen sensommaren bara blivit sämre. Mina fingrar och knogar är svullna och gör ont, mina fötter likaså. De lederna räknas till små leder. Höft och axel är nog det som besvärar mig mest nu, med axeln som topp 1. Jag vaknar flera gånger per natt och har genomgående svårt att sova. Jag har dessutom svårt/smärtsamt att klä på mig tröjor och jackor t.ex. så det börjar kännas ohållbart. Just nu tar jag maxdos varje dag igen av mina extra smärtstillande tabletter för att kunna funka om dagarna.

Nej, jag har inte varit i knytnävsfajt… 😉

Jag vet att det här är en sjukdom som går upp och ner och där dagsform kan variera nåt enormt, och jag brukar försöka tänka att det snart känns bättre. Men det går liksom åt fel håll just nu och därför vill jag höra om jag kan få hjälp.

Tidigare har det föreslagits att jag ska börja äta cellgifter igen, som komplement till mina sprutor, men jag har försökt undvika det. Senast jag stod på dem så mådde jag så illa och var i stort sett sängliggande 1,5 dag efter jag tagit tabletterna – och de skulle tas 1 gång i veckan.

Jag försöker verkligen leva som vanligt. Men jag har mer eller mindre ont varje dag och jag tänker att jag måste lära mig leva med ont, såklart. Och jag försöker att inte säga, varje dag, att jag har ont – för jag tycker jag bara klagar hela tiden… Men när jag klagar, då har det liksom runnit över, om ni förstår vad jag menar. Det är så f r u s t r e r a n d e att känna sig svag, klen och skör hela tiden.

Hur som helst. En dagboksanteckning gällande dagens status av min gamla dyngkropp blev det här. Snart är det sommar igen, med tillhörande värme och förhoppningsvis toppform. Som jag längtar. 😉

2022!

Grizzly, och nånstans bakom grenarna även jag, i skogen igår. 🙂

Nytt år igen. Det är lite märkligt, men första veckan in på ett nytt år känns alltid lite annorlunda. Som att man får lite av en ny chans på nåt vis, är det bara jag som känner så? Jag är inte någon som ger nyårslöften, men för mig själv blir det ändå att jag tänker att jag ska försöka förbättra mig på diverse små och stora saker i min vardag – och att jag nu har tillfälle att göra det, även fast jag haft precis lika bra tillfälle att göra det under hela föregående året, haha.

Igår satt jag äntligen på min favoritplats igen, bakom Grizzlys lurviga öron. Han ser bokstavligen ut som en Grizzlybjörn nu med lurvig päls och ett antal julbord i magen… 😉

Som jag nämnt kommer jag rida igång kravlöst och lite halvt sporadiskt – ca 3 dagar i veckan nu under januari och februari. Skogen var snötung igår under vår ritt, men trots att det bara var en skrittrunda så njöt nog både jag och Fläcken lika mycket. Nu räknas Grizzly som 11 åring, även om vi ska fira hans riktiga födelsedag i början av juni som vanligt. 🙂

Jag och Ida hade sällskap ut på turen igår – klicka och följ med här om ni har lust!

Hemmavid är Arwin fortfarande hostig och har sovit otroligt dåligt senaste veckan. Han blev här om natten väldigt ledsen och slog sig mot örat och sa ”aj aj” flera gånger. Vi var lur på om det var en öroninflammation, men han var feberfri och mådde betydligt bättre inatt. Hoppas att det bara var tillfälligt. ♥

Hur har erat nya år startat?

En sockerbagare?