Med knackigt humör, p.g.a. min värk och klena kropp, tog jag mig ändå iväg till stallet igår som planerat. Det är tur man har stallkamrater att stämma träff med, annars skulle min motivation ha vinglat rejält igår… Vi tog oss en uteritt på för mig nya ridvägar, på andra sidan E4. Bara den grejen att ta sig över E4 gav mig rysningar och läskiga flashbacks från när Grizzly okontrollerat backade ut i vägen när det kom en stor långtradare vid en uteritt i Sundsvall. Den känslan kommer nog sitta i minnet för alltid. Usch och hua. Men, det gick jättebra att ta sig över vägen igår och det är bra att G nu stått så nära vägen under lång tid – så han vant sig mer vid stora, brummande lastbilar. 🙂

Tyvärr var de drömmiga galoppvägarna jag bara hört talas om inte framtinade ännu, så det blev en ganska lugn ritt. Om ett par veckor är det nog bättre läge!

Nu har jag gått tillbaka upp till full dos med värktabletter igen för att klara av att lyfta och ta hand om Arwin om dagarna. Jag försöker ju hålla mig på så låg medicinering som det går, men jag måste ju ta det som måste till. Just nu önskar jag att jag hade nån ännu effektivare medicin att ta, för det här tar på…

Ikväll får jag se om jag jobbar G från marken eller trimmar uppsuttet. Det blir vilket som två dagar i rad i ridhuset nu och en uteritt på torsdag hade jag tänkt!

Arwin har äntligen fått tillbaka aptiten och är därmed också nöjdare och gladare liten fjärt igen. Så skönt att se honom må bättre. ♥ Just nu ligger han ute och sover sin första tupplur för dagen. Sen ska vi leka, leka och leka. 🙂

Såna här storpojkeoveraller har jag beställt till Arwin, på rea. 🙂 En i en storlek som han förhoppningsvis kan ha nu, utan namnmärkning – och en som jag tror kommer passa sen när han ska börja förskolan, med namnmärkning. ♥