Jäklar vad vi har att göra framöver, min fläck och jag. Vi var som två stela spett idag, ringrostiga utan ork, utan balans och kantiga i varje hörn. 😉 Men, för att vara snälla med oss också så var det längesen vi båda var i så dåligt skick – så med lite uppbyggande uteritter och styrketräning med hjälp av bommar och lite sånt smått och gott så ska vi så småningom hitta tillbaka och framåt igen. Jag känner mig inte orolig.

Trots känslan att vi antingen hade några ben för många eller något för få idag så var det en fantastisk känsla att sadla och sitta upp igen. Det här är vad jag behöver för att må bra. Jag har SÅ mycket mer tålamod och energi till att hantera allt annat efteråt och det gynnar ju fler än mig, helt klart. 😉

Imorgon ska vi få sällskap att rida ut i våra nya hoods för första gången. Det blir spännande att se nya ridvägar för både Grizzlan och mig. Längtar!

Lillfjärten Arwin är förresten världens underbaraste lilla bebis om jag får tycka. 🙂 Han ”pratar” för fullt nu och det är så skoj att liksom kunna umgås bättre med honom hans vakna timmar. En skön kis det där! 😉