Över 64% igen!

Publicerat 28 september, 2020 av elaine

Svara

Igår var vi iväg på en dressyrtävling igen. Tävlingarna duggar tätt nu, precis som vädret. Jag fick sällskap och hjälp av ”min” supergroom, Ida, och hur skulle jag klara mig utan henne? Jag tror absolut att jag och G börjar bli redo att ta oss iväg på tävlingar själva egentligen, för G har blivit en sån klippa att lasta och ha med på tävlingsplats – även om det är skönt att ha en extra hand och hjälp såklart. ♥ Men, HUR skulle jag klara att fixa till fina knoppar på Grizzlan?! Jamen jag tror det är omöjligt. 🙂 Åtminstone nu när jag är enarmad i sånt där finstilt göra… Tro om man blir nedbedömd mycket av att tävla med fritt flygande man och pannlugg? Nån som vet?

**Ruggigt väder, men vi hade tur ändå och hade uppehåll från regnet.**

Vi lyckades återigen rida på över 64% och det är jag så nöjd över! 64,33% för att vara exakt och ett pinnhål från att bli placerad igen. 🙂 Dock var inte känslan riktigt den rätta, så det känns som vi kan bättre när allt stämmer. Särskilt i galoppen kändes G springig och stark, så inför nästa start, en LB:3 på söndag, ska jag bara rida lösgörande och trivsamma uteritter. Vi sparar lite med det ”nya” under veckan.

Såhär är Grizzlans vecka planerad;

Måndag: Uteritt (Anna)

Tisdag: Vilodag (jag är i Övik och jobbar)

Onsdag: Longering

Torsdag: Lösgörande på ridbanan

Fredag: Uteritt

Lördag: Lösgörande på ridbanan

Söndag: Dressyrtävling, LB:3

Några lugnare dagar

Publicerat 23 september, 2020 av elaine

Svara

Ett par dagar med skogsmys för min fläck

Grizzlan har fått inleda den här veckan på lugnt sätt med uteritter i skogen, i måndags med mig och igår med Anna. 🙂 Idag väntar en ren vilodag, men jag ska ändå åka till stallet och titta till honom och tala om för honom att han är bäst. 😉

Jag jobbar hemifrån ett par dagar då A är på tjänsteresa, mitt i föräldraledigheten… haha, don’t ask. Men under min arbetstid får Arwin hänga med sin farmor som är här och hjälper till de här dagarna, som tur är!

Äntligen har jag fått fingrarna ur och kontaktat läkaren igen, och det låter som jag ska få en till spruta i led inom kort. Även om det inte är det trevligaste just då, så ser jag fram emot den positiva effekt det förhoppningsvis har igen.

Det är så himla mycket som ligger på som jag måste ta tag i och göra, men det blir inget gjort när jag känner mig enarmad…

Utflyktssöndag och dressyrträning

Publicerat 21 september, 2020 av elaine

Svara

Med en känsla av att ha varit i slagsmål dagen innan med ömhet i magen, mådde jag ändå mycket bättre igår. Såpass att jag inledde min söndag med en dressyrträning för Linnea och sen en utflykt med hela familjen till Norra berget. 🙂

Träningen gick bra och vi tränade vidare med att hitta fler växlar i traven. Grizzly kändes stark i kroppen och fin, så nu ska han få två dagar med lugna uteritter följt av en helvila på onsdag. Hans planering ser ut såhär denna vecka;

Måndag: Uteritt

Tisdag: Uteritt (Anna)

Onsdag: Vilodag

Torsdag: Longering

Fredag: Dressyrträning för Anna B

Lördag: En stund uteritt i skogen som värmning, följt av en stund lösgörande på ridbanan.

Söndag: Dressyrtävling i Njurunda

Familjeutflykten på Norra berget var poppis hos Arwin. Han såg en ekorre och getter. Han gungande gunga, åkte rutschkana och åt pannkakor. 🙂

Klen tävlingsdag med filmer från dagens rundor

Publicerat 19 september, 2020 av elaine

Svara

Upp i tidig otta och iväg på tävling, hoppning igen även denna helg. Vi åkte till en för oss ny tävlingsplats, Tunalid ridklubb, som ligger i Hudiksvall.

Jag hade turen att ha med mig Alexandra igen som sällskap och idag var det tur att jag hade just det, hjälp. Redan i morse när jag vaknade hade jag ont i magen, magkatarr, något som bara förvärrades under dagen. För att försöka ”vara fräsch” till tävlingsdagen idag hade jag både igår och idag tagit kortison + en av de antiinflammatoriska värktabletterna som jag har – för att ta udden av det onda i min hand/handled. Det här blev dock värre… jag hade glömt bort hur illa det påverkade min mage senast när jag startade den behandlingen, och nu var inte min mage beredd – även fast jag samtidigt tog medicin jag fått, just för den anledningen.

Jag hade så ont i attacker hela dagen fram till långt in på eftermiddagen, kunde inte äta minsta lilla och kände mig stark som ett asplöv.

En rörig och väldigt tajt i tid framridning och framhoppning gjorde mig mest bara stressad inför vår start, men jag genomförde vår ritt ändå. Grizzly kändes direkt spänd, ”bromsig” och tittig på banan – innan jag ens ridit an mot första hindret. Dock tog vi oss till hinder nr 3 innan det tog stopp. Även vid andra anridningen var handbromsen i och vi fick stopp nr 2. Sen tog vi oss över och runt resten av banan. Med andra ord 8 fel på hinder och en hel drös tidsfel pga det.

**När G väl hoppade hindret med läskiga skuggorna så gjorde han det med marginal i alla fall 🙂**

Alexandra och Lina peppade mig att starta en till klass, vilket jag tvekade ordentligt till först – men som tur är gjorde ändå. TACK för peppen! Jag fick gå in igen, utom tävlan, och ta samma runda igen och då gick det mycket bättre. 🙂

Här nedan är filmerna av båda rundorna, om ni vill kika.

2:a rundan som flöt på felfritt.

1:a rundan med två stopp.

Grattis Lina till felfri 90 cm-debut idag!

När jag väl suttit av Grizzlan fick jag återigen attacker som gjorde att Alex fick vara räddare i nöden igen och ta hand om G åt mig. I bilen på väg hem och även hemma på eftermiddagen trodde jag att jag skulle gå av på mitten. SÅ galen katarrattack, som jag tror äntligen börjar lugna ner sig… Trött som få ska jag snart ta rygg på Arwin och gå och lägga mig.

Imorgon är en ny dag.

Tävlingsförberedelser igen

Publicerat 18 september, 2020 av elaine

Svara

Igår kväll tog Grizzlan och jag några språng på hemmabanan. Jag ställde bara upp ett räcke och en oxer, likt en framhoppning.

Jag red inte särskilt länge, men G kändes fin och bjöd mig på några fina språng innan vi travade av. Sen, efter lååångt tjat, fick Arwin sitta upp på sin ponnyhäst.Tänk att han är så hästgalen redan!? 😉

A och A var med mig till stallet och hjälpte mig bygga fram och bort hindren. Min hand och handled blir allt sämre igen, så jag försöker undvika ansträngning så gott det går – även om det är omöjligt att vila handen helt. Bara att använda musen på jobbet gör ont, och att skära en ostskiva på morgonen är i princip omöjligt. Jag ser att det samlats vätska på samma ställe, vilket tydligen var i senskidan. Blir det inte bättre inom nån vecka får jag kontakta läkaren igen för att se om jag kanske kan få en till spruta i leden. Den hjälpte ju senast. 🙂

Idag är det tävlingsförberedelser som står på schemat. Imorgon är vi på’t igen!

Nu drar Kriterieauktionen 2020 igång!

Publicerat 17 september, 2020 av elaine

Svara

Idag drar Kriterieauktionen 2020 igång, för första gången i onlineversion. Auktionen är nu öppen för budgivning, och mellan 24-27 september säljs hästarna en och en i en livesändning. 🙂

I lördags tog jag ett par nya huvudbilder på Cala gårds 1-åringar i deras nya fina grimmor.

Nu håller jag bara tummarna att de hamnar hos ägare som tar tillvara på och tar han om dem på bästa sätt. ♥

Intensiv period

Publicerat 15 september, 2020 av elaine

Svara

Från att ha varit frånvarande från tävlandet så länge har jag nu en period där det är tävlingar nästa varje helg. Helt galet, men galet roligt. Veckorna för Grizzly är ändå i stort sett desamma med ett par intensivare pass och resterande sköna uteritter.

Vi passar på att smida medan järnet är varmt, för sedan kommer en lång och lugn period igen, vad gäller tävlingar, ända fram till våren.

En hopptävling och tre dressyrtävlingar har vi kvar denna säsong om allt går enligt plan.

Grizzlys vecka 38 är planerad såhär;

Måndag: Uteritt (Anna)

Tisdag: Longering

Onsdag: Vilodag

Torsdag: Egen hoppträning i hemmapaddocken

Fredag: Lösgörande jogg, dusch och tävlingsförberedelser

Lördag: Hopptävling i Tunalid

Söndag: Dressyrträning för Linnea

Första hopptävlingen på över 2 år – felfria!

Publicerat 14 september, 2020 av elaine

Svara

Nämen hörni så himla skoj jag hade igår! Grizzlan och jag var anmälda till en lokal hopptävling på Njurunda Ryttareförening i en 80 cm clear round. Och vi tog oss igenom banan felfria! 😀

Det var absolut inte den vackraste rundan, haha, men den här grenen går ju ut på att komma över hindren i en bestämd ordning utan att riva och inom en viss tid, och det lyckades vi vingla till! 😉

Grizzly betedde sig som en erfaren klippa på tävlingsplatsen, men blev inne på banan väldigt stark bitvis så jag fick svårt att styra och bromsa… därav några svängar och anridningar som inte var helt enligt skolboken, om man säger så. 😉 Vi brukar ha tendens att komma djupt inpå hindren men igår var det tvärtom. Grizzlan halvtrampade och klev av tidigt på flera språng, så mina auto-ljudeffekter drog igång! ”Wooouups!” ”Meeen Grizzly!!” Osv osv… Haha. Hur ska jag lära mig vara tyst? 🙂

Vill ni finns rundan att se här nedan. Nu är jag sugen att ta en till runda på Tunalids tävling redan nu på lördag och försöka ha bättre kontroll och få rundan lite smidigare. 🙂

TACK Alexandra och Lina för sällskap och hjälp! ♥

Blixtar och dunder på väg hem

Publicerat 10 september, 2020 av elaine

Svara

Igår var det dags för första hoppträningen på Nysäter. Vi var tre ekipage från stallet som gjorde sällskap och red i samma grupp. Det tar ca 25 minuter att skritta till anläggningen så det blir lång tid på hästryggen, men hästarna är i alla fall ordentligt framskrittade och sen avskrittade före och efter träningen. 🙂

Vi fick rida två linjer längs långsidan med ett litet hjälphinder på sockerbitar, 3 galoppsprång följt av en oxer. Andra sidans linje bestod av en tvåstuds, också på sockerbitar, följt av 2 språng och en oxer. Allteftersom höjde vi oxrarna och avslutade med att rida serierna i följd, då upphöjt till 90 cm. Grizzly hoppade bra tycker jag och jag kände mig nöjd. 🙂

På vägen hem öppnade sig himlen och efter en stund blixtrade och dundrade det ordentligt. Inte helt mysig känsla när man har en bit kvar tills man är hemma, men hästarna var lugna och allt gick bra ändå.

Nu blir det till att leta fram regnkläder, regntäcken, ländtäcke, pannlampa och reflexer tills nästa kvällsritt!

**Grizzly försöker nå med tungan till grannens krubba 😉**

Ett beslut om hundarna, lite av en sorg…

Publicerat 9 september, 2020 av elaine

Svara

**Faldarello First Lady, som jag är STOLT uppfödare till! ♥**

2014-03-28, en tidig morgon jag aldrig kommer att glömma. Då föddes den första valpen med mig som uppfödare och som senare registrerades med mitt kennelnamn, Faldarello. ♥

Det blev då tyvärr bara en tik som överlevde och hon ville så gärna bo kvar med sin mamma Fendi, så det fick hon såklart göra. 😉 Mindy, Mini eller Minnan, samtliga smeknamn som hon har, är egentligen allt jag kunnat drömma om som första egenuppfödda valp. Hon har ett härligt temperament, allt exteriört fint på plats och söt som socker, enligt mig. 🙂 Drömmen var såklart att fortsätta den påbörjade linjen och ta kull på henne, men så kommer det inte att bli…

Vid Minis ögonlysning för drygt ett år sedan såg veterinären (en erfaren specialist) att hon har ett Colobom på ena ögat, vilket är en grop vid eller intill synnerven. (jag går inte in detaljerat nu med att beskriva nedärvning, CRD eller avelsstrategier, men det finns massa att läsa om ni vill läsa mer, så bara att googla!) Enligt veterinären var hennes Colobom så litet att det mest troligt skulle ha missats av en mindre erfaren ögonlysare. Däremot har hon status ”måttlig” på den officiella diagnosen, vilket egentligen hänvisar till hennes utbredning av CRD, men eftersom graden inte är uppdelad för de olika diagnoserna så är det skrivet på det viset.

Minis diagnos påverkar inte henne för fem öre till vardags. Hon har absolut inte ont och hon ser jättebra! På så vis är det skönt att jag nyss lyst henne igen ”på äldre dagar” för att se så det inte förvärrats för hennes del. Hon mår prima och det är viktigast av allt.

Men, det är med andra ord stopp nu för avel och för mig är det en sorg… Mini har hundar bakom sig som samtliga betytt mycket för mig genom alla år med rasen och det känns trist att inte kunna fortsätta på den linjen.

Med det sagt, så får jag tänka att jag kommer kvittra och troligen fälla glädjetårar den dagen jag hämtar hem en ny tikvalp igen, och till den dagen längtar jag faktiskt. ♥