Den här sista tiden, med en all time high förra veckan, har varit jobbig. Att ha ont är en sak, men när man har ansvar över djur och jobb som man känner att man inte klarar av så är det extra jäkligt, tycker jag.

Förra veckan kunde jag inte använda höger arm alls, då axeln och handleden och fingrarna värkte så det kändes som de inte tillhörde min kropp. Jag hade även växelvis svullen vänsterhand så jag inte kunde använda den, och i slutet av veckan fick vänster knä sig en omgång också… Jag hade kämpigt att hitta ett läge i stillaliggande som inte gjorde ont.

I stort sett hela lördagen sov jag. Jag vaknade till, åt lite, släppte ut hundarna, och somnade om. Jag trodde att min snoozardag skulle ställa till det för min nattsömn, men inte. Jag gick från soffan och bara somnade om direkt i sängen. ZNARK.

Tydligen var det något som min kropp behövde, för i söndags mådde jag plötsligt betydligt bättre, och igår ännu bättre! 🙂 Nu har jag i stort sett bara lite ”restvärk” i axeln och vänster fot som spökar, men jämfört med senaste tiden känner jag mig fysiskt redo för ett maraton! Nu vänder det!? Hoppas jag. 🙂 Det här skovets intensitet har varit värre än jag nånsin haft tidigare.

Igår kväll fick Grizzlan ett pass på den nyplogade ridplan. Lätt longering och lite Clinton-övningar. Kul! Hanteringsträning är ju så galet skoj tycker jag, och Kicki och Kalle, våra stallkompisar  – har precis börjat också och det är så roligt att se framsteg så snabbt i början. 🙂 Jag tror vi kör fortsättning redan ikväll!

Förhoppningsvis får Grizzlan pedikyr idag också, med sulor. Yaay!