Att vänta har aldrig varit min grej. Vare sig det är väntan på något gott eller orosväntan på ev. dåliga besked.
Just nu känner jag mig som en tickande bomb vad gäller Litens ankomst, och eftersom jag hela graviditeten har fått höra att jag kan vara i ”riskzon” att få för tidigt så har jag liksom aldrig tänkt att jag ska gå fulla 40 veckor. Men, Liten verkar trivas i sin All inclusive 1:a med jacuzzi – så jag försöker ställa in mig på full tid ändå. Är två dagar in på vecka 39 nu! 🙂
OM jag går full tid hinner jag åka och fota lilla Cala Bona som är på inkörning hos en tränare på Dannero travbana den här månaden. Han ska ju säljas på Kriterieauktionen i slutet av september, och därför ska vi sätta samman en försäljningsfilm med nya exteriörbilder och film och bilder in action framför vagn.
Mer väntan är det vad gäller besked om Grizzlys hälta. Ena stunden känner jag mig lugn och tänker att det går bra och läker ut snart, pansarhäst som han brukar vara. Men i nästa stund blir jag så jäkla orolig och nojig och tänker att det faktiskt kan vara något allvarligare nu… Veterinären kunde inte komma förrän om en vecka, så det är bara att stålsätta sig och leva i väntans tider på besked vad gäller det också….
