Som jag nämnt har jag nästan ”mått dåligt” av att åka till stallet senaste tiden. Jag har ju inte kunnat göra någon nytta med Grizzly, mer än pyssla om honom  – och det har fått mig att få så dåligt samvete. Många gånger jag lämnat stallet är det med gråten i halsen för jag känt mig så dålig på att ta hand om min häst när jag inte kunnat motionera honom själv.

Men nu efter helgen känns det helt annorlunda, för nu kan vi äntligen börja använda ridbanan igen! 🙂  Pga. den kalla våren har den dröjt att torka upp och ena kortsidan ser lite skör ut längs kanten – men som tur är får man gott och väl plats på den ena halvan eftersom planen är så stor – och där är underlaget fint! Jag NJÖT av en så simpel sak som att longera min häst i helgen, och lever gott på det fortfarande. ♥ Det känns lite som att vara tillbaka igen, även om det dröjer innan jag kan rida såklart! Jag fantiserar redan om olika pass på töm, Clintonträning, longering över bommar – och så småningom lite löshoppning när G är mer igång igen. 🙂

I veckan har Grizzly två medryttare, både Kicki och Lowa har tagit / ska ta med honom på skogsturer. Enligt rapporter har han varit både pigg och glad. 😉

I veckan tänkte jag återigen hålla till på ridbanan ett pass, men då ta med mig sticken och köra ett riktigt pass á la Clinton. Grizzly är en häst som tar chanser där han ser dem och såna pass hjälper till att få honom med lite mer ro i huvudet, om man säger så. 😉