I brist på nya bilder bjuder jag på en från i höstas. Min FINA fläck. ♥
Imorgon bitti går tåget (läs husbilen) mot storstan och Friends arena närmare bestämt! 😀 Jag är så taggad så jag nästan tycker synd om mitt resesällskap, haha.
Jag får som tur är hjälp i helgen av stallägaren, Lina, som fixar allt kring Grizzlan åt mig. TACK!
När den här helgen tar nästa nedräkning vid. 1 vecka kvar då tills det är dags för Grizzlys återbesök hos veterinären nästa måndag. Jag längtar, eftersom jag vill veta, men är faktiskt lite nervös också den här gången…
Främst för vårt eget minnesbibliotek men även för er som vill hänga med på håll, så kommer jag och Ida att ”Horsa Around” hela resan – något vi delar upp i en liten följetong på vår kanal. Kika om ni vill! 🙂
Det var en GLAD Grizzly som äntligen fick traska en stund i skogen igår. Två månader sen senast… Även om turen bara var dryga 30 minuter, i skritt, så var det välbehövligt för oss båda. Underlaget var mycket bättre än förväntat!
Den här veckan har jag hästvecka delux. Ikväll väntar en kombinerad hopp- och dressyrclinic på Björkbacke gård – och på fredag åker vi äntligen ner till Friends arena och årets upplaga av SIHS! 😀
Igår kom ampelskylten på plats och pryder nu fint vår husgavel på passande sätt. 😉 Jag ska åka och köpa en sån där liten, batteridriven ljusslinga och lykta att hänga i den över vintern. Tror det blir fint! Igår kväll satte jag även upp belysningen runt vår veranda längs ena husgaveln. Lite gör mycket såhär i mörkret. Blev det inte fint? Nu saknas bara en adresskylt här på hussidan, ”House of Faldarello”.
Jag går i planeringstankarna om att fixa i ordning det förråd vi har här hemma som vi kallar ”Djur & Natur”. (läs häst och hund-förrådet) Där tänker jag mig att jag ska styra upp vintervärme och göra i ordning till en egen liten sadelkammare! Man har ju dragit på sig en hel del grejer genom åren, och även om man inte använder allt nu så betyder det inte att man vips behöver grejerna då och då. De som känner mig vet att jag inte är topp på att direkt veta var jag lagt mina saker… haha. Så att få en uppstyrd plats för var sak är nog en bra melodi, tror ni inte?
Mer då? Arwin snorar för fullt. Och hostar. Men även om han är pigg som vanligt så måste han bli hemma från dagis även i början av veckan, till att börja med.
Veckan som kommer blir så spännande så jag klarar knappt att tänka tanken. Håll i mig!
Nu måste jag kila och rädda möblemanget. Arwins fick glass och har ätit den som sig bör, med händerna, fötterna, hela ansiktet och magen. Hörs. Hej.
Om en vecka är vi på väg! Men herrejäklariminlillalådavadroligt det ska bli! 😀 Fina tävlingar från morgon till kväll och en fullspäckad mässa med häst- och ryttarsaker. Okej, jag flyttar in. Den här helgen i Friends Arena är verkligen en tradition som inte får brytas. Endaste undantaget en världsomfattande pandemi. 😉
Grizzly är fortsatt trollig i huvudet och behöver motionera sin hjärna mer nu eftersom han inte än får motionera kroppen så spindelnäten försvinner. Jag måste lägga till fler småtrix i vår lilla kvällsrutin. Någon som har förslag? Jag har ändrat kriteriet med frambenslyften nu till att inte bara lyfta, utan att lyfta och hålla upp längre. Det ska strax byggas på till att lyfta ”länge” och sträcka fram benet innan han sätter ner hoven, är det tänkt. Trixgodis är definitivt något till inköpslistan på mässan i år.
Nu väntar snart helg och en efterlängtad sådan. Arwin är hemma från dagis igen sen i onsdags, förkyld, men ändå med full fart och energi till tusen.
I helgen ska jag också möta upp och prata med en eventuell framtida medryttare/delfodervärd till Grizzly. Det är eventuellt stora förändringar på gång…
Önskar alla jag känner och inte känner en riktigt bra helg! 🙂
Det krispiga och kyliga vädret sätter sina spår i många hästar. Grizzly inget undantag. Med hans påhittiga personlighet kan det ibland innebära att det bjuds på en del överraskningar, vilket han bjöd på i helgen. 😉 Både lördag och söndag red vi ut i sällskap med Ida och Manne och eftersom vi bara får skritta var jag helt oförberedd när G helt plötsligt sköt upp i luften och gav mig några glada och luftiga bocksprång! När han har sån här överskottsenergi blir han även extra tittig och sprättig, så det här blir kanske en spännande period framöver… 🙂
Jag hoppas snart få läge att åka till ridhus med honom. Även om vi bara får skritta så tror jag att han mår gott av att göra något annat och att ”ridas” mer även om det bara är i skritt som sagt.
Grizzlan har rockat rosa lindor ett par dagar, men nu medan det är torrt och så länge benet inte är svullet eller så låter jag han gå olindad. Pälsen på har växt ut såpass att han har ett något bättre skydd igen och i minusgrader slipper vi i alla fall den jäkla leran…
Hela gårdagen var jag i Ö-vik på jobb från tidig morgon till sen kväll, så då är jag glad att ha en tränad dräng till sambo som hjälp. 😉 Han till och med har lärt sig vikten av att rapportera från Grizzlan med bild! Visst har jag fått bra ordning på honom? A alltså. Grizzly har en bit kvar, haha!
Slutligen, titt vad jag har fått. Mitt livs första par glasögon. Det kommer dröja innan jag vant mig bära dem och just nu tycker jag att jag ser sämre med glasögonen på! Det lär bli en ganska lång invänjningsperiod för mig tror jag…
Lillchefen i familjen har behagat vakna 04.00 respektive 05.15 de senaste två morgnarna, vilket känns på mammans och pappans energinivå… 😉 Idag är han i alla fall, äntligen, tillbaka på förskolan och det tror jag gör gott för hans sömnrytm. Det finns så mycket energi i den lilla kroppen! ♥
Som vanligt är det ett gäng to do’s att göra i helgen, varav en del roliga och en del mindre roliga. Loftet har lite exteriöra fix som måste åtgärdas innan det blir för kallt, vilket egentligen inte ligger mest på min att-göra-lista – men där jag lär rycka in som hantlangare ändå. 🙂
Minst en uppsutten tur på Grizzly ska jag få till i helgen också. Jag går bara i väntar på att få ett samtal för återbesökstid från kliniken, men än så länge är det tyst i luren. Jag är så nyfiken om man kan se om strukturerna ser ut att ha börjat att läka, eller hur det nu ser ut.
Om djuren ändå kunde tala, eller om man ändå kunde se in i framtiden… Just såna här saker där det känns som man trampar vatten eller fumlar i blindo hade det varit skönt för. I övrigt vill jag inte veta, det är ju resan som är målet för det mesta. ♥
Avslutar med lite good news. Mina uppföljningsprover för mina låga vita blodkroppar hade vänt uppåt lite! Så förhoppningsvis var det nån tillfällig dipp bara. Jag tycker jag mår helt okej för dagen med lite ”lagom” värk bara. 😉 Sprutdags idag igen! Heja mig.
Det knarrar under fötterna när man går. Minusgraderna känns fler än vad termometern visar och det mesta känns liksom lite mer omständligt än om sommaren. Precis tajmat till första snön hade jag turen att redan ha Grizzly inbokad för att få årets vinterdojor. Ibland har man tur. 🙂 Nu verkar det kanske som den här snön inte blir liggande kvar i så många dagar, men med vädret vet man ju egentligen aldrig…
Nu är det snart bara två veckor kvar innan jag åker på en liten minisemester till Stockholm, helt i hästens tecken och årets upplaga av Sweden International Horse show. Nedräkning påbörjad. SOM jag längtar! Fredag och lördag har vi inbokade shower att se och vi åker och bor, precis som senast för två år sedan, i Team Stenborgs husbil. 🙂
Förutom det har jag en del saker på gång vad gäller hästeriet, men jag berättar när jag vet mer bestämt hur det blir. Jag vet, visst är man hemsk när man gör så här och säger A men inte B? 😉
Ytterligare en helg till handlingarna och en fin sådan. Lördagen bjöd på pangväder och jag och Grizzly fick sällskap av Ida och Manne på en promenad.
Följ med oss här om ni vill?
På söndagen följde jag med Ida, Manne och hela ”Team Stenborg” till klubben för årets tappning av KM i dressyr. Från stallet var hela tre ryttare med, vilket var jättekul. Trist att man inte kunde vara med själv bara, men jag var med och hejade på istället. 🙂
Följ med oss här om ni vill på söndagens KM?
I övrigt har jag bara varit hemma i helgen och tagit det lugnt. A har bytt till vinterdäck på min hästtransport och en av våra bilar. Nu är det en kvar, vår nya, men till den behövdes det nån specialnyckel för bultarna som tydligen saknades efter köpet…
Både A och jag har varit halta och lytta i helgen. Han efter en osmidig lek på golvet med Arwin, vilket resulterade i nån slags sträckt ligament i knät. Och för mig efter lördagens promenad då Grizzly blev rädd, spratt till, och landade på min vänstra häl/hälsena…
Min lilla cliffhanger här om dagen låter jag fortsätta ”hänga”. Jag har fortsatt huvudbry så jag knappt kan sova med pirr i hela kroppen och beslutsångest.
Igår och idag får jag tyvärr låta Grizzly bara gå i hage för det var för halt att promenera på vägen igår. Bara ut till hagen halkade G ett par gånger och det känns galet onödigt att slira ut på vägarna innan vi fått på vinterskor med brodd. Vi har inbokad dejt med hovslagaren imorgon bitti i tidig otta, så väntan blir inte särskilt lång. 🙂
Sist men inte minst. I torsdags kväll var jag med om något som jag tidigare sluppit i mitt liv. Jag råkade köra på en liten kissekatt på väg till stallet, i kolsvarta mörkret. 🙁 Jag såg den aldrig ens komma utan hörde bara en duns under bilen strax efter jag kört ut på vägen från vår gård. Jag hade kanske kommit upp i 35 km i timmen bara och katten måste ha sprungit upp från diket rakt under bilen. Jag hann titta i backspegeln och se något sprattla till på vägen bakom mig och som sen försvann uppför slänten. Jag skyndande mig att stanna bilen och försökte följa efter, men utan att lyckas se katten då i mörkret. Jag skyndade också direkt att skriva ett inlägg i en lokal grupp på FB för alla kattägare att hålla utkik om deras katt kommit hem skadad.
På fredagen när jag var på jobbet bad jag A gå och leta på hans lunchrast för att se om han kunde hitta katten under dagsljus. Jag hade sån gnagande känsla i mig om den stackars kissen låg där nånstans… men inte förrän i lördags, på väg till stallet – hittade jag katten, död. Jag tog med den hem och lyckades till slut hitta ägaren så den fick komma hem till de sina för sin sista vila. ♥
Lilla, lilla vän. Jag är så ledsen att våra vägar möttes på det där sättet. Sov mjukt och gott, lilla Sydväst. ♥
Man hinner bara gå igenom en VAB-period, lämna Arwin på förskolan några dagar och sen är man där igen på nästa VAB-period… Nu är vi där, igen. Men, såhär är det för alla småbarnsföräldrar verkar det som, så det är till att vänja sig vid det nya normala för oss föräldrar bara. 🙂
Här om dagen såg jag en bild på Sheltieklubbens facebooksida av den här fina skylten på bilden ovan. Är den inte fin?! Jag kunde inte motstå att klicka hem den och leveransen har redan kommit! Vi har dock inte satt upp den än, men jag tror jag kommer ha en liknande lösning som den här på bilden – med lite extra upplyst såhär över vintern. Sen till sommaren kan jag istället hänga en fin blomampel där hade jag tänkt. Det blir en fin och passande liten detalj till vårt vita hus, tycker ni inte?
Haha, skönheten och Mr Nyfiken. 😉
Igår var A till Grizzly och mockade hagen och fyllde på vatten m.m. eftersom jag skulle vara ensam med Arwin på kvällen. Jag bad om en fin bild på min fläck så jag fick se att han mådde bra… Hm. 😉
För övrigt har jag tusen tankar i min hjärna just nu. Fast det är väl egentligen bara ett par, tre stycken fler än vanligtvis. 😉 Jag har KANSKE stora, spännande saker på gång. Inget är helt bestämt ännu, men allt fler saker faller på plats så jag KANSKE kan göra en mångårig dröm till verklighet…
Den här helgen bjöd på lite av allt. Jag inledde fredagen med en after work med mina nya kollegor på sundsvallskontoret.
Lördagen smög förbi ganska lugnt och hela familjen gjorde sällskap till stallet på eftermiddagen när solen tittade fram. Jag har börjat utöka tiden på vissa av Grizzlys promenader nu, upp till ca 45 minuter.
Lördag eftermiddag med magiskt fint väder!
Söndagen var grå, dassig och omotiverande… MEN, jag fick först sällskap på en 40 minuters uteritt och det var så himla härligt att vara tillbaka bakom Grizzlans öron igen. 🙂
Efter ridturen fick jag dessutom sitta upp på fina Roxi och rida ett litet pass på ridbanan. Det är ju så himla skoj, och nyttigt, att rida andra hästar än sin egen. Det var på tok för längesen nu för min del. TACK för lånet, Lina! 🙂
Helgen avslutades på Leo’s lekland med Arwin. Han lyste som en sol när han förstod att han skulle få springa in och leka där igen. ♥ Rutschkanor och klättring, om och om och om igen…
♥
Den här platsen använder cookies för att förbättra sidan. InställningarOK!
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
