månadsarkiv: augusti 2019

Tuttchock och dags för comeback

Publicerat av
Svara
Titt småtårna! Vuxnas fötter håller jag mig helst undan, men spädbarns fötter är bland det sötaste jag vet! 🙂

Dagarna rullar på och det är knappt att jag håller koll på veckodag längre. Eftersom dagarna och nätterna flyter ihop i mångt och mycket i vaken tid så blir jag lite dagvill. 😉

I fredags blev Arwin tre veckor gammal och allt går fortsatt bara fint. Jag har tagit mig ut på allt längre promenader så nu fixar jag uppemot en timmes promenad i alla fall, i hygglig takt. Jag har aldrig varit nån som direkt satt hastighetsrekord på prommisar tidigare heller. 🙂 Nu har jag börjat så smått att lägga tid på min egen comeback efter snittet och graviditeten, så än så länge är det promenader och magövningar med hjälp av Mammamage-appen. Det är ingen träning direkt utan mera andningsövningar så man lär sig hitta och aktivera sina magmuskler igen.

Fendi gillar amningskudden och vill ha en egen säger hon…
Tuttchock! 😉 Den här bjuder jag på, för jag tyckte Arwin var så galet söt på den här bilden – tagen direkt efter ett bad och inlindad som en burrito i sin badhandduk. 🙂

Snitt-såret ser jättefint ut! Däremot så bränns det som tusan ovan och kring snittet, vilket jag tror är nervskador som försöker repa sig. Vissa områden är det precis tvärtom, där har jag ingen känsel alls. Mysko känsla.

I helgen har Arwin haft besök av sin morfar och bonusmormor! Mera fina presenter till Arwin, som redan är aningens bortskämd. 😉

Grizzlan då? Jo han har fått nya skor och mår prima tillsammans med sin kompis, Manne. 🙂 Jag längtar som en tok efter honom och vet inte om jag kommer klara att vänta ända tills 4/9 då det är dags för återbesök hos veterinären…

Kusinträff, utflykt, ny hagkompis och besök på BVC

Publicerat av
Svara
Grizzly och Manne, Idas unghäst, är nu nya hagkompisar! 🙂

Grizzly har fått en ny hagkompis och det är ingen mindre än Idas fina unghäst, Manne. Hittills har det gått jättebra, så jag hoppas de håller sig från alltför mycket bus tills G ska på återbesök hos veterinären. 😉

Bilderna på Grizzlan fotade av Ida och/eller hennes mamma Helene. Tack 🙂

Dagarna rullar annars på och vi har i helgen haft besök av min bror med sambo och Arwins lilla kusin, Manfred. 🙂 Vi har också varit ut på vår första lilla utflykt tillsammans i söndags, till ridklubben! Så skoj att få se lite hästliv igen och dessutom träffa ett par av mina gamla stallkamrater från Sundsvall som var här i Ö-vik och tävlade.

Idag har vi också varit på vårt första besök på BVC. Arwin går upp bra i vikt och följer sin kurva fint. Skönt! Nu är det bara för mamman att mata på… 🙂

Nyblivna kusiner, Arwin och Manfred. 🙂
Susanne och Cazall red fint i MSV A:1 på dryga 64%
Ingela och hennes Mary Lou red ihop dryga 61% i LA:4

Tusen tack igen, Ingela och Susanne, för Arwins söta present!

På bättringsvägen och första badet

Publicerat av
1
Arwin ville inte visa sig naken här, så det respekterar jag. 🙂 Här är han dock precis nybadad för första gången i sitt liv och nöjd att ha krupit i en mysig pyjamas inför natten. Att bada fick 5 ballonger av 5, sa Liten!

Sen i lördags har jag känt förbättring för varje dag som gått. Jag har fortfarande svårt att kunna plocka något från golvet, men jag fixar att bära Arwin till och från skötbordet, klä på mig själv och ta mig i och ur sängen nu i alla fall. Helt klart på bättringsvägen! Jag har sen i helgen gått små promenader med barnvagnen, dock endast gatan runt här där det är snällt plattförs. Det tar för mig ca 15 minuter att gå runt och det har varit fullt tillräckligt såhär i starten. Arwin älskar att åka vagn och slocknar som en stock direkt. 🙂

I helgen hade Liten besök av min mamma och S-G och av Ida. Tack fina presenter, säger Arwin! 🙂

Arwin med hans mormor.
En trötter Arwin och en kramsjuk Ida. 🙂
Första gången i vagnen – Arwins favorit!

Nu längtar jag bara att få känna mig starkare och kunna gå ordentliga promenader. TROR det ska vara okej snart att göra små stärkande övningar som hjälper kroppen att komma tillbaka snabbare. Men jag ska skynda långsamt.

Idag ringde jag och bokade en återbesökstid på kliniken till Grizzly. Det blir om tre veckor, och då ska jag vara med själv. Dock behöver jag hitta nån som kan följa med och hjälpa mig, eftersom jag inte kommer kunna springa med honom själv. Ida har eventuellt full fart med föreläsningar då, men har hon ledig lucka tror jag säkert hon hänger med – annars får jag försöka ropa på hjälp via mina Sundsvalls-häst-vänner från ”förr”. Det löser sig. 🙂

Även om jag inte vill annat än få tillbaka Grizzly nära mig, så har jag fått grönt ljus att ha honom på fortsatt kollo även under september månad. Jag får ju inte göra något tungt/ansträngande på ett bra tag till, så jag har inte direkt nåt val… Däremot tänker jag försöka ta mig ner och pyssla med honom de helger jag får möjlighet, och även förhoppningsvis tajma att hjälpa och stötta Ida vid inridningen av hennes fina unghäst, Manne!

Veterinärbesök

Publicerat av
Svara
Grizzlan redo för road trip till veterinärkliniken!

Så har Grizzly varit hos doktorn. Han har böjts igenom och bedövats och röntgats. Vi blev väl egentligen inte mycket klokare än att hälta konstaterats i bogen vänster fram som jag misstänkt – men även lite i kota vänster bak, som de spekulerar i kan vara pga. att han kompenserat senaste månaden pga. bogen.

I ”väntrummet”.

Man såg inget på röntgen så det i sig känns ju bra i alla fall. Han behandlades i kotan och får nu stå på antiinflammatoriskt i 10 dagar och vila. Återbesök om tre veckor då de också ska ultraljuda, vilket de inte kunde göra idag då de inte hade rätt folk på plats…

Hältutredning pågår…

Grizzlan hade skött sig galant i alla fall. TUSEN TACK för hjälpen idag, Ida, Hanna och Helene! (Alla bilder från dagen är från Ida och Hanna, tack!)

Jag fick följa med i det mesta som hände både via bilder, filmer och videosamtal. TACK! 🙂 Förhoppningsvis kan jag vara med på plats om tre veckor. Det är min plan.

Till veckan ska Grizzly få fina fötter igen också. Ida styr upp som bara den! 🙂

1 vecka gammal och hundarna på väg hem

Publicerat av
Svara
Penny har tagit på sig den ansvarsfulla rollen som lillebrorvakt. 🙂

Jag är kär. Det var säkert inte otippat, men jäklar vad man trillar dit direkt… TACK för alla grattishälsningar! Idag fyller Arwin 1 vecka och hittills har han varit så himla snäll mot oss som rookie-föräldrar. Han äter och sover och ligger små stunder vaken och plirar med sina stora blå ögon. 🙂

Vi har hunnit med hembesök av bvc och allt såg bra ut med viktuppgång och det känns ju skönt för den mjölkstinna mamman. 😉

Hundarna är också på hemgång i dagarna. I onsdags kväll kom Panda och Penny hem, och Penny har tagit sig an rollen som den ansvarsfulla storasystern. Panda längtar mest tills Arwin är gammal nog så de kan leka med boll tillsammans.

Fendi och Mini kommer hem imorgon och jag längtar!

Besök ska vi börja få i helgen också då det är några uppradade som är nyfikna att träffa vår lille prins. Ja, ni ser – helt plötsligt så prinsas det än hit och än dit om Arwin nu. 😉 Men var så säkra, det finns alltid rum för djuren också – så livet med dem är inte bortglömt. Mitt liv ska bara från och med nu bli MER och BÄTTRE. 🙂

Pga. mitt snitt och långa återhämtningstid hoppas jag att Grizzly kan stanna en månad till än det först var tänkt, men inget är bestämt och jag hoppas allt löser sig smidigt. Jag längtar såklart efter att få Grizzly nära igen, men som det är nu tar jag mig inte ens ur sängen utan hjälp. Ja ni förstår. En sak i taget…

På måndag väntar veterinärundersökning på kliniken. Jag får ta det därifrån…

Födelsedag 2019-08-02

Publicerat av
1
Inte de mest smickrande bilderna på mig, men jag har nog sett ännu värre ut på vissa andra ändå – så det bjuder jag på! 🙂 Här är Liten ca 2 timmar gammal och jag har precis kommit ”tillbaka i matchen” efter en infektionsfebertopp på 40 grader och frosskakningar delux.

Nu är han här! GRATTIS på födelsedagen, Liten! Visst, emellanåt är det vad han fortfarande har som smeknamn – men säg hej till lille Arwin! Född 2019-08-02 kl. 21.39. Han kom ut som en 3660 grams och 51 cm lång liten människoklump ren kärlek. 🙂

Vips så är vi en familj!

För att göra en totalt 36 timmar lång historia lite kortare, så kan jag i alla fall berätta att Arwin till slut kom ut med akut kejsarsnitt. Därav lite fördröjd ”rapportering” som jag vet en del väntat på och efterfrågat. 🙂 Vi mår bara fint nu men det dröjer väl lite innan jag är tillbaka till tipptipp skick. 😉

Jag vet själv inte än allt vad som hände och hur lång tid respektive fas tog (vilket jag kanske återkommer med när jag läst igenom förlossningsjournalen) men åtminstone 24 timmars aktiv förlossning med rejäla värkar och samtidiga blodiga kräkningar i varje ”värkpaus” som resa innan han det beslutades om kejsarsnittet. Vi vet inte varför jag kräktes såsom jag gjorde, men troligen hade jag ett litet blödande magsår som inte blev glad över igångsättningen och förlossningsjobbet…

När jag var öppen 7 cm avstannade fortskridningen av öppnandefasen, även fast jag hade täta och starka värkar. Jag fick då värkstimulerande dropp för att göra värkarna ännu starkare för sista 3 cm som saknades – men jag stod ändå stilla där i nånstans mellan 3-4 timmar trots att värkarna var som krystvärkar mot slutet. Läkare tillkallades och jag hade nån form av svullnad som gjorde att huvudet inte kunde pressas ner det lilla sista – så de fann då ingen annan utväg än akut snitt.

Operationen gick bra och Arwin mådde prima från första stund. Men jag åkte på någon akut infektionsreaktion med tillhörande feberreaktion och feberskakningar. Riktigt varför vet vi inte. Jag var i stort sett inte kontaktbar och minns bara korta fragment under Arwins första levnadstimmar. Som tur är fanns A där att ta hand om honom medan jag pumpades med antibiotika. Efter ett par timmar kunde jag få lille Arwin i min famn i alla fall, och allt blev bra. 🙂 Även om jag var TRÖTT… 🙂

Igår, måndag, fick vi äntligen åka hem från sjukhuset och nu myser vi bara hemma. Arwin är en nöjd och snäll liten fis än så länge, och jag själv tar mig tid att läka. Hundarna kommer troligen hem till helgen, så jag får några dagar på mig av återhämtning så jag kan röra mig lite bättre utan hjälp.

Arwin – den nye chefen här hemma och den finaste jag vet…