Jag mår som fisken nu må ni tro.
- Jag är i bästa staden, Sundsvall 😉
- Jag har fått chans att leva mitt hästliv igen
- Jag är nära mina vänner
- Jag har världens bästa barnvakt i Arwins mormor som gör allt ovanstående möjligt
- Jag har mer energi att vara bättre mamma till Arwin pga. allt ovanstående 🙂
Igår löshoppade vi våra hästar på ridbanan. Idas unghäst, Manne, fick öva vidare på att helt enkelt hitta glädjen i övningen och vinna självförtroende över hinder. Särskilt sista rundan syntes det att han bjöd bra på hindret och hade skoj – utöver att han hoppade jättefint! 🙂 Det blir roligt att se utmaningarna öka för honom, särskilt till våren när det är dags att förbereda honom till 3-årstestet.
Grizzlan fick också löshoppa lite, som ren gympaövning – inte alls högt. Men som vanligt tycker han hoppningen är rolig och gjorde allt som jag ville. Dutti! 🙂
På förmiddagen var jag, Arwin och mamma en sväng till Birsta City och strosade runt. Första gången för mig med lille A i sele och det gick ju alldeles utmärkt! Supermysigt!
Ikväll har jag hjälpt Ida lite från marken när det var dags för första uppsuttna galoppen på Manne! Tyvärr sitter den sadel hon har inte alls som den ska när han rör sig, så den åker fram och han blir störd. Så nu måste utrustningen justeras så blir det här superbra! Han visar humör men har ändå självförtroende att göra det man vill av honom. Det här kommer bli jättebra när det blir klart! 🙂
Själv red jag ett kortare pass på banan och det kändes lika delar läskigt som underbart! 🙂 Jag behöver träna min bålstabilitet efter kejsarsnittet, men med comeback i ridningen kommer jag inte undan. Vi avslutade kvällen med att skritta ut på deras rund/skogsbana och bara det ger mig gåshud. SOM jag saknat det här!
Jag har för övrigt påbörjat jakten efter en medryttare i Ö-vik. Några har hört av sig så redan till veckan ska jag träffa ett par och hoppas nån passar bra för mig och Grizzlan. 🙂
Men först väntar hovslagare för Grizzly imorgon och därefter en uteritt. Wohoo! 🙂