Nu är han här! GRATTIS på födelsedagen, Liten! Visst, emellanåt är det vad han fortfarande har som smeknamn – men säg hej till lille Arwin! Född 2019-08-02 kl. 21.39. Han kom ut som en 3660 grams och 51 cm lång liten människoklump ren kärlek. 🙂

För att göra en totalt 36 timmar lång historia lite kortare, så kan jag i alla fall berätta att Arwin till slut kom ut med akut kejsarsnitt. Därav lite fördröjd ”rapportering” som jag vet en del väntat på och efterfrågat. 🙂 Vi mår bara fint nu men det dröjer väl lite innan jag är tillbaka till tipptipp skick. 😉

Jag vet själv inte än allt vad som hände och hur lång tid respektive fas tog (vilket jag kanske återkommer med när jag läst igenom förlossningsjournalen) men åtminstone 24 timmars aktiv förlossning med rejäla värkar och samtidiga blodiga kräkningar i varje ”värkpaus” som resa innan han det beslutades om kejsarsnittet. Vi vet inte varför jag kräktes såsom jag gjorde, men troligen hade jag ett litet blödande magsår som inte blev glad över igångsättningen och förlossningsjobbet…

När jag var öppen 7 cm avstannade fortskridningen av öppnandefasen, även fast jag hade täta och starka värkar. Jag fick då värkstimulerande dropp för att göra värkarna ännu starkare för sista 3 cm som saknades – men jag stod ändå stilla där i nånstans mellan 3-4 timmar trots att värkarna var som krystvärkar mot slutet. Läkare tillkallades och jag hade nån form av svullnad som gjorde att huvudet inte kunde pressas ner det lilla sista – så de fann då ingen annan utväg än akut snitt.

Operationen gick bra och Arwin mådde prima från första stund. Men jag åkte på någon akut infektionsreaktion med tillhörande feberreaktion och feberskakningar. Riktigt varför vet vi inte. Jag var i stort sett inte kontaktbar och minns bara korta fragment under Arwins första levnadstimmar. Som tur är fanns A där att ta hand om honom medan jag pumpades med antibiotika. Efter ett par timmar kunde jag få lille Arwin i min famn i alla fall, och allt blev bra. 🙂 Även om jag var TRÖTT… 🙂

Igår, måndag, fick vi äntligen åka hem från sjukhuset och nu myser vi bara hemma. Arwin är en nöjd och snäll liten fis än så länge, och jag själv tar mig tid att läka. Hundarna kommer troligen hem till helgen, så jag får några dagar på mig av återhämtning så jag kan röra mig lite bättre utan hjälp.