I fredags var det dags för veterinärbesök igen. Samma hund, Penny, men av helt annan anledning än för ett par veckor sedan.

I början av veckan började hon nypa med ena ögat och jag kunde med blotta ögat inte se vad som störde henne. Vi droppade med vanliga, smörjande ögondroppar och tyckte hon såg lite bättre ut först. Men sen i fredags morgon nöp hon ordentligt med vänster öga igen, så jag ringde och bokade tid hos veterinären.

Dolt bakom det tredje, inre ögonlocket syntes ett fält där kontrasten vidfästes – så en skada på hornhinnan blev diagnosen. Vi har ingen aning om vad som kan ha hänt, för Penny är den lugnaste av lugnaste när hon är ute – men, hon kan väl ändå ha råkat gå och nosa vid nån buske som rispat henne i ögat eller så. Det är vår bäst gissning i alla fall.

Nu väntar ögonsalva två gånger per dag, smörjande ögondroppar varannan timme och smärtstillande en gång om dagen samt återbesök på måndag eftermiddag.

Igår red jag och vår stallkompis Elin med Cowboy till Nysäter för ett litet markarbetespass. Det var inte ett pass man skrev hem om direkt, men nyttig väckarklocka hur svårt det faktiskt är att rida något som ser så enkelt ut som galoppbommar. Vi byggde även fram två sockerbitshinder på volt som vi tog några skutt över.

Reglera galoppen är en viktig hemläxa i vinterträningen, så den här övningen blir det mer av framöver!

Vi varierade mellan 5 och 6 galoppsprång mellan bommarna.