Alltså H E R R E G U D vad jag är ringrostig i ridningen i allmänhet och i hoppning i synnerhet. 🙁

Jag tog rygg på mina stallkamrater idag och byggde fram liten hoppövning igen. En långsida bestående av tre hinder, två små räcken och en liten oxer i mitten – 60 cm höga. På andra långsidan hade vi ett räcke som vi hoppade fram på, och bara det hade jag bekymmer med! Jag tänker för mycket, vi kommer på tok för djupt inpå hindren och får bara till fulsprång i stort sett. :/ Grizzly var en riktig kämpe idag som ändå hoppade snällt trots sin pilot som mera stjälpte än hjälpte… Ett enda språng fick vi till som jag kände mig nöjd med!

Jag har sån tur som har ett bra stallgäng som är ambitiösa och planerar hoppning en gång i veckan framöver. Mitt självförtroende måste jag bara jobba tillbaka – för det här går inte.

Vi har gått från en all time low vad gäller fysisk form både jag och Grizzlan just nu, så jag tänker att inför år 2020 så är det enda vägen vi kan gå är uppåt! 😉

Grizzly var förresten jättefin på töm igår och såg betydligt starkare ut i kroppen än på länge. Så vi är på rätt väg även om vägen känns lite lång. 😉