Känner mig helt ramsned igen efter gårdagen. Även fast jag inte tycker jag gör nåt ansträngande egentligen i vanliga mått mätt, så känner jag mig överkörd på kvällen när kroppen säger ifrån. Inget är som vanligt nu helt enkelt. 🙂

Hur som helst så var Grizzly fin på lina igår! Jag körde en del Clinton-övningar (Downunder horsemanship) invävt i longeringen som jag brukar göra. Bl.a. så ska Grizzly växla upp en gångart bara jag höjer armen och liknande när han ska ner en gångart. Det funkar bra på G då han är riktigt lyhörd från marken! Vi gjorde en hel del trav-/galoppövergångar på så vis och även lite flytta sidledes längs staketet. Han ska då gå bara av mitt ”tryck/energi” vid sidan och flytta sig sidvärts från mig. Det här har vi inte jobbat lika mycket med, så förbättring finns det alltid plats för!

Efter passet fick Grizzly beta en stund som han nu får göra dagligen som invänjning inför betet. Det är dock fortfarande väldigt korta stunder, men i helgen ökar vi till cirkus 30 minuter – 1 timme.

Efter stallet hjälpte A mig att börja tvättningen av min hästtransport. Eftersom vädret var så rivigt gjorde vi bara del 1, invändig tvätt och utvändigt av tak och lätt på sidorna. Jag har ju plyfaskivor på mitt släp, som blivit väldigt fult av väder och vind… Vi ska testa att polera upp det lite, eftersom det är folierat med nån typ av plastfolie – oklart om det kommer funka….

Vi har även kvar sen att slipa och sen måla utsidan på överluckan där folien släppt fullständigt! Ser hemskt ut, men skivan är i övrigt intakt, så vi ska slipa bort det ytliga mögel som växt till och sen se till att måla med något väderbeständig i färgväg. Hoppas det håller ett tag i alla fall. 🙂 Har även beställt en ny vajer till överluckan av en vän.

Imorgon åker vi troligen ner till Sundsvall en sväng. Vi har lite att fixa plus att jag har fått glädjande rapporter om ett nyfött hingstföl hos min pappa, och lite fölgos vill man ju inte missa! 😀

Som jag nämnt har jag nästan ”mått dåligt” av att åka till stallet senaste tiden. Jag har ju inte kunnat göra någon nytta med Grizzly, mer än pyssla om honom  – och det har fått mig att få så dåligt samvete. Många gånger jag lämnat stallet är det med gråten i halsen för jag känt mig så dålig på att ta hand om min häst när jag inte kunnat motionera honom själv.

Men nu efter helgen känns det helt annorlunda, för nu kan vi äntligen börja använda ridbanan igen! 🙂  Pga. den kalla våren har den dröjt att torka upp och ena kortsidan ser lite skör ut längs kanten – men som tur är får man gott och väl plats på den ena halvan eftersom planen är så stor – och där är underlaget fint! Jag NJÖT av en så simpel sak som att longera min häst i helgen, och lever gott på det fortfarande. ♥ Det känns lite som att vara tillbaka igen, även om det dröjer innan jag kan rida såklart! Jag fantiserar redan om olika pass på töm, Clintonträning, longering över bommar – och så småningom lite löshoppning när G är mer igång igen. 🙂

I veckan har Grizzly två medryttare, både Kicki och Lowa har tagit / ska ta med honom på skogsturer. Enligt rapporter har han varit både pigg och glad. 😉

I veckan tänkte jag återigen hålla till på ridbanan ett pass, men då ta med mig sticken och köra ett riktigt pass á la Clinton. Grizzly är en häst som tar chanser där han ser dem och såna pass hjälper till att få honom med lite mer ro i huvudet, om man säger så. 😉