Sen i lördags har jag känt förbättring för varje dag som gått. Jag har fortfarande svårt att kunna plocka något från golvet, men jag fixar att bära Arwin till och från skötbordet, klä på mig själv och ta mig i och ur sängen nu i alla fall. Helt klart på bättringsvägen! Jag har sen i helgen gått små promenader med barnvagnen, dock endast gatan runt här där det är snällt plattförs. Det tar för mig ca 15 minuter att gå runt och det har varit fullt tillräckligt såhär i starten. Arwin älskar att åka vagn och slocknar som en stock direkt. 🙂

I helgen hade Liten besök av min mamma och S-G och av Ida. Tack fina presenter, säger Arwin! 🙂

Nu längtar jag bara att få känna mig starkare och kunna gå ordentliga promenader. TROR det ska vara okej snart att göra små stärkande övningar som hjälper kroppen att komma tillbaka snabbare. Men jag ska skynda långsamt.

Idag ringde jag och bokade en återbesökstid på kliniken till Grizzly. Det blir om tre veckor, och då ska jag vara med själv. Dock behöver jag hitta nån som kan följa med och hjälpa mig, eftersom jag inte kommer kunna springa med honom själv. Ida har eventuellt full fart med föreläsningar då, men har hon ledig lucka tror jag säkert hon hänger med – annars får jag försöka ropa på hjälp via mina Sundsvalls-häst-vänner från ”förr”. Det löser sig. 🙂

Även om jag inte vill annat än få tillbaka Grizzly nära mig, så har jag fått grönt ljus att ha honom på fortsatt kollo även under september månad. Jag får ju inte göra något tungt/ansträngande på ett bra tag till, så jag har inte direkt nåt val… Däremot tänker jag försöka ta mig ner och pyssla med honom de helger jag får möjlighet, och även förhoppningsvis tajma att hjälpa och stötta Ida vid inridningen av hennes fina unghäst, Manne!