Den här dagen har varit mulen och grå även fast solen varit framme. Jag har sån värk och känner mig så klen i kroppen så jag är låg och skör idag… Jag har lätt till tårar när jag till exempel är glad, stolt, arg eller ledsen. Mina tankar skenar lätt iväg såna här gånger och jag blir frustrerad när jag inte kan ta hand om varken Arwin eller Grizzly ordentligt såsom jag är just nu. Jäkla skitkropp.

Jag tog mig ut på en skrittrunda i skogen i förmiddags i alla fall, med hjälp av mina stallkamrater. TACK. Jag fick hjälp med att sadla, kratsa hovar och sopa stallgången efteråt. ♥

Själva ritten gick helt okej, men jag märkte snabbt att jag inte ens kunde korta och ta tygeln när G spratt iväg för några rådjur i skogen. Jag får hoppas att det blir bättre snart. Imorgon ska jag försöka longera har jag tänkt. Och OM vi ska kunna vara med och tävla nästa helg måste jag kunna rida till veckan. Annars får jag stryka mig, vilket såklart vore trist – såhär eventuellt sista starten för säsongen.

Igår tog jag första tabletten med kortison igen, så jag hoppas det kan hjälpa till att värma igång den här dyngkroppen igen. Heja.