Trimpass och jubileum

Såhär såg Grizzly ut för fem år sedan då han kom hem till mig. En liten söt skolpojke-look, eller hur? ♥

Jubileum ska uppmärksammas, det är sen gammalt. Så idag firar jag femårsdag som hästägare! Som ni ser på bilden här ovan såg han ut som en söt, oskuldsfull skolpojke när han kom till mig. Numera ser han ut som… ja, en rebellisk tonåring som skolkar en hel del. 😉 Lugn bara lugn, snart ska jag presentera en väldresserad och stilig herre för er. Tids nog, haha.

Idag kom jag iväg till stallet lite tidigare och red ett trimpass på egen hand i ridhuset. Grizzly var pigg och spänd idag, men jag lyckades få honom på andra tankar under den större delen av passet i alla fall. Även om han ett flertal gånger gjorde sina sprätt in mot mitten av ridhuset och idag var det inte pga snöras vill jag lova. Idag var det osynliga spöken vid porten…

Jag lade honom på en 20-metersvolt i mitten av ridhuset och red travövergångar tills han kändes avslappnad och fin. Sen började jag dagens riktiga to do-list, med galoppfattningar och övergångar ner till trav. Vet inte riktigt hur många jag gjorde men en svettig G hade jag under mig när det var dags att kliva av och jag kände mig på det stora hela nöjd!

Trött och svettig Grizzlan efter avslutad träning. ♥

Nu ska jag se till att lägga in lite desensitiseringsträning igen för min fläck, för jag tycker han blir larvigare och larvigare för saker. 🙂 Sen till våren när läge dyker upp blir det att komma ut på små pay and jumps och pay and rides för miljöträning igen. Han behöver komma ut och se mer helt enkelt!

Imorgon får G en vilodag och snälla Sandra har lovat att titta till honom åt mig. Istället ska vi åka och titta ut en gran som sen ska pyntas fin så vi får lite mer julstämning här hemma. Det blir mysigt!

Styrketräning och studs

Print från gårdagens lilla studsövning. (Tack Sandra som filmade!)

De senaste dagarnas träning har satt sina spår i min fläckiga vän. Jag tror bestämt han känner av lite träningsvärk! 🙂 Det tog lite tid att få igång honom igår, men när vi var redo att börja rulla några varv på den här studsövningen märktes det att han piggnade till och tyckte det var skoj! Även om det både hördes och kändes på honom att det var jobbigt.

Själv tyckte jag det här var nåt helt fantastiskt skoj, även fast jag för dagen hade dåligt med batteri på min kuse och känslan av att vara ringrostiga till tusen. Jag ska försöka lägga in sån här styrketräning en gång i veckan framöver.

Apropå styrketräning så kör jag själv korta lågintensiva pass här hemma, i stort sett varje dag, strax innan jag åker till stallet. Jag kan inte köra övningar som belastar axlarna minsta lilla, men en del benövningar och core-övningar. Det ska ju vara bra att röra på sig allt man kan. Det kan göra lite ont, men ska inte vara farligt. Tvärtom. Och min bålstabilitet är prio för mig att få tillbaka ännu bättre så jag orkar och kan rida bättre! Bra med såna motivationsmorötter för att få det gjort, född lite lat som jag är… 😉

Idag är det medicineringsdag samt provtagningsdag också. Hoppas jag klarar mig från att känna mig så illamående och halvt medvetslös denna gång. Ökning börjar fr.o.m. nästa vecka och fortsatt så varannan vecka tills jag nått min dos som jag ska stå på.

Jag fick ett samtal från reumatologen igår och de gav då besked om min lungröntgen. Tydligen hade jag en del vätska i lungsäcken, men att det inte var hinder för att starta behandlingen och att jag skulle hålla koll om jag blev ovanligt andfådd eller fick hosta.

Arwin fortsätter med sina smaksensationer och det fungerar superbra med den där Food Feedern jag köpte! 🙂 Han fick en klyfta klementin i den här om dagen och smaskade på den med god aptit. En liten rysning gjorde han precis när han bet till lite mer i matnappen och var så galet gullig så jag höll på och dö! ♥ Ni som följer mig på Instagram har redan sett vad jag menar. 🙂

Nu ser jag fram emot en lugn uteritt ikväll på Grizzlan i sällskap med mina grymma stallkamrater.

Bryt ihop och kom igen

I brist på nya bilder dammar jag av den här. Grizzly 4 år som precis småskuttat runt sin första Pay and Jump som en ren utflykt för miljöträning. ♥ Var han inte tjusig så säg? 😉

Självförtroende är en mysko grej. En färskvara, minst sagt! I söndags tillät jag mig att bryta ihop, men nu ska jag komma igen. 🙂

Igår red vi en härlig uteritt tillsammans med våra stallkamrater längs de böljande byvägarna. En hel del trav och galopp och Grizzlan var ganska mör när vi kom hem. ♥

Jag hade först tänkt mig en till uteritt idag, men istället ska vi ta revansch på söndagens fiasko och återigen bygga fram lite gympaövningar i ridhuset. Förhoppningsvis är snön på taket lugnare ikväll nu när temperaturen sjunkit några grader. Heja oss. 😉

Kaospass, rädd att göra mig illa och planering v. 51

Lördagens Grizzly – blöt efter ovädret

Igår var verkligen inte min dag. Jag borde ha stannat hemma från stallet, eller åtminstone bara åkt dit och pysslat om Grizzlan. Men, jag hade ju bestämt mig för att rida trots mina farhågor om snöras från taket m.m. Och visst red jag! I skritt, i ca 10 minuter kanske? Sen var jag nästan nära tårar om jag ska vara ärlig.

Grizzly var så spänd, kändes som en tickande bomb och spratt till titt som tätt, varav en gång lite rejälare så han tvärvände och stack mot mitten av ridhuset innan jag fick stopp. Jag kände mig som en barbiedocka som någon mindre varsam unge hade lyckats få tag på, ni vet de som drar loss armarna från kroppen. Mina axlar värkte helt galet av det ryck som blev och jag blev helt enkelt rädd att göra mig mer illa eftersom det bara vara en tidsfråga innan nästa snöras, så jag klev av. 🙁

Den känslan som tog över har jag inte på riktigt upplevt på hästryggen förut, inte på sånt här sätt som ”vann” över mig igår. Grizzlan brukar inte vara särskilt modig och han har ju tidigare varit känd som bockmästare, särskilt i sina yngre dagar – men jag har aldrig känt som igår. Och det var inte Grizzlans fel egentligen. Det är jag som inte litar på min kropp. Jag litar inte på att jag kan hålla mig kvar… att jag inte kommer göra mig illa. Mina magmuskler är inte tillbaka såsom de varit, vilka definitivt behövs i ridning och särskilt när det blir såna här kast i sidled som man inte är beredd på. Värken jag har för dagen och haft senaste månaderna gör dessutom att jag känner mig som en fågelunge, så skör att det känns som jag ska gå sönder för minsta lilla.

Jag tog in G i stallet och bytte utrustning till tömkörningsgjorden istället, men G spratt ytterligare några gånger då snön föll från taket – varav en gång då jag precis skulle spänna om tömmen. G for framåt uppåt och landade precis på min onda fot! AAJ!

Egentligen ville jag då bara avbryta helt, men jag fortsatte en stund till så han åtminstone fick röra sig en stund i alla fall – men sen gav jag mig. Det träningspasset är bara att lägga i vasken och försöka glömma…

Jag hoppas vädret stabiliserar sig nu så snön ligger kvar på taket alternativt inte lägger sig där mer i vinter. 😉

Såhär hoppas jag vår träningsvecka blir vecka 51;

Måndag: Uteritt

Tisdag: Uteritt

Onsdag: Bommar och lite gympahoppning

Torsdag: Lösgörande jogg i ridhuset alt. tömkörning

Fredag: Vila

Lördag & Söndag: En uteritt och ett dressyrpass

Provtagningar och röntgen

Min glada Arwin. ♥

Klockan är 13 och jag har precis tagit mig ur sängen. Jag har varit uppe tidigare och tagit mediciner och rastat hundar osv, men jag har inte kunnat starta dagen. Det är som en obeskrivlig trötthet som jag inte minns att jag upplevt tidigare och jag somnar direkt bara jag ligger ner. Det molvärker mer i mina leder också och jag skyller allt på nya medicinen…

Jag har fått kallelse både för provtagning och för röntgen av mina händer och fötter. Tror de ville röntga mina axlar också eftersom jag nästan haft mest inflammation i dem, men vi får väl se.

Just nu sitter jag och både längtar och gruvar mig för att åka till stallet. Jag vill och behöver rida, men när kroppen inte lyder mig känns det lite risky. Fixar jag det ens om Grizzlan gör nåt såsom sprätter iväg om han blir rädd för nåt? Ridhustaket har just nu snö som rasar tätt som ofta och det ÄR läskigt, om man frågar Grizzlan. 😉

Det är tur A är hemma nu när jag själv har en sån här dipp. Men imorgon är det arbetsdag igen och jag måste ju kunna ta hand om Arwin när han åker till jobbet på morgonen. Det måste ju gå.

Något jag sällan nämner numera här är mina hundar, men de är självklart med hela tiden och tycker det är toppen att jag är hemma och är föräldraledig om dagarna. Det tycker jag också. ♥

Bomgympa och provsmakning

Titt… min lilla A och stora A. Jag har haft sån tur! ♥♥

Nyss hemkommen från stallet och idag blev det ett gympapass med bommar på lina. Jag är glad att jag inte satt uppe på G idag, för han gjorde några rejäla sprätt ett par gånger då snön rasade från ridhustaket, haha! 🙂

Efter uppvärmning fick G börja trava över några upphöjda bommar, som jag sedan lade ihop till ett sockerbitshinder. Han är så glad i sånt här jobb och söker sig som oftast själv till bommarna/hindret! 🙂 Till veckan tänkte jag småskutta lite uppsuttet för första gången på lääänge. Det blir skoj. Hoppas jag… 😉

Suddig print från linhoppningen. Travbommar först som uppvärmning.
Belöning och backaövning som avslut. Och avskrittning såklart. 🙂

Vi har inte på långa vägar något mysigt väder här i Ö-vik i helgen. Blött och tungt snöslask så man blir dyngsur bara man tittar ut genom fönstret. Ocharmigt värre!

Tack förresten ni som är snälla och svarar på min lilla fråga om vilka ni är som läser mina tangentskrivna bokstäver här på bloggen! Jag har lite idéer som jag skulle vilja göra med min internetdagbok, men det ligger bara i idéstadiet ännu. Det är som vanligt mest för egen del, att spara mina händelser med djuren och nu även med min familj på ett ställe där jag lätt kommer åt dem. Men, såklart, är det ju roligt med er som läser också och jag blir så himla glad för alla kommentarer och sånt ni skämmer bort mig med. Tack snälla ni. ♥

Luciavaka i månsken

Bild från vår senaste tävling. Längtar så himla mycket efter att få starta igen – att ta revansch på oss själva. ♥

En lugn uteritt var precis vad jag behövde igår efter en sämre dag. Jag har en än sämre dag idag, så jag är lur att det är en reaktion av nya medicinen som gjort denna, förhoppningsvis tillfälliga, försämring. Jag är galet trött på ett vis som jag inte lyckas sova bort. På helt annat sätt än bara småbarnsmammatrötthet. Jo, det är ett ord. 😉 På min nya medicin står det även upptaget som en ganska vanlig biverkning, ledvärk. Toppen när man tar medicinen mot ledvärk. 😉

Vi fick sällskap av stallkompisar och var ute precis en timme i månskenet. Vår typ av luciavaka. 🙂 Det kändes skönt att bara skritta och trava på hårdare underlag som variation till ridhuspassen vi inledde vår vecka med. Vi har helt fantastiska träningsmöjligheter just nu och jag är SÅ glad för det! Men idag får G vila helt, och så även jag…

Istället ska vi ta en sväng på stan när stora A slutat jobbet. Lilla A behöver snart en större bilstol och vi har fått ett bidrag som julklapp att titta ut en. Vi ska försöka köpa samma märke som till den bas vi redan har i bilen, så vi inte behöver byta den också.

Igår kväll satt jag och spanade på att anmäla Arwin till bebisbad här på Paradisbadet. Det startar en kurs, eller vad man ska kalla det, i mitten av januari. Kanske vi slår till! I så fall blir det bad 8 söndagar kl. 8. Det är ju inte direkt att man har sovmorgon ändå på en söndag, haha. 😉

Trevlig helg! ♥

Bättre och sämre dagar

Det är verkligen skillnad på dagar och dagar nu. Jag äter precis samma mediciner varje dag, men ändå har jag bättre och sämre dagar. Jag kände redan inatt att det skulle bli en dålig förmiddag, för jag vaknade flera gånger av det onda när jag försökte röra mig i sömnen. Lederna är mer svullna, ömma och röda en dag som idag – och jag får vänta lite längre på att få mina go´timmar. Igår tog jag första dosen Metotrexat, vilket faktiskt kändes lite olustigt. Man blir ju nästan sjuk av att bara läsa bipacksedeln. Jag måste lära mig mer om den medicinen helt klart. Som en försiktighetsåtgärd har jag handskar på mig när jag hanterar medicinen, så inte jag ska råka ha något på händerna när jag sen ska ha hand om Arwin. Men hur är det i övrigt, nån som vet? Får jag pussa på Arwin som vanligt eller ska man vara försiktig med all hud mot hud mot barn? Nu tar ju jag en mycket lägre dos än vad t.ex. cancerpatienter gör, men jag vill ju vara säker att det inte kan vara skadligt för honom.

Igår blev det ett dressyrpass i ridhuset för Grizzly och mig. Helt allena. Planeringsmässigt hade jag ju egentligen tänkt klämma in en uteritt igår, men eftersom tisdagen blev som en aktiv vilodag för honom så passade jag på. Han kommer få gå ut ikväll istället och sen en hel vilodag imorgon.

Vi täljde vidare på övningar med övergångar, skänkelvikningar och serpentiner i trav – efter en uppvärmning bestående av öppnor längs långsidorna i skritt bl.a. Skolorna behöver vi öva MASSOR på och jag skulle behöva en tränare från marken att hjälpa oss bara vi kommit igång lite mer.

Jag nyttjade den här övningen för att få tvärningen så rätt som möjligt. (Bild lånad från Hippson.se – ridövningar)

Jag hade mer att rida på än senast och tyckte jag höll mig till vår träningsplan på bra sätt. DET är en hemläxa jag på riktigt försökt bättra mig på – att planera varje ridpass noggrant. 🙂 Jag vill också köpa mig nån form av liten smidig tripod med fjärrutlösare, så jag kan filma vår egen träning med min mobil.

Nu ska jag återgå till lille Arwin som är på väg att vakna. Han har precis hittat sina fötter och vill bara ligga och sprattla och göra gymnastiska, dubbelvikta övningar hela tiden. ♥

Ha en fortsatt fin dag!

Lungröntgen okej och grönt ljus för medicinering

Titt så söt han var i måndags då han efter avslutat träningspass inte ville släppa bettet. ♥
Jag fick till slut öppna munnen på honom, för hur än jag ruckade på bettet så ville han inte släppa taget. 🙂 Möjligen var han nära att somna… 😉

Eftersom jag inte hört något från läkaren sen jag var där förra veckan, ringde jag i morse. Jag ville ju veta om jag fått grönt ljus att påbörja medicineringen med cellgifterna. Sköterskan bad om ursäkt att de glömt bort att ringa mig, och även att de glömt skriva ut kortison till mig. (Den delen fick jag vingla till i fredags så jag skulle klara mig över helgen)

Nu hoppas jag att jag slipper må illa så jag kan fortsätta hålla igång träningen av Grizzlan som planerat, och såklart – ta hand om Arwin alla övriga dygnets timmar då jag inte är i stallet. 🙂

En food feeder till Arwin

Igår klickade jag hem en sån här till min lilla storkille som nu ska börja med smaksensationer! Det är som en bitleksak som man smidigt kan lägga t.ex. frukt i som han sen får smaska på bäst han vill. ♥

När A är bortrest passar jag på att göra om vårt hem till en sadelkammare. 😉 Nu är hopp-kittet putsat och fint. Jag ska ta hem dressyrsadeln och tränset också nu och göra samma sak. Skönare att putsa hemma inne i värmen än i stallet såhär på vintern!