Drömmen om ponnymamman lever vidare

Grizzly och jag har promenixat ca 30 minuter varje dag den här veckan. Här om dagen fick vi sällskap av familjen och sista sträckan på väg hem ställde jag den stora frågan till Arwin… -“Vill du rida på hästen?” -“Aaa… “, svarade han. Det har han i och för sig gjort de gånger jag frågat honom tidigare också, men efter att ha ridit ca 5-8 sekunder har han velat kliva av…

Den här gången gled han av efter ca 5 sekunder, men pekade direkt att han ville upp igen! Ja lugn, lugn, lugn nu ni som sitter med begynnande hjärtinfarkt. Han ramlar alltså inte av, ner i backen. Glida av = glida av/ner i Anders famn! Han går såklart och håller i Arwin vid sidan av medan jag leder Grizzly. 🙂

Sen gick vi några steg igen, klappade hästen, gick några steg till och gled av igen. Då trodde jag att Arwin skulle ha fått nog för dagen, men inte då! Han ville upp igen, och igen, och igen! 😀 När vi väl kom fram till stallet så satt han länge kvar på Grizzlans rygg och klappade sin snälla häst. Stolt och glad mamma! ♥ Han till och med bröt ihop och grinade när han inte fick rida mer, haha. Yeey! Drömmen om att en vacker dag vara ponnymamma lever vidare! 😉

Nu väntar äntligen helg och jag vet att jag inte kommer få “sova ikapp”, men jag behöver i alla fall inte skynda iväg om mornarna, varken lördag eller söndag. Det får räknas som sovmorgon. 🙂

Trevlig helg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.