Grizzlan var helt på tårna idag! Jag promenerade med honom i ridhuset eftersom det är där han tycker det går bra att röra sig. Han ”låtsades” bli rädd i tid och otid och spratt iväg som en busig B-ponny, än hit än dit! 😉 Kul att se honom på så bra humör i alla fall!

Det gör att jag ikväll sitter och fantiserar och längtar om hans igångsättning. Jag tänker börja med mycket jobb från marken med tömkörning, jogg över bommar och lite sånt. Sen en hel del skrittjobb både ute i skog och mark och även i ridhuset. I vinter tänker jag fokusera på sidvärtsövningar (med mera). Dels för att stärka honom och dels för att helt enkelt få till dem bra inför framtida dressyrtävlingar. Vi är inte där än i de klasserna, men vi ska ju dit – snart. 😉 En vacker dag i alla fall, haha!

På måndag morgon måste jag ringa läkaren igen. Nu är det andra dagen som jag är helt av kortisonet och min ledvärk eskalerar för varje timme. Jag är som ett kolli fram till lunch om dagarna, tills värktabletterna kickat in, och duger inte till nåt fysiskt alls. 🙁 Om en vecka blir jag ensam i nästan två veckor själv med Arwin, och det gäller att jag fungerar okej då! Jag MÅSTE få hjälp nu, på nåt hållbart vis. Jag vet ju att jag inte kan stå på kortison nån längre period, men hoppas verkligen det finns annat man kan göra. Annars kommer jag inte få ihop mitt liv med barn och djur…