Ni som ordentligt känner mig vet att jag nästan blir mer sotis vad gäller Grizzly än jag nånsin skulle bli vad gäller min sambo, haha. Det är inte ens ett skämt! 😉 Jag vill egentligen bara ha honom heelt för mig själv, varje dag, året om. Som förr. ♥

Men nu är ju livet annorlunda jämfört med ”förr”, och för att få till en bra vardag med familjen behöver jag ridhjälp på min Grizzlan. Anna, som hjälpt mig sen jag flyttade till Sundsvall, har själv tre barn och dessutom eget företag – så hon brottas också med att få timmarna att räcka. Därför behöver jag en till medryttare så jag vet att jag, i alla fall 1 dag/vecka, får hjälp att rida ut Grizzly i skog och mark.

Jag lade igår ut en medryttar-annons på Facebook och inom bara en halvtimme hade jag en översvämmad inkorg! Jag har kontakt nu med tre tjejer som jag ska träffa och som ska få träffa Grizzly, som lite av en ”anställningsintervju”. 😉 Annonsen tog jag bort direkt efter.

Tjejerna jag ska träffa har alla haft egna hästar tidigare och låter bra och pålitliga. Det spelar ingen roll att det är jag som initierar detta, men jag känner mig ändå sotis… Han är ju min (bara min) STORA kärlek! 😉