Let’s dance

Skrivet av Elaine den 29 Jan 2010 18:22
Allmänt, Fendi



Fendi laddar för kvällens Let’s dance…

Det känns som den här veckan flög förbi. Men nu är det äntligen helg och lite vila! Imorgon kommer dessutom några “hundiga” vänner hit och hälsar på och det ser jag fram emot. Jag tippar på en hel del hundsnack till det tänkta gofikat som skall bjudas.

Under veckan som gått har jag i alla fall anmält Fendi till sheltiespecialen i Vilsta den 27/2. Vi tränar nu en liten stund varje dag på att stå fint, för senaste tiden har hon börjat bjuda på lite eget när en godis visas. Oftast blir det sitt, ligg eller dansa…  Sötnos ♥

Veckans uppfödarutbildningsträff blev tyvärr inställd pga snöstormen. Men vi bokar istället om, och redan nu till veckan har vi två dagar planerade med en träff och en föreläsning med Barbro Börjesson. Min jakt efter kursens litteratur löste sig också på smidigt sätt till slut. Två böcker har jag köpt in själv  - Anatomiboken och Valpningsboken - och de övriga lånar jag av snälla Anna!

2 Kommentarer

1. Kul med hundkamratsträff!!! Är ju så roligt att sitta och prata med de som har samma intresse!!!

   Kommentar av Maud den 30 Jan 2010 8:20

   

2. TACK så mycket för igår!! Supertrevligt!! Och efter doggy-bagen ligger du på stort plus hos Emil, han blev som ett barn på julafton ungefär…
   Kom på ett till minne jag har av våra vänner spindlarna.
   Jag och två kompisar åker bil. Jag kör. Plötsligt kommer det ner en knallgrön och svart spindel ner i en tråd alldeles i mitt synfält. Den var stor och helt klart ute efter att bita mig. Att den var giftig syntes ju på färgen. Jag hinner skrika några svordomar, tvärnita bilen och få av mig bältet innan paniken totalt bryter ut. Mina kompisar tror att jag sett en polisbil och undrar vad jag har att dölja. Vapen, droger, stöldgods? Jag kan inte kliva ur bilen på min sida för då får jag spindeln i huvudet, och eftersom paniken hindrar mig från att prata hoppar jag helt enkelt upp Liizas knä som sitter bredvid mig. -UT, då Liiza skriker jag. -Jag kan inte, du sitter i mitt knä, svarar hon, helt oberörd. Vi sitter mycket riktigt fast. Men det fattar inte/vill jag inte fatta. Så jag fortsätter skrika. Samtidigt försöker jag veva ner rutan, för om det inte går att öppna dörren så kanske man kan åla sig ut genom fönstret och på så sätt klara livet.
   Tyvärr får jag inte ner fönstret för det är så trångt med två pers i samma säte så Liizas ben är i vägen och omöjliggör den enda flyktvägen.
   Under tiden har dock kompisen i baksätet sett spindeln, och allt har blivit fullt begripligt för henne varför den annars hyfsat sansade föraren plötsligt befinner sig i kompisens knä, illröd i ansiktet och vilt skrikande att vi måste lämna bilen.
   Som tur är så skiter hon fullständigt i spindlar så hon räddar oss den dagen.
   20 minusgrader har sina fördelar, garanterat soindelfritt i trädgården!!
   Ha det!
   Linda

   Kommentar av Linda den 31 Jan 2010 17:53

   

Kommentera