Klockan är 13 och jag har precis tagit mig ur sängen. Jag har varit uppe tidigare och tagit mediciner och rastat hundar osv, men jag har inte kunnat starta dagen. Det är som en obeskrivlig trötthet som jag inte minns att jag upplevt tidigare och jag somnar direkt bara jag ligger ner. Det molvärker mer i mina leder också och jag skyller allt på nya medicinen…

Jag har fått kallelse både för provtagning och för röntgen av mina händer och fötter. Tror de ville röntga mina axlar också eftersom jag nästan haft mest inflammation i dem, men vi får väl se.

Just nu sitter jag och både längtar och gruvar mig för att åka till stallet. Jag vill och behöver rida, men när kroppen inte lyder mig känns det lite risky. Fixar jag det ens om Grizzlan gör nåt såsom sprätter iväg om han blir rädd för nåt? Ridhustaket har just nu snö som rasar tätt som ofta och det ÄR läskigt, om man frågar Grizzlan. 😉

Det är tur A är hemma nu när jag själv har en sån här dipp. Men imorgon är det arbetsdag igen och jag måste ju kunna ta hand om Arwin när han åker till jobbet på morgonen. Det måste ju gå.

Något jag sällan nämner numera här är mina hundar, men de är självklart med hela tiden och tycker det är toppen att jag är hemma och är föräldraledig om dagarna. Det tycker jag också. ♥