Jag ska inte harva många rader om hur jag nojar, men jag har tusen tankar som snurrar i mitt huvud hur allt ska bli framöver. Elaine Ängslig Rodin. 😉 Jag får en hel del kommentarer om att ”var sak har sin tid”, som om det är lite underförstått att jag borde sälja Grizzly och kanske skaffa häst nån gång i framtiden igen. Men nej. Det SKA gå. Vill man, så går det. Det är för tusan fler än jag som bildat familj men ändå fortsatt med sin livs passion och hobby?!

Tvärtom känner jag mig redan revanch-sugen. Jag tänker tillbaka på de roliga stunder vi haft, tävlingar och träningar som lever upp min själ till max. Inget slår det! A har lovat göra allt han kan också för att se till att hjälpa mig så jag kan fortsätta mitt liv med Grizzly – och jag fantiserar redan om hur vi ska komma igen – bättre än nånsin. Som vilken amerikansk B-film som helst! 😉

Men skämt åsido, med den utveckling vi hann känna på i höstas så TROR jag verkligen att vi har en rolig tid framför oss tränings-och tävlingsmässigt. Grizzly har mognat i kroppen och fått lättare för sig att bära sig, plus att jag lärt mig hjälpa och visa honom bättre än tidigare.

Med fortsatt hjälp från bra tränare så skyndar vi framåt, långsamt. 🙂 Vi har måånga år på oss, vänta bara, haha.

En annan sak jag tänkt en hel del på är säkerhetsutrustning. När det är dags att ”kliva upp” på riktigt igen ska jag se till att ha införskaffat mig ett par bra säkerhetsstigbyglar (vill ha ett par freejump för hoppningen och uteritter) och en säkerhetsväst för detsamma. Det finns smidiga varianter nu (ex. Komperdell) som absolut är bättre än inget, tänker jag.

Jag har aldrig varit bra på att vänta på roliga saker, man väntar ALLTID för länge! Så mao kan det inte bli sista juli fort nog…  ♥