Den här veckan har varit bra. Jag har mått bra och fått en hel del nytta gjord. Till Grizzly har jag shoppat lite tillägg till hans kostcirkel i form av B-vitamin och linfrökaka. Jag blev så glad när jag hittade den här sorten på en butik i stan, trodde inte den fanns att tillgå här. Grizzlan var nämligen inte förtjust i andra typer av linfrökaka jag köpt, bl.a. Granngårdens – men denna har funkat tidigare och hoppas den ska smaka nu också. 🙂

För en tid sedan fick jag lite rapporter från hagen att Grizzly betedde sig annorlunda i flocken, på beskrivningen ”hingstigt” beteende – så även om det säkert är perioder av lite oro i flockhierarkin kombinerat med kylan som var m.m, så ska jag testa att ge honom munkpeppar en period nu. Det kan ju inte skada i alla fall, tänker jag.

Nu ser jag fram emot en hästig helg med solsken och plusgrader. Och gofika. Allt helt i min smak. Trevlig helg!

Päls överallt. På kläderna, i näsan, i bilen. Ett säkert vårtecken för hästmänniskor? 🙂 Grizzly har satt igång att byta päls och det är liksom lite bitterljuvt. Jag tycker det är så drygt att borsta och borsta och aldrig ändå bli ”färdig”, haha. Dock för varje dag ser man hur ens häst på något vis mejslas tillbaka till sitt forna sommar-jag.

De senaste två vintrarna har jag ju inte rakat Grizzly, så han ser verkligen ut som en helt annan häst om vintern än om sommaren. Lite kul med omväxling, faktiskt! 😉 Men nu längtar jag efter min sommar-Grizzlan. ♥

Till helgen som kommer ser jag fram emot läktarhäng igen på ÖOR. Leif Hall kommer och håller träningar samt även en clinic för klubbens medlemmar. Det blir skoj! Även om det är halvt tortyr att se hoppträningar nu, när jag inte ”får” rida själv. 🙂 Fika gofika får jag i alla fall göra, vilket dessutom alltid smakar ännu bättre på ridhusläktare med god underhållning att vila ögonen på.

I lördags hade jag lovat Lowa rida Grizzly, men vi möttes ändå upp för att tillsammans pyssla och fixa lite med honom. Jag passade på att smörja vardagsutrustningen såsom sadel, träns och sadelgjord. Även Grizzlan fick en liten trim med saxen på svans, hovskägg och i nacken. 🙂

När Lowa red iväg kändes det som jag var nära att börja grina. Det låter barnnivå larvigt, jag vet – men jag längtar nåt så galet efter att rida min häst så det gör ont att ”se honom med nån annan”, haha. 😉

Därför bad jag A följa med till fots på söndagen, då jag kände att jag inte kunde låta bli att rida en tur själv. Vi tog skogssvängen intill gården där det inte brukar finnas många ”faror” att bli rädd för. Och G är alltid tryggare när han har någon med på marken. Jag har som sagt inte ramlat av på en uteritt på flera år, trots Grizzlans bus och sprätt emellanåt (särskilt tiden som 5-6-åring!)  men jag vill inte chansa nu.

Perfekta förhållanden lyckades vi pricka in och G skötte sig som facit. Vi tog det lugnt men travade i alla fall en hel del. Dock på hemvägen kände jag att jag fick ge mig med traven… det gjorde inte direkt ont, men jag fick en väldigt obehaglig känsla i magen, som gjorde ”ont”. Så skönt att ha fått en dos av det bästa jag vet i alla fall. Det här boostade mig till tusen. Bara hästfolk kan förstå. ♥