Ultraljudstid, för mig

Titt min lurviga Grizzlybjörn. Lina tog ett par bilder här om dagen som jag fick, till synes på en fläck som somna i maten under natten. 😉 Till våren, när man inte fryser av sig fingrarna, måste jag damma av min egen kamera igen. Jag som fotade så mycket förr… det som jag egentligen tycker är så roligt. Det måste jag ta upp igen!

Jag berättade ju att jag kontaktat sjukhuset igen för att få en tid för ultraljud och förhoppningsvis en ledinjektion igen för min besvärliga axel. Jag fick snabbt svar må ni tro! Men jag fick tyvärr tacka nej. Jag tordes inte ta den tid som erbjöds, för det var nämligen av samma läkare som felbehandlade/misslyckades behandla min handled i våras… Jag törs inte släppa henne i närheten av min onda axel och så märkligt att ens hon bokas in för något dylikt när hon faktiskt själv sa att hon inte klarade av att behandla mig när hon bara skakade?

Hur som helst. Igår blev jag uppringd igen och är nu inbokad hos en för mig ny läkare för både ultraljud och trolig ledinjektion på fredag. I min fantasi kan en sån behandling, om den lyckas, bli ett riktig halleluja-moment – för det kan innebära att jag kommer kunna sova bättre om nätterna också, Bara en sån sak! Det i sin tur kommer troligen bättra hela mitt mående eftersom ju faktiskt allting hänger ihop… Som det är nu vaknar jag alt. kan inte somna pga. axeln. Den värker nåt så förb***** när jag ligger ner, och jag kan absolut inte ligga på rygg eller höger sida – så bara jag råkar röra mig i sömnen, så vaknar jag.

Det funkar ändå att jobba och göra de flesta sysslor bara armen kan hänga “rakt ner”. I stallet har jag på sistone fått hjälp av Ida att sadla G, vilket är tur och något jag är galet tacksam över. Det finns inte en chans att jag kan dra åt sadelgjorden annars…

Vad sa vi? Snart sommar, värme och toppform? 😉

Älg och fynd

Helgerna går som vanligt för fort. Men den här helgen har jag ridit både lördag och söndag, så jag känner en helt annan harmoni i mig ändå faktiskt. 🙂 Märkligt sånt där. Man kan knappt kalla det “rida”, men vi är ute på ca 45 minuters skrittrundor nu, med minikort inslag av trav en bit per runda. Ändå är det som balsam…

Det har varit, för Grizzly, spännande turer i helgen. Människor som är ute och åker på madrasser och skidor, älgar som försöker hålla sig undan och så vidare. Mr Modig Rodin. 😉

Nu är det dags för Arwin att återgå till förskola om dagarna också. Han har haft en helt hopplös dygnsrytm senaste månaden som vi inte får ordning på, hur vi än försöker. Hoppas, hoppas, hoppas att den “går till sig” bättre nu när han får återgå till lek med kompisar om dagarna. 🙂

I veckan blir det kvällsritter igen och förra veckan fyndade jag faktiskt ett begagnat reflextäcke – med halsdel! (se bild nedan) Jag gav 150 kr för täcket i fint begagnat skick där ordinarie pris är 799kr! Heja mig. 🙂

(bild lånad från Hööks.se)

Stallsällskap av hela familjen ♥

Fläcken på promenad ♥

Att få vara ledig sådär på en torsdag var ju inte helt fel. Känns lagom nu med 1-dagars arbetsvecka innan helg. Helt i min smak. 😉

Till stallet igår gjorde vi sällskap hela familjen och Arwin lekte med sin kompis VG non stop. De hängde även med på liten miniprommis med Grizzly, och som man hörde barnen i täten tjoandes och skrattandes är helt underbart. ♥

Väl tillbaka i stallet blev det springintervaller i stallgången och även lite “häst och vagn”. 😉

Idag, fredag, är det för kallt för undertecknad att rida – men i helgen hoppas jag komma ut både lördag och söndag om jag får som jag vill. 🙂

Jag har precis klickat hem påfyllning av mediciner – och just i januari är den tristaste gången jag gör det. Det är nämligen då alla saldon är nollade på mitt högkostnadsskydd, så det är bara att snällt betala maxbeloppet direkt på 2400 kr. Det är ändå en droppe i havet över vad mina mediciner skulle kosta över 1 år utan höstkostnadsskydd…

Ha en fin helg!

Mirakelmedicin, tack?

En gammal godingbild på min bhästis. ♥

Dagens rader är mest för egen anteckning, faktiskt. Det jag skrev senast om att ta tag i saker och bli bättre på både smått och stort är inte alltid helt lätt, men en sak som jag tagit tag i idag är att, återigen, kontakta reumatologmottagningen. Jag väntar nu på svar för att se om jag kan få se över min ordinarie medicinering och om jag kan få lokal behandling/ar i de mest besvärande lederna. Kortison kan ju som bekant vara värsta mirakelmedicinen. (Direkt i led menar jag nu. Systemiskt upplevs den också som mirakelmedicin, men är på sikt inte särskilt snäll mot kroppen)

Efter att ha haft en sommar som varit den, vad gäller ledsmärta, den bästa sen jag fick RA – har jag sen sensommaren bara blivit sämre. Mina fingrar och knogar är svullna och gör ont, mina fötter likaså. De lederna räknas till små leder. Höft och axel är nog det som besvärar mig mest nu, med axeln som topp 1. Jag vaknar flera gånger per natt och har genomgående svårt att sova. Jag har dessutom svårt/smärtsamt att klä på mig tröjor och jackor t.ex. så det börjar kännas ohållbart. Just nu tar jag maxdos varje dag igen av mina extra smärtstillande tabletter för att kunna funka om dagarna.

Nej, jag har inte varit i knytnävsfajt… 😉

Jag vet att det här är en sjukdom som går upp och ner och där dagsform kan variera nåt enormt, och jag brukar försöka tänka att det snart känns bättre. Men det går liksom åt fel håll just nu och därför vill jag höra om jag kan få hjälp.

Tidigare har det föreslagits att jag ska börja äta cellgifter igen, som komplement till mina sprutor, men jag har försökt undvika det. Senast jag stod på dem så mådde jag så illa och var i stort sett sängliggande 1,5 dag efter jag tagit tabletterna – och de skulle tas 1 gång i veckan.

Jag försöker verkligen leva som vanligt. Men jag har mer eller mindre ont varje dag och jag tänker att jag måste lära mig leva med ont, såklart. Och jag försöker att inte säga, varje dag, att jag har ont – för jag tycker jag bara klagar hela tiden… Men när jag klagar, då har det liksom runnit över, om ni förstår vad jag menar. Det är så f r u s t r e r a n d e att känna sig svag, klen och skör hela tiden.

Hur som helst. En dagboksanteckning gällande dagens status av min gamla dyngkropp blev det här. Snart är det sommar igen, med tillhörande värme och förhoppningsvis toppform. Som jag längtar. 😉

2022!

Grizzly, och nånstans bakom grenarna även jag, i skogen igår. 🙂

Nytt år igen. Det är lite märkligt, men första veckan in på ett nytt år känns alltid lite annorlunda. Som att man får lite av en ny chans på nåt vis, är det bara jag som känner så? Jag är inte någon som ger nyårslöften, men för mig själv blir det ändå att jag tänker att jag ska försöka förbättra mig på diverse små och stora saker i min vardag – och att jag nu har tillfälle att göra det, även fast jag haft precis lika bra tillfälle att göra det under hela föregående året, haha.

Igår satt jag äntligen på min favoritplats igen, bakom Grizzlys lurviga öron. Han ser bokstavligen ut som en Grizzlybjörn nu med lurvig päls och ett antal julbord i magen… 😉

Som jag nämnt kommer jag rida igång kravlöst och lite halvt sporadiskt – ca 3 dagar i veckan nu under januari och februari. Skogen var snötung igår under vår ritt, men trots att det bara var en skrittrunda så njöt nog både jag och Fläcken lika mycket. Nu räknas Grizzly som 11 åring, även om vi ska fira hans riktiga födelsedag i början av juni som vanligt. 🙂

Jag och Ida hade sällskap ut på turen igår – klicka och följ med här om ni har lust!

Hemmavid är Arwin fortfarande hostig och har sovit otroligt dåligt senaste veckan. Han blev här om natten väldigt ledsen och slog sig mot örat och sa “aj aj” flera gånger. Vi var lur på om det var en öroninflammation, men han var feberfri och mådde betydligt bättre inatt. Hoppas att det bara var tillfälligt. ♥

Hur har erat nya år startat?

En sockerbagare?