Längre helg tack

När helgerna får vara så härliga som denna varit, så vill jag gärna ha mera helg. Lördagen bjöd på en utflykt till Matfors brukshundklubb där det hölls lydnadstävlingar. I lugnet från åskådarplats kunde vi vila ögonen på duktiga ekipage som tävlade, samtidigt som vi fikade gott och bara hade det härligt. Men nog började det dra i tävlingsnerven lite vill jag erkänna…

Söndagen blev inte sämre den. Jag fick med mig min vän Ulrika och hennes sheltie ”Molly” ut på en skogstur. Solen sken och stigarna slingrade sig fram i alla möjliga banor, så plötsligt hade vi varit i skogen i två timmar. Nöjda hundar och nöjd matte 🙂

Facebook Comments

Första utställningsträningen

penny_bordet_snart4months

Penny på bordet, 100915

penny_soon4months

Bildbevis på en av de stunder med alla 4 tassar i marken samtidigt…

Likt en Geopard efter sitt byte sprang lilla Penny igår i ringen efter de andra små valparna. Ja, det var faktiskt med en sån intensitet och driv må ni tro! 🙂  Men efter en stund började tassarna i lagom takt nudda marken, så matten blev nöjd. Det är ju så KUL med ALLT tycker Penny! Heja heja.

På bordet skötte hon sig jättefint och lät sig snällt hanteras, även vid titten i munnen.

Det var en stor uppslutning igår vilket jag tycker är jätteskoj! Vi var så  pass många att det blev en valpklass och en vuxenklass, och mer tävlingslikt än så är det nog svårt att få det. Nästa träning är redan bokad till tisdag den 28/9, och då ska det gå ännu bättre för oss tänkte jag 🙂

Facebook Comments

Fröken nyfiken

sniffa

En liten upptäckt, kan faktiskt vara en stor upptäckt.

 

Sådärja. Då har den söta, lite försiktiga valptiden tagit slut. Nu vill Penny bara uppleva nya äventyr, nya dofter och nya intryck – varje vaken minut.  Mer, fortare och oftare är några av hennes ledord. Hon bär gärna iväg på egna upptåg och tycker sig inte alls ha någon brådska tillbaka till matten…

Nu på onsdag ska vi iväg på utställningsträning igen. Det blir första gången för Penny och det kommer bli jättenyttigt för henne att ”leka utställning” innan det är dags för hennes premiär om en månad. Vi är ca 8 personer som ska träffas och vi är flera som har med oss fler än en hund. Om någon Sundsvallsbo  med Sheltie läser detta,  häng gärna med på onsdag!?  Maila mig om tid och plats 🙂

Facebook Comments

Till mig

htc-wildfire-white

HTC Wildfire (bild lånad från halebop.se)

Jag har precis klickat hem en sån här fin vit ny telefon – en HTC Wildfire. Jag minns inte när jag senast unnade mig en ny telefon, utan  har istället hankat mig fram på ärvda telefoner från andra som sett dem som förbrukade. De har varit opålitliga och dåliga och jag har inte gjort annat än irriterat mig på att de inte fungerar som de ska. Nu ska jag förhoppningsvis få slippa det en stund. Om några dagar kommer den hem, min fina nya Wildfire… Bara namnet känns som lilla Julafton.

Facebook Comments

Penny

penny5

Skogsmullen Penny.

Som utlovat, visar jag en nytagen bild av Penny. Ni får hålla tillgodo med en vardagsbild från vår lilla skogstur i Söndags. Cirkus 3,5 månad gammal är hon nu och växer så det knakar. Hon älskar människor, stora som små. Hon älskar mat och allt annat smarrigt. Hon älskar nya upptåg och lek. Hon är kort och gott helt underbar ♥

Facebook Comments

Flashback

fendishow1

Fendis utställningspremiär – en härlig flashback.

Så här såg det ut för snart ett år sedan när Fendi gjorde sin utställningspremiär. Den gången gick det som smort och jag hoppas det kommer gå lika bra med Penny, som nu på samma utställning ska göra sin ringpremiär.

För en vecka sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle bli aktuellt med någon utställning för Fendi nu i oktober. Men med en sådan tur i oturen vi faktiskt haft, så kanske jag borde anmäla?! Fendi mår ju nästan oförskämt bra. Jag funderar på att anmäla henne till SKKs utställning på lördagen. Så får tjejerna var sin dag den helgen, eftersom Penny ska visas på Söndagens specialutställning. Kan det vara en plan?

Facebook Comments

Bättre och bättre dag för dag

Usch så rädd jag blir när det händer något med mina hundar. Jag håller helt ärligt på att gå av på mitten av oro. Jag tycker mig ha blivit värre på senaste tiden också, efter erfarit en period av mycket tråkigheter och sorgliga öden. Men för den saken skull måste jag lära mig att inte måla fan på väggen. Trots att Fendis olyckshändelse såg himla otäck ut, och trots att hon var totalt blockhalt de första två dagarna – så ser det och känns det riktigt positivt nu! Hon blir bättre och bättre dag för dag, som väntat kanske.

Hon går fortfarande med stödbandage och hon bor fortfarande inhägnad i komposthage. Hon åker lift i min famn i alla trappor osv och hon får inte leva rövare alls. Men allt mer får hon nu belasta sitt ben när jag ser att hon för det första vill det, och för det andra kan det. Efter ett prat med ”min veterinär” idag så känns det ännu bättre. Från och med imorgon ska hon nu även få börja gå en liten minitur runt kvarteret i sakta och säkert mak.

Hur går det för lilla Penny då undrar ni? Jo, hon gasar på för fullt dagarna i ända. Hon är kort och gott helt underbar! Hon är förvisso mycket fundersam över vad som hänt med hennes bästa lek-kompis, men hittar ändå roliga saker att fylla sina dagar med. Dryga tre månader har hon hunnit bli och pga dyngvädret som vi haft senaste tiden har jag tyvärr inte tagit en endaste färsk bild av henne. Jag håller därför tummen att vädret ska bli till det bättre snart. Inte förrän då kan jag utlova några nya bilder på min lilla sötnöt 🙂

Facebook Comments

Bad news

Vi har råkat ut för tråkigheter i vår lilla flock igen. Den här gången är det Fendi som inte haft turen eller marginalerna på sin sida.

Olyckan skedde igår när jag och min vän Anna precis skulle gå en liten kvällspromenad runt en sjö. Jag hade precis parkerat bilen och skulle bara koppla hundarna och släppa ut dom ur bilen. Anna och hennes tre border collies stod redan kopplade och klara och inväntade oss, då Fendi plötsligt inte kunde vänta längre… 

Innan jag ens hann reagera, hoppade hon ur bilen i 100 knyck och hade den maximala oturen att fastna med sitt ena bakben i burens kant och vips på ett ögonblick var olyckan ett faktum. Jag fångande upp henne i luften på vad som kändes som en millisekund, men som sagt – skadan var redan skedd. Hon ville inte alls stödja på sitt ben. Jag förstod genast att det inte var något som skulle ”gå över”, så jag ringde veterinärjouren och fick komma in direkt.

Efter x antal röntgenplåtar visade det sig att det är hasleden som fått sig en rejäl törn. Exakt vad som är fel och exakt hur allvarligt det är törs ingen säga, än. Nu är det stödbandage, strikt burvila och smärtstillande som gäller för min lilla Norpan. Vem vet för hur länge…

Plötsligt blev höstens planer inställda. Ingen mer agilityträning. Inget viltspår förrän möjligen långt senare i höst. Nu ska jag bara göra allt för att Fendi ska läka och förhoppningsvis tillfriskna helt. Min fina, kära, galna, lilla långnäsa Fendi.

Facebook Comments

Ragga klövar

Idag har jag pratat med en jägare på jobbet i ett försök att ragga rådjursklövar. Nu när min vän Anna är tillbaka i Sundsvall för ytterligare en skoltermin ska vi ta  tag i det vi pratat om länge, viltspår. Det ska bli skoj att testa något nytt. Jag har bara erfarenhet av personspår/bruksspår tidigare, så lite annorlunda blir det nu.

Penny ska samtidigt få börja gå ett och annat personspår på riktig bebisnivå. Det tror jag hon kommer gilla!

Facebook Comments