Jag är inne i en liten dipp. Eller ganska stor dipp. Känner mig liksom lite ledsen och nästan som jag är i sorg, om man ska försöka sätta ord på det. Först och främst genom att jag får dåligt samvete för att ens ”klaga” eller känna såhär, men jag har sån galen abstinens efter livet med Grizzly, såsom vi haft det innan. Ridturer, träningar, tävlingar och bara gos. Att ses i stort sett varje dag. En stor del av mitt liv som liksom inte är mitt liv just nu, och jag känner inte igen mig själv… Jag VET att det är ”för en kort tid” som det är såhär, och självklart förändrat även efter Litens ankomst. Men det här är en sån viktig pusselbit i mitt liv och just nu är det nästan så det är mer jobbigt att träffa Grizzly än inte – eftersom jag inte KAN göra nåt med honom. Jag hoppas det känns lite bättre snart i alla fall då jag kan börja använda ridbanan igen så vi kan hitta på lite skoj och varierande saker från marken. Och ha en come-back-plan att följa.

Jag är samtidigt otroligt tacksam att Lowa kan ta ut Grizzly i skogen några dagar i veckan så han inte är helt avställd under den här tiden. ♥

Nog med klagan. Igår var jag på vår första riktiga kontroll hos barnmorskan. Både Liten och jag växer i en rasande fart… + 8 kg på vågen sen november! Var ska detta sluta…?!

SF-måttet låg inom normalkurvan och precis ovanför medelkurvan – så än så länge växer Liten så som vi önskar. Hjärtljud och navelsträngsljud lät toppen sa barnmorskan, och alla mina hälsovärden såg bra ut.

Från det ena till det tredje så ska jag inhandla en sånhär flyttbar inhängnad till vår tomt på baksidan. Jag vill kunna ha dörren öppen i vår och sommar utan att behöva hålla 8 ögon på span hela tiden så hundarna håller sig där de ska vara. 😉 Visst, det är inte den vackraste trädgårdsprydnaden, men den fyller sin funktion och kan rullas ihop när som för exempelvis gräsklippning.