Jag är kär. Det var säkert inte otippat, men jäklar vad man trillar dit direkt… TACK för alla grattishälsningar! Idag fyller Arwin 1 vecka och hittills har han varit så himla snäll mot oss som rookie-föräldrar. Han äter och sover och ligger små stunder vaken och plirar med sina stora blå ögon. 🙂

Vi har hunnit med hembesök av bvc och allt såg bra ut med viktuppgång och det känns ju skönt för den mjölkstinna mamman. 😉

Hundarna är också på hemgång i dagarna. I onsdags kväll kom Panda och Penny hem, och Penny har tagit sig an rollen som den ansvarsfulla storasystern. Panda längtar mest tills Arwin är gammal nog så de kan leka med boll tillsammans.

Fendi och Mini kommer hem imorgon och jag längtar!

Besök ska vi börja få i helgen också då det är några uppradade som är nyfikna att träffa vår lille prins. Ja, ni ser – helt plötsligt så prinsas det än hit och än dit om Arwin nu. 😉 Men var så säkra, det finns alltid rum för djuren också – så livet med dem är inte bortglömt. Mitt liv ska bara från och med nu bli MER och BÄTTRE. 🙂

Pga. mitt snitt och långa återhämtningstid hoppas jag att Grizzly kan stanna en månad till än det först var tänkt, men inget är bestämt och jag hoppas allt löser sig smidigt. Jag längtar såklart efter att få Grizzly nära igen, men som det är nu tar jag mig inte ens ur sängen utan hjälp. Ja ni förstår. En sak i taget…

På måndag väntar veterinärundersökning på kliniken. Jag får ta det därifrån…