Okej, nu ska jag erkänna en grej. Det finns EN sak som är bra med vinter OM det är ordentlig vinter med snö… och det är att uteritterna kan ridas på perfekt underlag längs byvägarna. Jag hade samma lyx förra vintern när vi stod i Skule. SÅ bra!
Anna ska rida ut G idag, en lite lugnare uteritt efter gårdagens trimpass längs vägarna. Vi var 4 ekipage från stallet som gjorde sällskap. Skoj! 🙂
Grizzlan blir taggad och stark när man rider tillsammans med flera och där han känner igen att man har fått springa fort tidigare. Därför är det viktigt för mig att det inte blir såna pass varje gång. Då har jag ingen fungerande broms kvar och all lydighet som man genom åren lyckats få dit är som bortblåst. (ni som kände Grizzly som 4-6-åring minns kanske hur det var då, haha)
Igår red vi massa övergångar istället, i alla gångarter och ända tillbaka ner till halt vissa gånger. Super!
Idag ska jag till fysioterapimottagningen på sjukhuset för första gången. Man vill tydligen kika lite närmre på min hand/handled eftersom jag har så begränsad rörlighet i den – något som tydligen riskerar bli permanent. Det lät också som att jag kanske skulle ”få” något slags stöd att ha på mig för att minska risken för de ryck och stötar som kan ske i vardagen, t.ex. en viftande arm av Arwin då det känns som min handled går rakt av…
Veckoplanering såhär på vintern blir verkligen preliminär… Under veckan som gick blev vi återigen insnöade ett par dagar plus att vägarna varit hemska så vi tog det kloka beslutet att ställa in trimningen i ridhuset i fredags och hoppträningen i söndags.
Istället har Grizzlan i helgen fått två kondisrundor över norra ön där det är lugnare med trafik. Underlaget är ju helt underbart nu längs de mindre trafikerade vägarna så vi kan ligga och rulla i trav och galopp i långa sträckor. Bra för puffen!
Trots vinter testar jag att planera vecka 4 såhär;
Måndag: Vilodag och ompyssling med lite massage
Tisdag: Uteritt, trim längs byvägarna
Onsdag: Uteritt (Anna)
Torsdag: Uteritt
Fredag: Trim i ridhuset
Lördag: Longering
Söndag: Hoppträning
I lördags var vi och tittade på bilar och vi ska om nån vecka tillbaka och provköra en som var på väg in och som vi skulle få första tjing på. Vi ska även provköra en annan samtidigt så jag hoppas det blir något som passar oss som vi kan slå till på! Jag LÄNGTAR efter 4-hjulsdrift nu. Se här hur min kära vän Volvon fått stå senaste tiden när vi inte kommer upp på vår gård ens…
Bilen ser så ensam ut därnere i kylan. 😉
Arwin har hittat sin skugga och tycker det är superskoj med en kamrat vid läggdags som har samma galna frisyr som honom! ♥ 😉
Ny vecka och körigt som f**. Idag hade jag en läkartid, men när jag kom till sjukhuset var tiden ombokad – så bara att göra omtag igen på fredag…
Arwin har varit lite längre på förskolan idag, över lunch och tupplur – men det hade tydligen gått helt okej för att vara första gången. Det känns helt galet att se honom hålla i sin lilla Kånken-ryggsäck på morgonen när han är klar att åka till dagis. (läs inte ett öga torrt här hemma…)
Hoppträningen igår gick till större delen bra, men inför sista rundan rasade jag ihop totalt, både fysiskt och mentalt. Jag var sist ut på den runda vi skulle hoppa och hann därmed bygga upp nån löjlig nervositet om att det var svårt och att vi inte skulle klara det. Vad händer då tror ni? Precis, man klarar det inte. Mina hjärnspöken är inte att leka med. Det är helt klart mer i hoppningen just nu än i nåt annat, eftersom jag liksom inte har samma pulver i min kropp och saker och ting gör ont eller KAN göra ont om minsta lilla går fel. Men jag har ju gett mig f** på att inte ge upp hoppningen än, och då måste jag ge mig lika f** på att göra det bästa jag kan av det. Med andra ord måste jag hitta ett sätt att jobba med min mentala styrka och tänk inför en runda.
Hela träningen hade vi gjort övningar och hoppat linjer som delar av den sammanlagda bana vi skulle avsluta med. Visst, slutbanan var upphöjd en del – men inte egentligen högre än vi hoppat tidigare. Så jag vet ju innerst inne att vi kan, men jag får nån kortslutning i hela mig som gör att jag nästan skakar i sadeln av osäkerhet. Det är inte helt lätt att ”outa” såhär då man helst vill vara och framstå som en cool och bra ryttare om man fick välja, men jag vet samtidigt att jag inte är ensam om det här. Det kanske t.o.m. är vanligare än jag tror?
Hur som helst. Vi tog oss över de hinder vi skulle men pga. min totalt slutpumpade kropp efter 1,5 timmes träning och hjärnspöke-mesiga ridning fick vi fulsprång på flera hinder. Det i sig är ju som att hälla bensin på eld i huvudet på mig, så jag blev allt osäkrare för varje språng.
Grizzly gjorde i alla fall en BRA träning och jag håller med i vad tränaren säger att G hoppar med bra teknik och bra inställning. (trots mig) Så jag får göra det till ett litet nyårslöfte till honom att jobba med mitt självförtroende och fysiska styrka för att hjälpa honom i hoppningen. Gör jag mitt på ryggen kommer Grizzlan fixa det jag vill uppnå inom hoppningen på lättsamt sätt. Så okej. Nog om det här för nu. Heja mig. På’t igen på söndag!
Såhär är vår vecka 3 preliminärt planerad;
Måndag: Vilodag (G härjar för fullt i hagen med sina vänner från tidig morgon till sen kväll som vanligt)
Tisdag: Uteritt temporunda längs byvägarna med stallkamraterna
Grizzlan ser tillbaka på en trevlig kväll på klubben. 😉
Snölyxigt underlag över hela ön och träningssuget är tillbaka! 🙂 Igår var jag och Grizzlan i ridhuset och joggade en timme. Vi liftade med våra stallkamrater Lina och Love, tack för sällskap och skjuts! Blir så glad när man har sällskap i stallet, det är ju liksom halva nöjet.
Grizzlan kändes fin och vi nosade lite på den förvända galoppen igen. Det är inget att skryta med alls ännu, alltså – han gör dem helt rätt utan att bryta galoppen eller så, men vi behöver öva så vi har mer styrka och bärighet. Det kommer! 🙂
Köttbullen ♥
Nu när det är perfekt underlag längs byvägarna ska jag se till att vi lägger in trimpass och passa på att öva skolor, enkla byten i galoppen med mera – då man kan passa på att nyttja långa vägar och gratis bra bjudning i hästen.
Idag ska jag skotta fram transporten, halvklippa G för tredje och sista gången den här vintern och sen pyssla om honom ordentligt. ♥
Imorgon bitti väntar hoppträning igen. Wihoo!
Lillfissen som kanar ner på rumpan i trappen. Kan själv… ♥
Grizzlys och min rumpa över ett av gårdagens hinder i vår väg. 🙂
Så blev det vinter. Och enligt proffsen på väder ska vi få ordentlig vinter den närmsta veckan med massa snö följt av stadiga minusgrader. (Behöver jag säga att jag redan längtar till våren och småfåglarna, så som jag säger VARJE vinter?)
Den lilla snö som redan fallit har gett oss trubbel att ta oss hem på gården igen med våra bilar, A och jag. Så gissningsvis blir vi strandade här hemma nu ett tag. Utan fyrhjulsdrift är vi chanslösa…
Att ta sig till stallet ikväll och imorgon får vi se om jag lyckas med. Jag har tur som har Grizzlan uppstallad där det är fullservice, men jag vill ju ändå att antingen jag eller medryttare Anna, kan titta till och pyssla om honom själva varje dag. Att snö och kyla kan ha sån makt över en gillar jag inte. Sommarens regnoväder är väl inte direkt trevligt, men inget man fastnar i åtminstone!
Hur som helst. Igår var vi på årets första hoppträning igen. Serpentinövningar som uppvärmning där G kändes riktigt fin faktiskt, och sen travhoppning med 5,5:an följt av en linje med ett räcke. Egentligen en enkel övning, men det kändes att det var tre veckor sedan vi hoppade senast. G gör alltid det han ska, men mitt huvud börjar lätt trolla med mig… Varje hoppträning, eller tävling för den delen, är som skräckblandad förtjusning för mig. Jag älskar verkligen att hoppa och det gör Grizzlan också som det verkar. MEN, jag kan inte få ur huvudet att jag kanske inte borde för OM/NÄR jag ramlar av kommer jag kanske inte kunna rida alls sen med min skitkropp… Igår var en dag när jag kände mig svag i kroppen, särskilt eftersom träningen var innan lunch när jag inte ”kommit igång” än. Jag känner mig kycklingstark i kroppen och har molvärk lite varstans. Jag vill inte sluta med hoppningen, men kan inte riktigt få mitt huvud med i det resonemanget – än.
Jag kände mig mao inte modig alls men vi tog oss igenom träningen. Och trots detta ser jag fram emot nästa helg då tanken är att vi ska träna för vår gamla tränare som vi alltid red för innan jag flyttade till Ö-vik! 🙂
Arwin hjälpte till med skottningen på tomten i helgen. ♥
I helgen har vi lekt massor på vår tomt med snölek och skottning. Arwin har åkt pulka för första gången och även snösläde. 🙂
Hur veckans planering i övrigt ser ut verkar vädret få vara med och bestämma. Så gott det går ska G ut och röra på sig – och förhoppningsvis kommer vi iväg till ridhuset en gång till under veckan för en liten trim. Det hoppas jag på. ♥
Long time, no blog. Dagarna swishar förbi som vanligt och vi har spenderat vår tid hemma sen några dagar efter jul. A fick tillbaka ett positivt covid-test på självaste nyårsafton, så vi har varit i hemmakarantän hela familjen. Som tur är har både jag och Arwin klarat oss från att bli sjuka, men självklart ska man hålla sig från att träffa andra ändå. Vi har haft egenkarantän här hemma men nu ”får” jag röra mig i samhället – med vanlig coronaförsiktighet- igen.
På måndag ska Arwin få återgå till inskolning på förskolan igen också. Han har ju varit hemma flera veckor nu, så det blir som en liten omstart igen. Hoppas det ska gå bra. ♥
Grizzlans medryttare, Anna, har hjälpt mig med Grizzly under tiden jag var portad. TACK! ♥
Igår fick vi chansen att hänga med våra stallkamrater till klubben för att jogga ett pass. SÅ skönt att vara inne i värmen istället för i kylan utomhus. TACK Lina! Jag åkte i egen bil så vi skulle kunna hålla avstånd på bra sätt, men Grizzlan fick åka med i Linas transport.
En print från gårdagens lilla jogg i ridhuset.
Vi har påbörjat jakten efter en ny bil (så jag också snart kan dra min transport vintertid) men än så länge har vi inte hittat nåt som passar vår plånbok. Men ”snart” så… 🙂
Från och med i år ska jag vara medlem i Sundsvalls Fältrittklubb ”Färsta” och såklart tävla för dem också. Under fjolåret tävlade jag fortfarande för ÖOR (Örnsköldsviksortens ryttarklubb) men nu är Färsta min närmaste hemmaklubb. Fakturan för medlemskap och anläggningsavgift damp ner i mailkorgen idag. Heja friskvårdsbidraget! 😉 (förutom medlemsavgiften förstås)
Grizzlan har ju haft ett par lugnare veckor över jul och nyår med endast uteritter och många vilodagar, men nu återgår vi till mer normala veckor igen är det tänkt. Nu får G några uteritter fram tills på söndag då vi ska vara med och hoppträna lite lugnt igen.
Jag har ändå en ganska bra känsla inför 2021, har inte ni? 🙂
Den här platsen använder cookies för att förbättra sidan. InställningarOK!
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
