…oj oj oj. Jag är den mest lyckligt lottade hundägaren jag känner. Jag har precis kommit hem från en trevlig träningskväll på klubben. Anna med sin bc-hane Sirius gjorde oss sällskap och vi körde ett litet inspirationspass med lite allt möjligt smått och gott båda två.
Gucci har haft ett par fina dagar nu så jag ville låta honom få göra något riktigt roligt ikväll som han inte kunnat göra på länge - dvs. träna.. Han var så taggad att han knappt nuddade marken. Han svävade fram! Han fick springa ett par motivationsskick till rutan och träna lite fritt följ med främst vänstersvängar och stegförflyttningar. När han kändes lite mer samlad gick jag och hämtade apportbocken, gick fram till hindret och hade som plan att introducera G i momentet hopp/apport a la klass 3. Vissa som känner mig lite närmre vet att jag lätt kan gå för fort fram ibland.. (läs rätt ofta) Men just idag när det handlade om att slå ihop två av Guccis favoritmoment så kändes det som om det inte skulle bli några problem alls. Och jag kände min hund helt rätt den här gången!
Det första jag gjorde var att ställa upp honom i position i lagom avstånd till hindret. Jag höll apporten lite gömd men redo i höger hand, kommenderade honom till ett uthopp och slängde apporten framför honom som om man skulle ha kastat en boll som belöning. Jag kommenderade apport när han var mitt över hindret och det var precis vad G gjorde. Sprang fram, grep apporten och hoppade tillbaka och satte sig i utgångsposition igen. Var det några frågetecken på det? - såg det ut som han sa när jag tog apporten och berömde honom med korv. Glad och ivrig i hågen kunde jag inte hålla mig… Jag ville prova detta som färdigt moment. All the way, tävlingsmässigt. Ja, jo ni läste rätt, efter ett endaste träningsförsök någonsin. Det är sant, jag bara är sån ibland :) Tror ni det lyckades? Jag tror JA! Och jag har Anna och Sirius som vittnen! Min dyraste finaste goaste ljuvligaste gladaste bästaste Gucci! ♥
Jag spricker snart av inspiration. Snälla snälla snälla nån där ovan - gör så att min hund får bli helt frisk… han har ju så mycket kvar att ge…
1 Kommentarer
Vilken härlig känsla det måste vara!! Grattis! Har precis hittat din blogg så jag undrar lite hur gammal din Gucci var när ni började “träna”. Min lilla är ju ännu bara bebis men jag längtar redan efter att kunna kanalisera all energi på något mer konstruktivt sätt.
Elaine heter jag och bor i Sundsvall. Min största hobby är hundar och alla aktiviteter som hör dem till. Inget nämnt, inget glömt.
För dagen har jag två tikar av den härliga rasen Shetland Sheepdog, och snart kompletteras flocken av en liten Border collie-flicka. Vi tränar lite blandat lydnad, agility och spår. Utöver det åker vi runt på landets utställningar när tillfälle dyker upp.
Tanken finns även att föda upp Sheltie i liten skala, men mina tikar är ännu unga och vi har ingen brådska. :)
Skrivet av Elaine den 13 Okt 2009 20:01
Allmänt, Gucci, Träning
Gucci i apporteringstagen - sommaren 2008
…oj oj oj. Jag är den mest lyckligt lottade hundägaren jag känner. Jag har precis kommit hem från en trevlig träningskväll på klubben. Anna med sin bc-hane Sirius gjorde oss sällskap och vi körde ett litet inspirationspass med lite allt möjligt smått och gott båda två.
Gucci har haft ett par fina dagar nu så jag ville låta honom få göra något riktigt roligt ikväll som han inte kunnat göra på länge - dvs. träna.. Han var så taggad att han knappt nuddade marken. Han svävade fram! Han fick springa ett par motivationsskick till rutan och träna lite fritt följ med främst vänstersvängar och stegförflyttningar. När han kändes lite mer samlad gick jag och hämtade apportbocken, gick fram till hindret och hade som plan att introducera G i momentet hopp/apport a la klass 3. Vissa som känner mig lite närmre vet att jag lätt kan gå för fort fram ibland.. (läs rätt ofta) Men just idag när det handlade om att slå ihop två av Guccis favoritmoment så kändes det som om det inte skulle bli några problem alls. Och jag kände min hund helt rätt den här gången!
Det första jag gjorde var att ställa upp honom i position i lagom avstånd till hindret. Jag höll apporten lite gömd men redo i höger hand, kommenderade honom till ett uthopp och slängde apporten framför honom som om man skulle ha kastat en boll som belöning. Jag kommenderade apport när han var mitt över hindret och det var precis vad G gjorde. Sprang fram, grep apporten och hoppade tillbaka och satte sig i utgångsposition igen. Var det några frågetecken på det? - såg det ut som han sa när jag tog apporten och berömde honom med korv. Glad och ivrig i hågen kunde jag inte hålla mig… Jag ville prova detta som färdigt moment. All the way, tävlingsmässigt. Ja, jo ni läste rätt, efter ett endaste träningsförsök någonsin. Det är sant, jag bara är sån ibland :) Tror ni det lyckades? Jag tror JA! Och jag har Anna och Sirius som vittnen! Min dyraste finaste goaste ljuvligaste gladaste bästaste Gucci! ♥
Jag spricker snart av inspiration. Snälla snälla snälla nån där ovan - gör så att min hund får bli helt frisk… han har ju så mycket kvar att ge…
1 Kommentarer
Vilken härlig känsla det måste vara!! Grattis! Har precis hittat din blogg så jag undrar lite hur gammal din Gucci var när ni började “träna”. Min lilla är ju ännu bara bebis men jag längtar redan efter att kunna kanalisera all energi på något mer konstruktivt sätt.
Kommentar av Sara den 15 Okt 2009 12:05