Vid dagens lunchpromenad, var jag och hundarna med om världens konstigaste och otäckaste händelse. Jag och en av mina arbetskamrater var ute på vår dagliga lunchtur, och jag hade bara Fendi och Penny med mig på promenaden. Solen sken, alla mådde gott och vi gick lugnt efter en lugn väg. Hundarna var kopplade, och jag hade båda kopplen i min ena hand. Plötsligt, rusar två svarta katter fram från en uteplats ca 10 meter framför oss – och kom i blixtens fart emot oss! Katterna skrek, fräste och gick direkt till attack på mina hundar! Jag kunde nästan inte tro mina ögon, men katterna var helt rabiata och ville inte ge upp. De liksom turades om och gick till attack från olika håll hela tiden, och hade bara hat i sinnet. Katterna var som tagna ur en Stephen King-film!

Jag röt, skrek, viftade och parerade med benen för att skydda hundarna. Eftersom jag hade båda kopplen i ena handen, fick jag ”slänga” hundarna än åt ena sidan, än åt andra – för att få katterna att inte komma åt deras huvuden och ögon. Det var de mest dramatiska minuter jag varit med om på länge kan jag lova! Det gick våldsamt till, och till slut – gav katterna upp och sprnag tillbaka till sitt hem.

Det som gjorde mig mest förbannad var att katternas ägare, som stod precis vid sin uteplats och tittade på,  gjorde INGENTING! Jag vrålade åt henne att ta rätt på sina katter, men fick inte ens ett svar. Inte ens en ursäkt när vi äntligen kunde gå därifrån!

Både Fendi och Penny klarade sig som tur var oskadda, men någon pälstuss här och var lyckades katterna från hell att rycka loss. Det var längesen jag hade sånt adrenalinpåslag!

Min arbetskamrat, och några äldre herrar längre ner  på gatan såg hela händelsen – och när allt var över fick de plocka upp sina hakor från marken. De kunde inte tro sina ögon. Och som sagt, inte jag heller…

Penny – debuterar förhoppningsvis både i agility och lydnad i år

Det är tre (TRE!!!) år sedan jag tävlade lydnad sist. Agility fick jag i alla fall göra comeback i sommaren 2011, med Fendi. Nu är det inte långt kvar till våren är här, och säsongen därmed drar igång – och jag är SÅ tävlingssugen!

Både Fendi och Penny ska få tävla agility i sommar, åtminstone på de tävlingar som ligger skapligt nära – dvs. inom ca 20-30 mil från Sundsvall. Men så hade jag ju tänkt debutera i lydnaden också… och jag tror absolut att Fendi blir först ut. Tro om jag törs satsa och hoppas på juni?

Penny har ingen färdig apportering, faktiskt ganska långt ifrån. Men vi jobbar vidare på det. Jag önskar att man fick byta ut 1;ans apportering till 2:ans fjärrdirigering – för den gör hon jättefint. Likaså Fendi, och det är jag så glad för!

Nåväl. Fokus närmaste framtiden ligger för Fendi på fotgåendet. Jag behöver bättre attityd och självsäkerhet hos henne. Den har liksom ”försvunnit” nu när vi tränat inomhus, och det är så mysko! Hon om nån hade så fin attityd i höstas när vi tränade på klubben. Jag måste få den att komma tillbaka, för utan fint fritt följ kan vi lika gärna stanna hemma.

Penny har apporteringen att lägga sitt krut på, och även läggande- och ställande under gång. Men de sistnämnda kan hon i bakåt marsch, så det känns som det blir relativt lätt att länka ihop till färdigt moment.

Så pepp pepp på matten! Nu KÖÖR vi!

 Fendi – ska i sommar fortsätta jaga pinnar i agility, och debutera i lydnad

Hip-hop / Hippie-hopp

Sådärja. Då är Hippie svensk medborgare också!

Idag kikade jag in på SKK Hunddata för att kolla om hon dykt upp i registret, och visst hade hon det! Men det hade såklart smitit in ett fel i kennelnamnet, där de missat ett helt ord (ordet come) – men efter ett snabbt telefonsamtal var det hela fixat!

Tänk sån tur jag har. Inte mindre än tre helt underbara tikar är MINA! Jag fick det bäst jag.

 Hippie blev förtjust i Sirius…

… och i Tintin

Fendi över rotvälta

Mr Toker… Tintin! 

Hippie i full fart!

Penny likaså!

 Shelties – two in one?

1. Samla ihop bakbenen.

2. Gå ner i split.

3. Fullfölj på ena bakbenet. Klart!

Så här mysigt har mina guldhundar tillsammans

… ja, inte den bemärkelse som jag gissar att ni tänkte när ni läste rubriken. Jag menade bara att mina hundar fr.o.m. påsk kommer att arbeta med mig på mitt NYA JOBB!

Tänk sån tur jag har att jag lyckats ragga ett till jobb där hundarna kan hänga med mig på kontoret. De senaste åren har jag inte behövt stressa hem på luncher, eller behövt oroa mig för någon av hundarna om de verkat lite hängiga när jag lämnat dem för att åka på jobbet. Nej, istället har de varit med mig på jobbet hela dagarna, där jag haft koll på dem hela tiden – och där vi har hunnit ta riktiga promenader varje lunch. Vardagslyx! Och det får jag alltså fortsätta med. Yeey!

Min ljuvliga Penny

Sötnöt

Jagis!

Guldboll

Sheltierace!

Hippie till Fendi:   – Du är min bästaste kompis i heeela världen. <3

Gladast!

Hippie 12 veckor

Idag fyller lillgumman 12 veckor, och eftersom solen lyste från klarblå himmel idag  – så fick kameran följa med på tur.

Hundarna har lekt och haft så roligt tillsammans. Hippie har inte långt kvar innan hon springer lika fort som tjejerna nu. Hon växer som ogräs, och hennes personlighet charmar mig mer och mer för varje dag!

Tänk sån turgumma jag är. Mer bilder från dagen kommer senare!

Fendi, valp på nytt!

En nyfiken Penny

Hippie – fortfarande intresserad av hushållsbestyr…

Hur jag än dukar fram med fina, skojiga leksaker  till Hippie – så är det Fendi och Penny som går igång mest på dem. Hippie har hittat andra favoritleksaker… Hm.

Jo, sist bad jag om tumhållning, och det var inte meningen att liksom göra er nyfikna i onödan.   Men det händer lite allt möjligt nytt i mitt liv just nu, och jag tänkte att det också var dags att försöka hitta ett riktigt bra boende för mig och hundarna. I måndags var andra visningen på ett litet fint hus jag blivit intresserad av, men efter att vi hittat ett par för dyra brister i huset – så blev det inget bud lagt. Jag håller ett öga öppet hela tiden just nu, för ett fint, permanent boende för mig och hundarna. Tips mottages gärna!