Nu på morgonen har jag pratat med veterinärer och fått en tid på tisdag om en vecka. Då kommer Evidensias veterinärer från Umeå till Solängets travbana här i Ö-vik. Jag slog en pling till Bergsåkerskliniken och bad dem sända journalerna från hans tidigare besök i augusti, så allt är förberett.

Jag har turen att få hjälp av Kicki att köra Grizzly då jag själv inte har något pålitligt vinterföre-ekipage att transportera Grizzly med. TACK Kicki för att du ställer upp!

Nu får jag bara försöka hålla Grizzlan så glad det går under denna vecka. Massa ompyssling och kärlek. Och tumhållning.

Bra tajmat blir det också att min mamma kommer upp och hälsar på över dagen då på tisdagen, så Arwin har det bra medan jag är iväg på kliniken. Tur man har klippor som ställer upp lite här och var. Ni är guld värda!

Det här var inte det jag hade hoppats på eller trott så fin och glad som Grizzlan kändes i söndags, men det är bara att ta det härifrån och göra det bästa av situationen. Sån känslomänniska som jag är har jag lätt att skena iväg i tanken och bli FÖR orolig och rädd och hamna i katastrof-tanke-läge, men efter en natts sömn har jag lugnat ner mina nerver en aningens aning. Så snart A kommer hem från jobbet idag vid lunch åker jag och kollar till G igen.

En dag i taget. Vi SKA tillbaka, min fläck och jag – hur än mycket tid min vän behöver.