Jag och lille Manfred i somras.

Det är barn precis överallt känns det som. Förmodligen var det precis lika tidigare, men nu är det jag som reagerar på det bara – med den ”resa” vi gör. Jag gissar att fenomenet är liknande som att den som är rädd för spindlar är den som ser dem, överallt. 🙂

Tro nu inte att jag tycker det är läskigt att se släkt och vänner få barn som jag tycker att det är att se spindlar, haha! Nej, nej. Jag gläds hjärtligt och innerligt med alla som får barn, däribland min bror som fick en pojke i april i år och nu senast min syster som fick en liten pojke bara för en vecka sedan! ♥

Planeringen har blivit lite justerad sen senast jag skrev. Vi ska vara på kliniken nu på tisdag till veckan, så vi flyger till Riga redan på måndag – och sen hem på onsdag. Fr.o.m. idag lägger jag till ytterligare en medicinering, tre gånger om dagen. ”Personlighetsförändring” stod som en av de vanliga biverkningarna, så det blir en spännande tid framöver på flera sätt. 😉

Under tiden vi är borta har Ida lovat vara hundvakt och jag vet att det inte alls går någon nöd på Grizzly med ett par dagars extra vila. Har jag tur kan Lowa rida honom nån tur medan jag är borta! TACK alla som hjälper till med mina djur. ♥

Ida har hängt med mina hundar mycket genom de senaste åren, så hon är med beröm godkänd som hundvakt. 😉

 I helgen ska jag försöka göra en repris av förra helgen till stor del. Uteritter på bästa hästen, promenader med hundarna och äta massa god mat. Ja, och fortsätta kurera min hosta. Min tjuriga jäkla hosta. Och ladda mentalt… Jag är så himla nervös nu. Spänd. Förväntansfull. Livrädd. Men hoppfull…