Dagarna knatar på. Som jag nämnde har jag varit låst hemma eftersom min bil strejkar för dagen, men på torsdag eftermiddag till veckan hoppas jag att jag får hämta hem den – i nyskick. Typ. 😉

I helgen tänker jag sno bilen av A i alla fall när jag får läge så jag kan ta mig till Grizzly. Jag saknar/längtar så efter att kunna rida igen… Men nu borde ridbanan vara okej att använda så jag åtminstone kan motionera G de dagar jag har honom. Tur G är snäll att longera och tömköra, så jag tror det kommer kännas bättre för mig bara jag kan göra det igen i alla fall. 🙂

Jag tänkte fortsätta smörja utrustning i helgen, för t.ex. hoppgjorden/plattan har jag tänkt sälja. När det blir dags för hoppträningar igen så får jag köpa en ny – längre. Den jag har nu behöver jag hjälp för att kunna spänna, och så vill jag inte ha det på träning och tävling. Bättre att köpa en som är nån deci längre när det blir dags för comeback. 🙂

En till punkt som har legat på to-do-listan ett tag är att boka tid för min hästtransport på nån verkstad. Bromsarna behöver ses över, för de har krånglat och legat på ett tag. Särskilt på ena sidan. Den gick igenom besiktningen i höstas utan problem, men man känner när man kör att den ena sidan krånglar. Egentligen är det inget jag är så sugen att lägga pengar på nu, särskilt eftersom jag inte kommer kunna åka och träna och tävla denna sommar – men finkan bör vara fit för användning om så skulle behövas. Man vet ju aldrig när man kan behöva lasta och åka med sin häst. Så det blir en måste-utgift, även om jag måste dra ner på allt som möjligt går närmsta året och anpassa utgifterna efter plånboken, eller hur man nu säger…

I torsdags gick jag in i vecka 29 och på måndag får jag förhoppningsvis veta om Liten fortsätter att följa tillväxtkurvan som han ska. Jag har gått med i en facebookgrupp för fler som har BF under juli 2019 – och många har redan hunnit få sina små! Hua, vill inte ens tänka tanken att Liten som komma på tok för tidigt, men fr.o.m. nu får man nog även vara lite beredd på vad som helst. Jag märker helt klart att det är jobbigare med det mesta nu. Sömnen kan jag numera betrakta som ren lyx… Jag kan nämligen inte andas när jag ligger ner och får känslan av att kvävas, oavsett hur jag ligger. Man ser ut som ett vandrande lik om dagarna… ”Bara” två månader, kanske drygt, kvar! 🙂

Trevlig helg!