Misslyckad säsongsdebut

Ett av dagens språng på banan, det blev dock bara fyra… vi vägrade ut oss på 5:an. 🙁

Grizzly började dagen så jäkla bra i söndags. Reste lugnt, värmde framåt och fint och bjöd kanon på hinder under framhoppningen. Väl inne på banan kunde jag knappt rida framåt… Grizzly var så tittig, sprang och bröt och var så spänd! Första hindret sprang han förbi – och då var det inte hindret han var rädd för, kanske vattnet som låg och glittrade så vackert intill banan? För han började bryta långt innan hindret och jag kunde inte, hur jag än försökte, lyckas styra honom rak mot hindret. 1:a olydnaden.

Sen lyckades jag få över honom över hinder 1 t.om. 4, sen var det tvärstopp! Det kändes som G skulle hoppa först, men avbröt språnget direkt så vi välte halva hindret. Jag vet inte om det var de ”tittiga” prydnaderna under som spökade för honom – men läskigheten vann. Två stopp och uteslutna.

Så besviken och så förbryllad. Så här har aldrig G känts på en bana och jag kunde inte hjälpa honom, så med den känslan strök jag oss från 90 cm-klassen. Hem och träna, och på’t igen – även fast vi inte får chans till ny tävling förrän tidigast i slutet av augusti. F r u s t r e r a n d e.

Tack Kicki och Anders för hjälpen och i övrigt trevlig utflykt! ♥

Börja om?

Som några kanske hunnit märka har något hänt med min domän, och det är för mig en stor sorg. Min sida har blivit hackad och alla inlägg och bilder är borta. Det som har nån form av djurens dagbok sedan flera år är som bortblåst.

Vissa bilder har världens bästa Erik hjälpt mig att rädda. Fråga mig inte hur och jag har dem inte ännu ”i min hand”, men på något vänsters vis har han lyckats få tillbaka en del. TACK för all hjälp, Erik! ♥

Jag vet inte hur jag ska göra nu. Ska jag börja om? Ska jag fortsätta blogga om mitt och mina djurs vardagshändelser överhuvudtaget? Anledningen till att jag fortsatt i alla år är just för att det varit så skönt att kunna gå tillbaka till vissa dagar och fått hjälp att minnas. När jag tävlade bruks med Gucci, agility med Knoppen, när Fendi vann lydnadstävling i hällregn, när Penny tog sitt första cert på utställning, när jag hämtade hem Hippie från Holland, när Panda och jag geggade ner oss i fårhagen, när Mini föddes, när Grizzly blev min… Och så vidare. Allt sparat i text och bilder på ett, vad jag tänkte, var ett säkert ställe.

Men nu är allt… POFF! Borta.

Det känns som jag haft inbrott i mitt hem och blivit bestulen på något väldigt personligt och väldigt dyrbart i affektionsvärde.

/En ledsen Elaine

Gemensam hästresa?

Nåt som jag kommer ihåg som roliga minnen var, under skoltiden, när man antingen med klassen eller fotbollslaget åkte på klassresor eller cuper. Jag minns förväntansbilden och hur vi taggade tillsammans, eftersom alla åkte just det – tillsammans – i buss! Varför gör man inte så längre som vuxen?!

Om jag räknar bort ifjol, då jag missade Stockholm Horse show på Friends arena pga. min flytt, så har jag åkt ner och kikat på tävlingarna över en helg i tre år i rad. I år vill jag åka igen och har rekat lite löst med olika hästvänner om nån fler än jag är sugen. Ofta blir det lösa diskussioner, men inget riktigt uppstyrt. Är det bara jag som tycker det vore roligt att dra ihop ett rejält gäng, och göra precis som när man gick i skolan – hyra en gemensam buss och åka tillsammans? Förstå vad roligt att sitta och snacka sönder varandra om vad man ska se och vad man hoppas fynda på mässan. Bara en sån sak! ? Och just det, få plats med allt man fyndat på mässan på väg hem… Inga konstigheter!

Till hösten siktar jag nog på att åka ner fredag till söndag. Två hotellnätter (=två hotellfrukostar), ett gäng shower på Friends arena (både hoppning och dressyr) och tid för att strosa runt på mässan. Lägg därtill ett par middagar med eftersnack med hela gänget.

Vad säger ni, nån fler än jag som är sugen? ?