Den huvudlöse ryttaren, tack för den Lowa! 😉

Efter en helg med stöd-tejpning och vila för min axel kände jag mig igår helt okej och redo för ett träningspass på Grizzly. Visst kände jag av axeln lite under ridning, men inte alls så farligt – och jag hade varit försiktig och tagit hjälp med de ”tyngre” sakerna som att sadla Grizzly innan. (Tack Lowa för hjälp!)

Ändå kände jag direkt jag var på väg hemåt att en rinnande känsla brände i axeln. Och när jag väl kallnat efter dusch så var värken tillbaka. Inte fullt lika illa som i fredags, men nog för att knappt kunna sova och just nu vara enarmad…

Det blir till att hålla Grizzly så glad och mjuk det går med lugna uteritter fram till söndagens tävling. För jo, planen är att försöka åka och tävla – jag vill inte missa det! Vi behöver rutinen och nu när det dessutom är ett tillfälle att testa tävla inomhus.

G kändes fortsatt fin och dyr på träningen och vi lyckas hitta rätt lättare och snabbare  – och det sporrar till tusen. Det känns som vi är i ett läge där vi utvecklas båda två och stärks – så vinterträning och nästa säsongs mål taggar mig till tusen! 🙂

Fler foton från helgen…

Nyblivna hästälskaren, Manfred, med sin mamma och pappa. Manfred vill ha en egen ponny sa han. Faster fixar…

Min tvillingbror Conny, lille Manfred och lille Golly.

(och nej, självklart sitter inte Conny på Golly – han bara står över honom)  🙂