Det är ingen mening att planera längre, haha. Allt kändes frid och fröjd när jag åkte hem från jobbet på måndagen. A hade lovat hjälpa mig hämta min hästtransport som var klar på verkstaden och köra ut den för tvätt till hans föräldrar. Det skulle bli vår kvällssyssla. Och Lowa hade ju hand om Grizzlan. So far, so good.

På väg ut längs E4 börjar motorlampan lysa och det var bara att stanna bilen. Efter en del samtal och överläggning beslutade vi oss för att köra den bit som var kvar så vi åtminstone kunde ställa av finkan, sen var det bara att klura hur vi skulle lösa veckan utan bil igen. Hej verksta’n, kommer ni ihåg oss? Suck.

På hemvägen när jag ser lapparna flyga iväg framför mina ögon såsom i Monopol får jag ett meddelande av Lowa. ”Allt gick bra tills han fick nåt anfall och flög iväg och drog en snurr”, så ett sjukhusbesök för omplåstring av hennes hand och koll av hjärnskakning blev kvällens resultat för henne. KRYA PÅ DIG LOWA! ♥

Som ni förstår är veckans planering bara att vaskas. Jag vet inte när Lowa är tillbaka och jag själv är långtifrån mig lik om kvällarna för att fixa ”tyngre” grejer.

Nu får jag klura hur jag ska lösa mig ur det här. På nåt vis ska det väl gå…

Hoppas ni som läser har en bättre start på veckan! Heja oss alla.