Hjärnspöken

Ett av gårdagens språng som kändes bra. https://www.instagram.com/stories/highlights/17871205565213809/

Ny vecka och körigt som f**. Idag hade jag en läkartid, men när jag kom till sjukhuset var tiden ombokad – så bara att göra omtag igen på fredag…

Arwin har varit lite längre på förskolan idag, över lunch och tupplur – men det hade tydligen gått helt okej för att vara första gången. Det känns helt galet att se honom hålla i sin lilla Kånken-ryggsäck på morgonen när han är klar att åka till dagis. (läs inte ett öga torrt här hemma…)

Hoppträningen igår gick till större delen bra, men inför sista rundan rasade jag ihop totalt, både fysiskt och mentalt. Jag var sist ut på den runda vi skulle hoppa och hann därmed bygga upp nån löjlig nervositet om att det var svårt och att vi inte skulle klara det. Vad händer då tror ni? Precis, man klarar det inte. Mina hjärnspöken är inte att leka med. Det är helt klart mer i hoppningen just nu än i nåt annat, eftersom jag liksom inte har samma pulver i min kropp och saker och ting gör ont eller KAN göra ont om minsta lilla går fel. Men jag har ju gett mig f** på att inte ge upp hoppningen än, och då måste jag ge mig lika f** på att göra det bästa jag kan av det. Med andra ord måste jag hitta ett sätt att jobba med min mentala styrka och tänk inför en runda.

Hela träningen hade vi gjort övningar och hoppat linjer som delar av den sammanlagda bana vi skulle avsluta med. Visst, slutbanan var upphöjd en del – men inte egentligen högre än vi hoppat tidigare. Så jag vet ju innerst inne att vi kan, men jag får nån kortslutning i hela mig som gör att jag nästan skakar i sadeln av osäkerhet. Det är inte helt lätt att “outa” såhär då man helst vill vara och framstå som en cool och bra ryttare om man fick välja, men jag vet samtidigt att jag inte är ensam om det här. Det kanske t.o.m. är vanligare än jag tror?

Hur som helst. Vi tog oss över de hinder vi skulle men pga. min totalt slutpumpade kropp efter 1,5 timmes träning och hjärnspöke-mesiga ridning fick vi fulsprång på flera hinder. Det i sig är ju som att hälla bensin på eld i huvudet på mig, så jag blev allt osäkrare för varje språng.

Grizzly gjorde i alla fall en BRA träning och jag håller med i vad tränaren säger att G hoppar med bra teknik och bra inställning. (trots mig) Så jag får göra det till ett litet nyårslöfte till honom att jobba med mitt självförtroende och fysiska styrka för att hjälpa honom i hoppningen. Gör jag mitt på ryggen kommer Grizzlan fixa det jag vill uppnå inom hoppningen på lättsamt sätt. Så okej. Nog om det här för nu. Heja mig. På’t igen på söndag!

Såhär är vår vecka 3 preliminärt planerad;

Måndag: Vilodag (G härjar för fullt i hagen med sina vänner från tidig morgon till sen kväll som vanligt)

Tisdag: Uteritt temporunda längs byvägarna med stallkamraterna

Onsdag: Lätt longering

Torsdag: Vilodag

Fredag: Trim i ridhuset

Lördag: Uteritt (Anna)

Söndag: Hoppträning

Gott och skoj att dricka smoothie med sugrör! ♥

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.