Klen tävlingsdag med filmer från dagens rundor

Min bästa kompis alla dagar ♥

Upp i tidig otta och iväg på tävling, hoppning igen även denna helg. Vi åkte till en för oss ny tävlingsplats, Tunalid ridklubb, som ligger i Hudiksvall.

Jag hade turen att ha med mig Alexandra igen som sällskap och idag var det tur att jag hade just det, hjälp. Redan i morse när jag vaknade hade jag ont i magen, magkatarr, något som bara förvärrades under dagen. För att försöka “vara fräsch” till tävlingsdagen idag hade jag både igår och idag tagit kortison + en av de antiinflammatoriska värktabletterna som jag har – för att ta udden av det onda i min hand/handled. Det här blev dock värre… jag hade glömt bort hur illa det påverkade min mage senast när jag startade den behandlingen, och nu var inte min mage beredd – även fast jag samtidigt tog medicin jag fått, just för den anledningen.

Jag hade så ont i attacker hela dagen fram till långt in på eftermiddagen, kunde inte äta minsta lilla och kände mig stark som ett asplöv.

En rörig och väldigt tajt i tid framridning och framhoppning gjorde mig mest bara stressad inför vår start, men jag genomförde vår ritt ändå. Grizzly kändes direkt spänd, “bromsig” och tittig på banan – innan jag ens ridit an mot första hindret. Dock tog vi oss till hinder nr 3 innan det tog stopp. Även vid andra anridningen var handbromsen i och vi fick stopp nr 2. Sen tog vi oss över och runt resten av banan. Med andra ord 8 fel på hinder och en hel drös tidsfel pga det.

Alexandra och Lina peppade mig att starta en till klass, vilket jag tvekade ordentligt till först – men som tur är gjorde ändå. TACK för peppen! Jag fick gå in igen, utom tävlan, och ta samma runda igen och då gick det mycket bättre. 🙂

Här nedan är filmerna av båda rundorna, om ni vill kika.

2:a rundan som flöt på felfritt.
1:a rundan med två stopp.

Grattis Lina till felfri 90 cm-debut idag!

När jag väl suttit av Grizzlan fick jag återigen attacker som gjorde att Alex fick vara räddare i nöden igen och ta hand om G åt mig. I bilen på väg hem och även hemma på eftermiddagen trodde jag att jag skulle gå av på mitten. SÅ galen katarrattack, som jag tror äntligen börjar lugna ner sig… Trött som få ska jag snart ta rygg på Arwin och gå och lägga mig.

Imorgon är en ny dag.